När jag pluggade på gymnasiet så hängde jag jättemycket med den här snubben Magnus. Vi var polare, vi var hemma hos varandra. Jag hängde med hans familj. Ni fattar, sköna kompisar, inget annat. En gång under rusiga former så lutade han sig fram för att försöka få till ett hångel. Inget blev sig riktigt likt efteråt.
Jag tycker det är sjukt tråkigt när man hänger med någon som man gillar för man har kul tillsammans och den personen försöker så småningom få till det. När man förklarar att det inte kommer att hända, då vill personen inte hänga längre. Det har hänt mig så jävla många gånger. Spelar ingen roll hur kul jag har med en kille, när jag förklarar att jag inte är i ett hångel- el. liggmode så är det som om jag inte är värd att hänga med. Men va fan hände med värdet i att ha kul. Så jävla tråkigt att inte kunna ha snubbpolare utan att de ska försöka hångla. Det gör mig ärligt ledsen, att mitt största värde verka ligga i att vara ett möjligt ligg. Se mig som en av snubbarna liksom. Man ligger ju inte med sina polare. Eller?
Fast å andra sidan skulle vill jag nog inte att det ska vara tvärtom heller. Tänk om det aldrig skulle vara någon som vill ligga med mig. Det hade kanske varit ännu sorgligare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar