Tillbaka

Hade en liten dipp. Var tvungen att stanna till och andas. Tror att det gjorde mig klarare i skallen för helt plötsligt ser jag vad som har gjort mig förbryllad. (Eller hoppas på det och att luften ska vara blåare från och med nu.)

T.ex. Berns 2.35:1. Brukar gå dit efter vår onsdagssändning och har nog, ärligt talat, haft ganska kul en gång. Och då kan man ju fundera över min karaktär. Varför går jag tillbaka? Varför funderar jag och är inte riktigt tillfredställd.

Tror att svaret kom till mig idag. Det här är det jag kom fram till:

Har aldrig varit på en mer skitnödig klubb än det här. Och på en onsdag. Folk är så pissigt åt helvete rädda. Och det kan låta bittert, jag är medveten om det. Men jag är kamelonten. På riktigt. Fixar till och med de mest dissiga brudarna. Men det här stället. Oh my god.

Beyond roligt.

Sen hör det till att mina vänner (läs co-workers) jag går dit med bara försvinner när vi väl är där. Vilket är jättekonstigt. Jag har aldrig varit med om att man går någonstans och sen inte hänger. Det är så sjukt konstigt så att jag börjar funderar på om Blondinbellas 18-årsfest var ett kramparty.

Träffa en snubbe på Berns som hade vart där. Han ursäktade sig som fan. Men fåniga och löjliga sådana. Han gick runt med en goodiebag som han påstått att han inte ens tittat i. Den innehöll en Cosmopolitan, 2 såser (varav jag fick en, den peppriga) och något slag läppcerat. Jobbigt att fira 18-års dagen med massa folk som inte gillar en och som är besvikna på gåvan de fått.

Livet suger. Ha ha ha.