tisdag 31 januari 2012

Mr Depp

Den där Charlie:


The saddest thing I can imagine is to get used to luxury.

To truly laugh, you must be able to take your pain, and play with it!

We think too much and feel too little.

What do you want a meaning for? Life is a desire, not a meaning.

Despair is a narcotic. It lulls the mind into indifference.

söndag 29 januari 2012

Saknar

Jag saknar min kille. Vad trist det är. Jävla människa.

Berns!

Var ute en sväng igår, eller hela natten om jag ska vara ärlig, och hade superkul!

Först hängde vi på Ljungan och drack gratisskumpa och sen drog vi till Berns och drack gratisdrinkar i 2:35.1.

Gillar Berns. Var meningen att vi skulle möta upp folk och dra till Under Bron men fastnade och så kom folket till oss istället.

Efteråt försökte jag klättra upp i en en men grenarna gick av på trädstackarn så jag la ner och gick hem och sov.

Potatis

Värdo mat idag. Pommes till frukost och chips till lunch. Middag blir en kopp te och choklad om jag har tur. Bra att det blev ett glas färskpressat när jag var och fikade.

Måste börja äta mer frukt och grönsaker.

lördag 28 januari 2012

What goes around

Har inte hon Leila bakar blivit större? Kanske ligger i sakens natur?

Hasselnöt-cupcakes med nutella-frosting och mandelmassafågelbon på toppen plus godisägg. Socker socker socker plus socker.

Im Westen nichts Neues - eller joo!

Åh, nu blev jag glad. Jag ska måla mina ramar i guld. Det känns faktiskt kul. Och så ska jag äta något gott. Tillfälligt uppehåll, jo man tackar!

Regn hos mig

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Klarade inte av att vara ute igår. Allt kändes helt meningslöst. Allt. Gjorde en höger vänster rakt ner i sängen redan kl ett. Party party not my bag. Men jag tycker om regn så jag får väl tänka så och uppskatta det. Nytt försök i kväll och då ska jag äta Spicy Tuna tror jag eller så ska jag prova Bröderna Olssons vitlöksindränkta hamburgare som jag hört ska vara magisk. Åh, tänka på mat så ljusnar det lite i horisonten. Möt mig om ett halvår så väger jag 140 pannor.

Tur att jag börjat med yoga. Eller börjat är väl en överdrift. Gjorde fem solhälningar och tillhörande hundar i förrgår och har nu träningsvärk i mina axlar. Fint att jag är så vältränad.

fredag 27 januari 2012

Fotriktiga skor

Skulle efter en fin lunch med Wille gå och titta efter fotriktiga skor som jag behöver för en sak jag ska göra snart som känns ganska viktig. Anyhow. Smaka på ordet fotriktiga. Det är så otroligt tråkigt så jag nästan kvävs. Det är som om man skulle hälla russin i sin kladdkaka, riktigt illa alltså.

Men när jag gick runt där och provade några osexiga så helt plötsligt slog det mig som en blixt från klar himmel; jag har ju två olika par boots hemma, ett par Pistols och ett par andra. De måste väl ändå räknas till de fotriktigas skara. Typ.

Glad i hågen gick jag istället upp till Systrarna Voltair (som jag älskar) och köpte en fin skål. Nöjd med dagen.

Weirdo

I natt drömde jag att jag plockade av mitt eget huvud, kände tyngden i händerna, tittade på mig själv, förde huvudet närmare (huvudet?) och kysste mig själv i en fin, mjuk, härlig kyss. Blev sen lite orolig om jag skulle hinna sätta tillbaka huvudet i tid. Vilket jag hann.

torsdag 26 januari 2012

Yorgos Lanthimos


Såg Alper i tisdags och Dogtooth (2009) idag. Vilken syn han har på verkligheten herr Lanthimos. Inte roligt alls. Men sevärda filmer även om jag inte tycker om dem speciellt mycket. Dogtooth blev Oscarsnominerad och jag tycker att den är strået vassare än uppföljaren.

Love will tear us apart - again

Tänk att försöka avsluta något i ett helt år, det är otroligt tärande och dränerande för alla inblandade parter. Men nu går det bättre än någonsin och det får väl anses vara upplyftande.

Men ett råd: Don't try it at home kids.

Oh, I like!

Ge aldrig dricks i Japan, det anses för kränkande. Önskar man att tacka för god service och hjälp, kan man skicka ett vykort från nästa destination eller diskret överräcka en liten present vid avskedet.

O Tokyo, Tokyo, wherefour art thou Tokyo


Nu har jag seriösa funderingar på Tokyo. Tror att det är dit jag måste. Allt snack om att det är så dyrt tar jag lite med en nypa salt faktiskt, jag är bra på budgetresor.

Flygen är billiga nu, lite över 5 papp, sen bo på typ hostel hela veckan för någon hundring natten och avsluta kalaset med att sista natten ta in på Park Hyatt, ni vet hotellet som Charlotte och Bob Harris bor på i Lost in Translation.

Men deras billigaste rum kostar 3313.66 SEK . Aj aj aj.

Men å andra sidan, what the fuck. Kan jag köpa skor för den summan kan jag väl lägga det på ett hotellrum. Det är ju nice med schyssta hotell, det är det. Och det är alltid värt att resa.

Det är många idéer i omlopp just nu, måste låta det här fröet gro.

Best blow job ever


Ellie Kemper från The Office. Like på den.

Oh, what a night!!

Vilken natt jag haft, oj oj oj, ni skulle bara veta...

...

Eh.. satt uppe till två och gjorde tester om olika psykologiska sjukdomar som man kan hitta här. Ganska intressant. Jag har tydligen lite borderline-tendenser men är ingen fullblodspsykopat och det glädjer mig.

Sen grät jag mig till sömns och drömde om att nu, äntligen, har aliens kommit till jorden. Men de hängde bara med sina stora fucking upplysta finlandsfärjor i luften och gjorde ingenting. Det var inte ens läskigt.

Vaknade mitt i drömmen av att jag hörde min telefon ringa. Eller ringa och ringa, jag har den alltid på ljudlöst nu förtiden, men den liksom låg där nere på den tjocka mjuka mattan och vibrerade och jag trodde, med kanske något slags hopp, att jag visste vem det var. Slog bort den tanken och beslutade mig för att det inte var så, och oavsett om det var så eller inte, så var det något slags fyllo som ringer mitt i natten och det är inte produktivt.

Somnade efter en del vändningar och vaknade lite för tidigt, på lite för dåligt humör. Kollade telefonen. Inga missade samtal, jag har börjat höra i syne.

Har nu suttit med telefonen i handen i en kvart, med tårarna rinnande nerför kinderna, och funderat på om jag ska ringa. Jag hade beslutat mig för att ringa, men vad ska det leda till? Mer tårar och mer förtvivlan. Tålamod är en dygd. Oh, time is on my side, yes it is. Eller så är det inte så...

Det är bara att tugga sig igenom dagarna, fylla dem med små meningslösa ingenting och med en tro om att allt ordnar sig. För det gör det. Det är vad jag hoppas på i alla fall.

onsdag 25 januari 2012

Sjukt oproffsigt

Var på väg till ett reklamfilmsjobb i kväll när jag plötsligt drabbades av grymma magsmärtor. Tror det är min lilla indiska vän som hälsar på igen. (Ett tips: drick inte och borsta inte heller tänderna i indiskt kranvatten.)

Vågade inte fortsätta för slår den till, då är det inte kul att vara på bortaplan. Skickade ett mess om att jag inte kommer till inspelningsplats vilket är sjukt oproffsigt av mig och jag skäms å det grövsta.

Nu har parasiten fått en kompis i magen och den heter Ångest. Välkommen!

söndag 22 januari 2012

Kinesiskt nyår


Hipp hipp hurraaa! Nu går vi in i Drakens år och det känns riktigt bra. This is the year!

Martin Fourcade


Idag vann franska laget skidskyttestafetten och fina Martin Fourcade körde slutsträckan. Han är min absoluta favorit bland alla skidskyttar så när Sverige faller igenom så lägger jag mina guldmynt på Monsieur Fourcade.

Tycker också det är väldigt intressant att följa Fredrik Lindström som känns starkare och starkare. Han har en bra inställning, fart under skidorna och verkar ganska trygg i sin skjutning, ser fram emot VM i skidskytte den 1-11 mars.

fredag 20 januari 2012

En av världens sämsta filmer


Jag har sett Without Men (2011) och det måste vara en av världens absolut sämsta filmer. Blev liksom förbannad på den.

Handlar om en latinamerikansk liten by där alla män (utan en dåre och prästen) blir tagna av rebeller och kvinnorna får försöka klara sig själva. Eva Longoria spelar Rosalba som blir byns mayor och försöker skapa ordning i kaoset. För hur ska kvinnorna klara av att byta glödlampor själva, hur ska de veta hur de får uppföra sig och framför allt; hur ska de lyckliga hororna på byns bordell kunna bli tillfredsställda?

Prästen som spelas av The Offices Oscar Nunez kommer på den brilljanta idén att de måste skapa gossebarn för att inte dö ut och han får i uppdrag av gud att vara den som delar med sig av sin säd. Till slut klarar inte prellen av all press på ståndaktighet längre, kön utanför hans bostad ringlar lång av kåta kvinnor som behöver honom, så han flyr.

Då blir kvinnorna kära i varandra istället och alla inleder lesbiska förhållanden med varandra.

Asså, jag orkar inte. Gabriella Tagliavini står för regin. Vad är hennes problem?

Jag är sugen på något gott!




Kanske en räkmacka från Barsebäcks Hamnkrog, grillade räkor från LeLe Nha Hang eller oxribs från Köttbaren? Alla tre här och nu, vilken underbar foursome det vore.

Jag är lite bakis.

Åh, Mexiko!




Yapp, dags att återvända. Det känner jag.

yeathe regurgeatator


This is a sexual act that often occurs from a guy setting off the girls gag reflex while she is giving him head, thus causing her to puke all over his junk. Most of the time this happens because the girl has had too much to drink, and in some cases the guy deserves to suffer the horrific ordeal for slutting up the girl with booze to get some play.

"Dude the other night Lynn pulled a regurgeatator then swallowed it and kept of bobbin"

Urban Dictionary

Giardia


Jag tror jag fått en ful liten Giardia i mig. Återkommande sådan. Det är inte det värsta som finns och tydligen ofarlig men den ser lite läskig ut. Tänk att den kryper runt på insidan och äter av mitt tarmludd eller vad den nu sysslar med.

Ta vara på tiden/livet

Just nu är jag bara sugen på att gå ut på Facebook och jag vet inte varför. Kanske är det leda, kanske är det en förhoppning om någon slags ljusning. Kanske är det samma sak.

Jag har alltid varit dålig på att surfa. Kul att hitta information, indeed, men resten. Så förveten är jag inte. Tyvärr. Och då är ju FB ett härligt supplement. Men vad göra när det är borta. Hur kan livets glädje och sorg baseras på FBs vara eller icke. Det är ju rent ut sagt tragiskt. Så är det.

Men med ett Facebookförbud och alla serier är sedda, vad gäller då?

torsdag 19 januari 2012

I talk out load like you're still around

Gud. Jag tror jag håller på att bli tokig!

Inser att jag har börjat prata för mig själv när jag går runt hemma. Ofta på engelska. Ser dock en fördel med det och det är att jag upprätthåller mitt språk och min accent, det är viktigt att alltid hålla instrumenten vid liv. Nackdelen är ju att det är lite koko men det är väl ok om jag håller mig innanför mina fyra väggar. Om jag släpper ut min tokighet på gatan så är jag värre därhän.

Då är det nog dags att snart uppsöka någon, något men det finns tydligen inte så mycket hjälp att få därute. Beckomberga är nedlagt, folk som hör röster (kill kill!) blir hemskickade från sina doktorer och lemlästar i värsta fall sin familj.

Kanske semester. Har tänkt på det. Tanken slår mig ganska ofta. Men är det att fly eller är havet och solen genuint bra? Jag har 2.5 timmar att ta ett vettigt beslut. What to do?

Fortsätter prata med mig själv. Kanske musik är svaret? Känns mer legitimt att sjunga för sig själv. Bättre så. Jag kör snål-Spotify. Underbart!

onsdag 18 januari 2012

Min vecka med Marilyn

Var och såg på My week with Marilyn igår på dagtid. Det var rätt mycket folk och mest verkade det vara pensisar och jag måste säga att de lät ganska mycket. Alla klagar på kidsen på biografer som inte kan hålla tyst. Här var det verkligen pensionärerna som inte kunde hålla igen. Jag och Nat skrattade åt tumultet som snart la sig.

Filmen då? Jodå, trevlig, lättsam, underhållande. Michelle Williams klarar sig bra, hon är ju inte ens i närheten av att lysa som MM, men vem är? Tycker i och för sig att Sienna Miller har en fin utstrålning liksom Julia Roberts, men de är inte picture perfect.

Undrar dock hur sanningsenlig författaren till boken som filmen är baserad på, Colin Clark, är. Det känns som om det kan vara lite hittepå alltihopa, men å andra sidan så är väl de flesta bra historier något vinklade. Tyvärr. Men det finns inget som återskapas eller skapas från grunden, som är opåverkat av personen/personerna bakom.

Inspirerade av filmen så ska nu jag och Natalie ha en Marilynkväll nästa vecka. Det ska bli himla trevligt. Jag har ju ett gäng filmer här som jag inte sett på ett tag. Marilyn rules!

Ressug

Jag har blivit alldeles stirrig på att resa. Finns en sista minuten resa till Cancun i morgon för 1999 kr. Den är jag sugen på. Annars så har Indien fladdrat fram och tillbaka igen och det vore ju himla fint. Glömde titta på möbler sist jag var där så det finns att göra. Annars Kenya som visar väldigt förmånliga priser, lutar nog mest åt det hållet.

Men vi får se. Får styra upp på hemmaplan först.

onsdag 11 januari 2012

My week with Marilyn



Nu är den här, som jag har fruktat. Men det ser ganska okey ut från trailern, känner att jag måste se den väldigt snart. Kanske redan i morgon. Det kan jag nog göra. Har idag recenserat två andra filmer, Pojken med cykeln och Tyrannusaur. Nu kan det vara nice med film som underhållning, på det viset jag älskar film bäst.

Lobotomerad

Jag känner mig vadderad i huvudet, det brukar ge sig framåt sjutiden då jag blir pigg och kry. Vet inte om jag är en kvälls- eller morgonmänniska, båda fungerar lika bra men jag tror att jag är mer kreativ på kvällen. Hungrigare också. Fast jag älskar en härlig stor frukost. Svårt det där.

tisdag 10 januari 2012

Indien i mitt hjärta.




(Jag får hora mig här eftersom FB är big no no).
Jag älskar Indien! Nu senast fastnade jag i Arambol, Goa, dels för att jag blev sjuk, men också för att allt finns. Min deal var att jag ville göra olika saker varje dag och kväll, när det blev samma samma så skulle jag dra. Men det var lugnt, för jag gjorde inga planer, went with the flow, och hade en fantastisk tid.

En eftermiddag började mannen på stranden prata med mig och vi såg solnedgången tillsammans. Han erbjöd mig vin men jag vågade inte dricka för jag är livrädd för människor, haha. Jag lovade att inte lägga ut bilderna på Facebook och sen drog jag innan det blev för mörkt. Kommer aldrig mer ses men det var en fin stund att dela (även om han var väldigt eager med att berätta om sina pengar och framgångar). På den snirkliga vägen hem fylldes jag av dofter och färger, plus en behaglig värme och glädje.

No more facebook


Jag har gett mig själv facebookförbud fram till den första februari. Satt här i lördags och blev helt plötsligt äcklad av mig själv, det kändes som att jag prostituerade mig på siten genom att lägga ut bilder, statusuppdatera och framför allt hålla koll. Det var nästan som att jag blev beroende och ajabaja, inte bra. Är emot alla slags beroenden så nu får facebook vara.

Lappen i brevinkastet

En dag när jag kom hem så låg det en liten lapp på golvet. Där stod det ungefär:
Hej, kul att ses sist. Hör av dig nästa gång innan utgång så tar vi en drink tillsammans. /Sebastian, och så ett mobilnummer.

Jag höll ju på att få spader. Först tänkte jag:
- Suck, ännu en snubbe, vad är det med dem? Och sen blev jag rädd. Tusen frågor hopades i mitt huvud: Var och när träffade jag honom, vem är det, hur har han kommit in i huset där jag bor, hur vet han var jag bor, vem faan är det?

Som tur var så kan man relativt enkelt göra eftersökningar om du har ett namn och nummer och jag kom fram till att det är min granne som bor precis under. En granne som jag vet har bilspel och som gillar att festa. Men jag har aldrig träffat honom, tror jag i alla fall... Nu kommer ju de jobbiga tankarna; har vi träffats ute, eller än värre, har jag någongång slirat in där på efterfest?

Jag beslutade mig för att facebooka honom och fick inte någon slags igenkänningskänsla.
- Skönt, då har vi nog inte hånglat i alla fall!

Så mitt slutgiltiga svar kring lappen blev att han måste lagt den i fel dörr. Min granne mittemot är någorlunda puma, den kan ha varit riktad till henne. Hon är oftast så sur också så hon skulle behöva lite rajtantajtan med knarkgrannen nedanför. Perfect match!

Skulle gärna visa lappen men hittar den inte längre. Trist. Inte för att jag var sugen på att ringa utan för att det var ganska kul och gulligt om i fall att den faktiskt var till mig.

WORD

Passion makes you crazy, but is there another way to live?
- Howard Hughs

torsdag 5 januari 2012