Vilken natt jag haft, oj oj oj, ni skulle bara veta...
...
Eh.. satt uppe till två och gjorde tester om olika psykologiska sjukdomar som man kan hitta här. Ganska intressant. Jag har tydligen lite borderline-tendenser men är ingen fullblodspsykopat och det glädjer mig.
Sen grät jag mig till sömns och drömde om att nu, äntligen, har aliens kommit till jorden. Men de hängde bara med sina stora fucking upplysta finlandsfärjor i luften och gjorde ingenting. Det var inte ens läskigt.
Vaknade mitt i drömmen av att jag hörde min telefon ringa. Eller ringa och ringa, jag har den alltid på ljudlöst nu förtiden, men den liksom låg där nere på den tjocka mjuka mattan och vibrerade och jag trodde, med kanske något slags hopp, att jag visste vem det var. Slog bort den tanken och beslutade mig för att det inte var så, och oavsett om det var så eller inte, så var det något slags fyllo som ringer mitt i natten och det är inte produktivt.
Somnade efter en del vändningar och vaknade lite för tidigt, på lite för dåligt humör. Kollade telefonen. Inga missade samtal, jag har börjat höra i syne.
Har nu suttit med telefonen i handen i en kvart, med tårarna rinnande nerför kinderna, och funderat på om jag ska ringa. Jag hade beslutat mig för att ringa, men vad ska det leda till? Mer tårar och mer förtvivlan. Tålamod är en dygd. Oh, time is on my side, yes it is. Eller så är det inte så...
Det är bara att tugga sig igenom dagarna, fylla dem med små meningslösa ingenting och med en tro om att allt ordnar sig. För det gör det. Det är vad jag hoppas på i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar