lördag 31 maj 2008

Jag gör alla besvikna

Inne i en loop där alla blir besvikna. Vet inte om det är essensen av destruktivitet. Att bara tänka på sig själv?
Just nu så kör jag bara. Folk blir besvikna för jag är inte i tid. Lovat att dyka upp kl. 19, kommer kl. 20.30 istället, för att fan festen var grym och att det enda jag vill är att vara i ögonblicket och inte tänka framåt eller bakåt. Det hände igår.

Maybe we could make it all right
We could make it better sometime

Maybe we could make it happen baby
We could keep trying
but things will never change

So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back
Just a little, little bit better
Good enough to waste some time
Tell me would it make you happy baby


And it hurts with every heartbeat.


För övrigt så sa jag till Anna Mosseby att jag skulle vara på Medis kl. 17 idag. Det sket sig.

Bruden med alla ursäkter. Here I am.

fredag 30 maj 2008

Stockholms Maraton

Imorgon är det Stockholms Maraton. Vad jag har längtat!
Förra året satte vi oss vi Södermälarstrand, hade picnic och kolla på löparna. Riktigt fin dag.
Dels är det grymt med picnic, dels är det jättekul att titta på folk som springer. Faktiskt. Vissa springer så jävla snabbt. Andra lunkar. Bra underhållning.
Målet är att jag ska springa själv något år. Kanske nästa, eller om två?
4,2 mil. Det är en bit. På asfalt. 25 grader varmt. Det är ju ingen barnlek. Kanske borde jag börja med Lidingöloppet eller tjejmilen? Fast en mil känns sjukt tråkigt att springa. Dessutom har jag ett dåligt knä.
Äh, jag nöjer mig med picnic i år så får vi se vad framtiden har i sitt sköte.

Mitt skrapade ansikte

Kunde tyvärr inte överföra några bilder för batteriet dog, men det kommer.
Saken är den att det ser inte så farligt ut. Jag var typ besviken först, trodde att det skulle vara mycket värre. Är lite orolig att hon inte har skrubbat tillräckligt. Jag menar, ska jag ändå lida och betala massa pengar så är det väl lika bra att få det ordentligt gjort.
Men jag ser fördjävlig ut. Röda märken och streck i hela ansiktet.
Det lustiga är att det är inte så många som nämner det. Som om jag ser helt normal ut. Jag förstår att ev. praktikanter som jag intervjuar inte säger något för de har aldrig träffat mig förut, men andra. Fast å andra sidan så kan det handla om artighet. Det skulle ju kunna vara så att jag har fått ett allvarligt acneutbrott och då är det information som man tar in, processar och kommer fram till att det är bäst att knipa. Sån är jag i alla fall.

Min intervju med Patrick Dempsey

onsdag 28 maj 2008

Ansiktsskrubb

Kl 15 har jag tid hos Elipsklinikken (stavas så). Ska dit och blästra ansiktet. Vet inte om det kommer bli det bästa eller det sämsta jag någonsin ha gjort. Kanske blir det ingenting.
Har nämligen pigmentfläckar i ansiktet som har uppkommit från ihärdigt backpackande i soliga länder. Tar ungefär 10 år för dem att dyka upp så även om man är försiktig och förståndig i dag så kan man åka dit.
Visst kan man leva med sina pigmentfläckar, det är inget farligt alls. Men saken är den att huden är förstörd där och vill man att huden ska leva och vara vital så krävs det ibland en bulldozer.
Tydligen kan man bli röd och blöda efteråt, något som kan hålla i sig en vecka. Ser jag riktigt risig ut så ska jag lägga ut bilden.
Det kan jag bjuda på.

måndag 26 maj 2008

Vacker Hästpojke.



Jättebra version av bra låt.

Vi förtjänar nog ändå
och få hitta lite tröst och så
och nånstans mellan porr och knark
tror jag att jag hittat min kant

Caligula väntar nog ändå
för nånting har stannat för oss två
jag trycker tillbaks så gott jag kan
jag håller mig upprätt i din famn

Nackamodellen

Anna lever enligt den s.k. Nackamodellen vilket innebär att hon får betalt för att passa sina egna barn. "Affärsidén är att kunden, (i det här fallet föräldern som driver familjedaghemmet), blir projektanställd i bolaget och tar med sig sina kunder. F-bolaget fakturerar kunden, betalar in skatter och sociala avgifter och resten går ut som lön till den projektanställde (föräldern)."
Fattar inte riktigt hur pengar kommer in, men mina efterforskningar tyder inte på att det handlar om bidrag eller våra skattepengar som annars skulle kunna vara en orsak till att hojta till.
Ändå verkar det som om många blir ganska upprörda över detta faktum att man kan gå hemma med sina egna barn, och främst feminister som tycker att det är förjävligt. Jag är feminist men förlikar mig för den sakens skull inte med alla andra feminister.
Alla måste få leva sitt liv som de själva vill. Det är en grundläggande filosofi. Så länge man inte skadar någon annan. Så länge man inte är ett offer och lever på andra. Sprid kärlek istället för att leta fel liksom.

Mitt problem med Nackamodellen är att det verkar så sjukt tråkigt att gå runt hemma och hänga med mindre intelligenta varelser.
- Oj, dagens mest spännande händelse är att Pelle klarade av att räkna till 4. Hipp hipp hurra!
Det måste vara självförverkligande.
Jag skulle dö.
Sen kanske det är annorlunda om man klämt ut de små liven ur ens eget underliv och de är världens vackraste, mest intelligenta varelser. Men va fan?! Gå runt hemma och vänta på att mannen/kvinnan kommer hem. Städa lite. Planera mat. Skulle inte funka för mig. Men det finns tid för massor av aktiviteter. Man kan kånka barnvagnen med den käcka namnskylten in till stan och fika latte med likasinnade, diskutera nya blöjmodeller. Eller lyssna på hur väninnans lilla Nova är sååå duktig när hon faktiskt åt en hel tallrik gröt i morse. Oj oj oj.
Sen kan man ju ha en hobby såklart. Fast det går ju inte riktigt eftersom man är sin egen barnvakt och alltid måste ha barnen med.
För barnen är det däremot guld. Min mamma var hemma med mig och mina syskon hela vår uppväxt och vi blev exemplariska.

Hultsfred



Jag åker till Hultsfred i sommar. Första gången. Ska dit och jobba med ZTV. Vara någon slags reporter på campingen, festivalområdet och backstage.
Önskereportaget är med Pete Dorethy. Typ jag och han shottar Tequila samtidigt som vi pratar om livets vemödor. Om hjärta och smärta. Sen får han lära mig att balansera på en tältlina samtidigt som jag sjunger Fuck Forever med falsk, söndersupen stämma.

Vilken underbar festivalsommar att se fram emot!

fredag 23 maj 2008

True Faith

">

Så jävla bra.

Ligga eller inte ligga

När jag pluggade på gymnasiet så hängde jag jättemycket med den här snubben Magnus. Vi var polare, vi var hemma hos varandra. Jag hängde med hans familj. Ni fattar, sköna kompisar, inget annat. En gång under rusiga former så lutade han sig fram för att försöka få till ett hångel. Inget blev sig riktigt likt efteråt.

Jag tycker det är sjukt tråkigt när man hänger med någon som man gillar för man har kul tillsammans och den personen försöker så småningom få till det. När man förklarar att det inte kommer att hända, då vill personen inte hänga längre. Det har hänt mig så jävla många gånger. Spelar ingen roll hur kul jag har med en kille, när jag förklarar att jag inte är i ett hångel- el. liggmode så är det som om jag inte är värd att hänga med. Men va fan hände med värdet i att ha kul. Så jävla tråkigt att inte kunna ha snubbpolare utan att de ska försöka hångla. Det gör mig ärligt ledsen, att mitt största värde verka ligga i att vara ett möjligt ligg. Se mig som en av snubbarna liksom. Man ligger ju inte med sina polare. Eller?

Fast å andra sidan skulle vill jag nog inte att det ska vara tvärtom heller. Tänk om det aldrig skulle vara någon som vill ligga med mig. Det hade kanske varit ännu sorgligare?

Världens roligaste bild

Hanna Fridén har lagt upp världens roligast bild på hennes blogg. Det är så jävla roligt. Jag håller på att dö. Det är sjukt kul.

Dagen efter

Slutfesten blev synnerligen lyckad. Jag kraxade hela kvällen på grund av min hals och blev ombedd av manliga kollegor att sjunga Total Eclips of the Heart, vilket jag naturligtvis inte gjorde. Jag är väl inget objekt. No way Jose.
Jag gick runt hörnet med Tom och hade sen en timme eller två då jag var lite ocommunicato, men sen var jag uppe igen. Är inne i ett litet ledsamt och destruktivt mode så jag var väldigt nära att dra hem vid typ 11, men så klart var jag i det läget rädd att missa något. Så jag stannade och det blev bra.
Nästan alla hamnade på Fredsgatan när vi blev utslängda ur vår festlokal. Ett tag var det grym musik. Sen var det inte lika grym musik.
Av någon anledning så började jag hänga med Peter. Har gjort det de senaste gångerna jag har varit ute. Han är något slags ZTV hangaround. Men det är kul. Vi har roligt ihop och det är väl bra. Däremot så är jag lite orolig att vi har olika agendor. Det har varit ett problem förr, att folk inte ser den penis jag har. Se mig som den människan jag är se inte mitt kön liksom, är det jag stillsam men hysteriskt ropar. Nåväl.
Vi är väldigt få på jobbet idag. Många som passar på att ta en klämdag. Smart.

torsdag 22 maj 2008

Dags att betala

Nu börjar kroppen protestera. Känner mig fortfarande pigg trots att jag vaknar väldigt tidigt av den härliga solen och således får mindre än mina 8 timmar och trots mitt inte helt hälsosamma levende just nu. Men en efter en kommer mina kroppsliga funktioner att börja fallera tills det endast finns en torr ruin av något som likande mig kvar.
Det är rösten som börjar. Jag vet exakt. Har varit med om det förrut.
Då var det en tuff singelhöst med två olika prestationsmässiga skolor plus bildproducentjobb på Pussel och Ordjakten. Himmelriket och helvetet alltså. På detta så kom filmfestivalen med massa jobb men framför allt massa fest eftersom jag var restaurangansvarig. Rösten gick först.
Nu kraxar jag och hjärnan säger mig att enough is enough.
-Strunta i slutfesten ikväll, strunta i slutfesten ikväll!
Det kommer dock inte att hända. Visst blir det slutfest i kväll. Vi kommer att korka upp redan innan sändning eftersom det är det sista programmet. Dessutom kommer Kleerup idag och han blir så mycket gladare på mig om han får lite vino innan, under och efter programmet. Och jag vill att han ska vara glad.
Sen så är det klart att jag alltid kan säga nej. Nej är alltid ett alternativ. Kanske gör jag en tidig sorti. Det är också ett vinnande koncept i sådana här lägen.
Såg för ett tag sen ett gammalt klipp från Ljud- och Bild skoletiden. Jag och Johan var programledare, sittandes i 1800-tals kläder. Min röst var så ljus och oförstörd. Som en ängels. Så skulle jag vilja ha den igen. Men det är nog kört. Det är bara att acceptera att en hes röst är det nya svarta. I alla fall om alternativet har blivit utspelat för några fyllor sen. Dags att betala helt enkelt.

onsdag 21 maj 2008

Redaktionen



Hoppas inte ni missat Redaktionen på ZTV. Check it out! Allt är naturligtvis på riktigt. Inga fejkgrejer här inte.

tisdag 20 maj 2008

Pål Holländer

Jag gillar och respekterar Pål Holländer. Vill bara få det sagt. Jag tyckte att hans Bye Buy Beauty var bra och att det var absolut tvunget med sista scenen. Han var tvungen att ha sex med den prostituerade för att filmen skulle få kraft och göra nytta. Bra gjort men kanske osmakligt. Men vår värld har osmakliga aspekter, varför skulle inte konsten ha detsamma. Han gjorde en bra markering i mina ögon, så all respekt till Pål Holländer, trots nedanstående inlägg.
Man kan inte gilla allt som alla gör.

Filip & Fredrik + Paul

Satt hemma igår och tittade på High Chaparall på femman. Ganska underhållande program där storheten är F&F förmåga att få avslappnade och sköna intervjuer. Det som stör mig något jävligt dock att de försöker sig på fiction. Vem fan gick på att Shannen Dorethy-grejen var improviserad. Snälla. Allt var så uppstyrt och fejkat att jag fick feber. Säkert att Fredriks kamera höll så länge och ljudupptagningen, ljudupptagningen det var där det sket sig killar. Tror knappast den lilla kameran har så grym mic. Hatar också när det ska vara "dokumentärt", då håller de kameran snett och hugger huvudet av folk. Seriöst. Visst finns det vissa jönsar som drar för mycket luft över huvudet men då ska man inte vara i mediabranchen. Inte ens framför kameran. Det gyllende snittet är ett krav.
Detta är samma orsak varför jag inte gillade programserien Grattis Världen med samma trippel. Tydliga fejkade saker som de proklamerarade som äkta. Visst uppskattar jag mokumentury, men gör det inte i ett dokumentärt program. Det blir bara fånigt. Undrar om det är Holländers input. Vara lite "crazy".
Det tycker jag var problemet med Cirkus Gynning. Uppenbart fejkat, och utan bra skådespelare så blir det platt fall. F&F, Shannen och Ronthén spelar bättre än Gynning men det blir ändå fånigt och jag blir förbannad.

Underliga mediabranschen

Letade precis efter lite snygga glas till Melindas sista program ikväll. Letade runt i skåpen i köket på jobbet och hittar inte champangeglas men däremot snapsglas. Vad är det för jobb jag har? Snyggt att snapsa på jobbet.

Fler av J's favvisar



Vi har pratat om att skaffa hund. Det är väl det folk gör när man har varit tillsammans i 100 år, är för unga och vilda för barn men ändå kan tänka sig att släppa in en tredje part.
Johan vill ha Fransk Bulldogg eller Bostonterrier. Jag kan tänka mig en Mops eller kanske en Bostonterrier. Fast helst vill jag ha en Minityr Siberian Huskey (stavas det så?). Har bara träffat en i hela mitt liv, fantastiska Mr Rocco, och han köpte mig totalt. Men när vi googlat rasen så avråds man från att skaffa Mini SH för att de är knasavlade och har tydligen en massa mentala problem.
Rocco är ju ett tydligt mentalcase, men jag trodde det berodde på miljö och inte arv. Fuck that, har man världens sötaste hund så gör det väl inget om det är knas i skallen på den. Hunden är ju så liten så den är hanterbar ändå. Bite me and I bite back, liksom. Dessutom så är weird oftast intressant. Vem vill vara normal, det frågar jag mig.
Fast egentligen tror jag att jag inte vill ha hund överhuvudtaget. Jag känner mig för ung och vild för hund också.

måndag 19 maj 2008

2003 - hur länge sen var de?




Vad har jag på mig? Ser ut som en mammaskjorta. Och vad har Michelle på sig? Sjukt. Bilden är fem år gammal. Så länge sen är det inte. Tror att vi är missgynnsamt ljussatta. Det måste bero på det.

Dr McDreamy


Träffade Patrick Dempsey idag. Tyckte han var charmig i Can't Buy Me Love (1987) men har inte fastnat för Grey's Anatomy eftersom jag i regel inte pallar följa någon serie på TV.
Han var charmig i verkligheten också. Och snygg. Men ganska liten. Det är väl så folk brukar säga när de träffar någon slags amerikansk kändis. Att de är snygga och små liksom.
Jag råkade kalla honom för ett objekt. För jag undrade över hur det kändes med hela Dr McDreamy grejen (som jag inte riktigt hänger med i eftersom jag inte tittar på serien) och han tyckte att det lät som om han var något på Macci D's. - Ja, du är ett objekt, säger jag. Och den fina stämningen var så gott som borta. Och jag glömde be om en bild på oss båda för att kunna lägga ut på bloggen. Nåväl.
Det var lite spännande och kul i alla fall. Något jag aldrig gjort förrut. Sparar på nya erfarenheter. Jag har blivit en erfarenhets-junkie.

Måndag morron

Om en timme ska jag dra till Grand Hotell för att träffa Dr. McDreamy. En kort intervju angående filmen Made Of Honor som det är galapremiär för ikväll. Såg filmen i fredags. En romantisk komedi, varken mer eller mindre.

Idag är första dagen på sista vecka på första säsongen av ZTV Presenterar. Vemod beskriver nog bäst mina känslor.

Eller comfortable numb.

Detta kommer bli en jävla partyvecka. Som om jag inte har haft tillräckligt. Jag har druckit alkohol varje dag sen förförra tisdagen. Nästan två veckor alltså. Vissa av dagarna har blivit fyllor, vissa bara zipping. Ikväll är det filmpremiär, onsdag Indiana Jones premiär, torsdag slutfest. Alltså gäller det att tisdag och fredag-söndag är helt rena. Måste nog ta och dansa regndans, en ordentlig sådan för solen kikar fram och visar sitt vackra nylle och då börjar telefonen gå varm. Och det är så mysigt med uteserveringar.

söndag 18 maj 2008

Dolph Lundgren - moi?

Jag är en sån jävla tönt. Efter en vecka i USA så blandar jag de två språken hej vilt. Som om inte svenska riktigt räcker till. I need to fill up with something. Ett mer givet språk? Men till mitt försvar måste jag säga att jag har bott i USA tidigare och direkt när jag landade så kände jag lukten av landet och tårarna hopade sig. Det var en stark reaktion. Nästan direkt slog min hjärna över till autopilot engelska och jag tänker, drömmer och därför även pratar engelska.
Min hatkärlek till USA är nu förbytt till ren kärlek. När Obama eller Clinton tar över så kommer nog allt att ordna sig. Jag är sjukt sugen på att åka tillbaka asap och stanna lite längre. Håller på att fixa med olika lösningar för att kunna genomföra denna operation. So next time I'll be even worse. Then I'll speak english only. Kanske något svenska ordet kommer fram.

ACNE fest pre urspårning

Nico, Per och Kricke på Acnefesten. Här var det ännu lugnt och ganska så lite folk. Tre timmar senare finns det tyvärr inga bilder av men det hade varit intressant. Acne har sjukt snygga lokaler förresten. Ett gammalt 1800-tals hus i Gamla Stan. Jag vill också.

Snygga bilder


Till Johan




Det är fan inte ok att ha hundvalpar i skyltfönster. De måste bli helt stressade och förstörda av alla folk som kommer och glor, knackar och tar bilder.
Denna bild är till Johan.

I LOVE NY


Now we're talking!



Har aldrig varit i Brooklyn förut och blev alldeles förälskad. Williamsburg i Brooklyn är vad Hornstull vill vara men inte riktigt är. Brooklyn rockar.



Så nära men ändå så långt borta.



Brooklyn var grymt. Detta var uppe på Maijas tak där hennes grannar åt pannkaksfrukost och den ena snubben gjorde alfabetet i pannkakor som han fotade. Jag gillar ju arty stuff like that.



Carina har släktingar som har en restaurang ute i the Bronx. Bilden är från tunnelbanan på väg tillbaka till Manhattan. Lägg märke till Getto-chic. The Bronx var intressant men väldigt smutsigt. Den exotiska Puerto Ricanska maten vi bjöds på bestod av lax, vita bönor, kallopps, ris, friterad grön banan och ris á la malta till efterrätt. Åtnjöts med två kalla Coronas.



De första tre nätterna så bodde vi i ett råtthål i Chinatown. En säng och typ 60 cm golv runt två av kanterna. Det var något som liknade bajs på täcket. En skräckfilmsfläkt som stod och gick. Jävligt mycket AC. Sen flyttade vi upp till Midtown. Medelklass hotell men det kändes som värsta lyxen. Lite tråkigt hood ute på 10 ave men jag är ju en gångare så det funkade fint.



Getto-chic 2.




Det regnade typ tre av dagarna tyvärr men det var ok ändå. Just denna dagen så var vi turistiga och gjorde midtown.

söndag 4 maj 2008

Fest med ZTV


Vi började på kontoret med bärs och pizza.


Sen gick vi till Bauer och drack mer öl.


Nicolai spelade grym house.


Wille och Johan tittade förbi.

lördag 3 maj 2008

Maja


Vi träffade Lovan och söta vovven när vi var på väg till Drakenbergsparken för vår vinpicknick.

Johan njöt i solskenet.

Jag tyckte det var lite kallt.

Johanna och Rasmus kom förbi.

Party party


Blir det ju såklart i NYC. Jag ska shoppa, äta och lite party. I den ordningen får det bestämt bli.

NYC


På tisdag åker jag och Carina till NYC. Undrar var jag ska lägga min shoppinglimit? 30 000 kr kanske?

Life is good

Johan pustar fönster och jag bloggar. Bra arbetsfördelning.
Vi fixar iordning lägenheten efter slipningen. Det blev väldigt bra. Ser ut som en alpstuga här nu. Ekgolv istället för vitmålade dito. Klart man ska ha trä.

fredag 2 maj 2008

Valborg

Det blev inte som jag tänkt mig. Istället för eld och Utecompagniet så blev det American Gangster och somna i soffan mitt i filmen. Fast det var nice.
Först gick vi till underbara Azafrán och åt vitlökstapas tills de kom ut ur öronen. Drack Cruz Campo till trots att jag är allergisk. Tror jag är allergisk i alla fall för jag får alltid hysterisk näskli när jag dricker det. Alltså på näsan. Det är jättekonstigt. Kan även inträffa vid tuggning av vissa tuggummi. Så jag tror att jag är allergisk mot Cruz Campo och tuggummi.
Varför kvällen blev som det blev handlade nog om regn kombinerat med en del lättja och en del övermättnad. Det var mysigt att bara hänga jag och Johan också. Det var länge sen känns det som.