En dag när jag kom hem så låg det en liten lapp på golvet. Där stod det ungefär:
Hej, kul att ses sist. Hör av dig nästa gång innan utgång så tar vi en drink tillsammans. /Sebastian, och så ett mobilnummer.
Jag höll ju på att få spader. Först tänkte jag:
- Suck, ännu en snubbe, vad är det med dem? Och sen blev jag rädd. Tusen frågor hopades i mitt huvud: Var och när träffade jag honom, vem är det, hur har han kommit in i huset där jag bor, hur vet han var jag bor, vem faan är det?
Som tur var så kan man relativt enkelt göra eftersökningar om du har ett namn och nummer och jag kom fram till att det är min granne som bor precis under. En granne som jag vet har bilspel och som gillar att festa. Men jag har aldrig träffat honom, tror jag i alla fall... Nu kommer ju de jobbiga tankarna; har vi träffats ute, eller än värre, har jag någongång slirat in där på efterfest?
Jag beslutade mig för att facebooka honom och fick inte någon slags igenkänningskänsla.
- Skönt, då har vi nog inte hånglat i alla fall!
Så mitt slutgiltiga svar kring lappen blev att han måste lagt den i fel dörr. Min granne mittemot är någorlunda puma, den kan ha varit riktad till henne. Hon är oftast så sur också så hon skulle behöva lite rajtantajtan med knarkgrannen nedanför. Perfect match!
Skulle gärna visa lappen men hittar den inte längre. Trist. Inte för att jag var sugen på att ringa utan för att det var ganska kul och gulligt om i fall att den faktiskt var till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar