Styling

Urs vad fult jag tycker det är med folk som är stylade för mycket. Som alla i Idol, speciellt killarna.

Eller som de två amerikanska snubbarna jag träffade förra helgen. Spiky hair som var tonat, muskulösa armar, rakat bröst, solariebrun, tumring. Plus kläder med mönster på. Republikaner var de också. Konstigt, känns som alla amerikaner jag hänger med är demokrater och vettiga liksom. Fast de var snälla så jag vill inte snacka skit, men för att komma tillbaka till min poäng så är det i mina ögon så sjukt oattraktivt att vara stylad.

Tjejer kan på något sätt ta styling lite bättre. Eller är jag helt ickefeministisk nu? Tycker i och för sig att det är sjukt oattraktivt med för kommersiella utseenden på tjejer också. Det kanske är där det ligger. Glättigheten liksom.

Därför tycker jag synd om pojkarna i Idol. Lite för trista. Lite för gångbara.

Jag gillar slackers med facialhair och utan hårprodukter. Fast humor är kanske det mest attraktiva. Insidan räknas liksom.

Men, utsidan speglar i många fall en del av insidan så är någon för stylad så säger det något. Skvallrar kanske om en urtråkig personlighet som tycker att E-Type gör bra musik. Men jag tycker att man alltid ska vara beredd, och ge utrymme, för att bli överraskad.

Själv är jag en kamelont. Hippie goes posh goes street goes common goes special goes lolita goes on and on and on. Och det ser jag som en styrka och gör livet väldigt kul. Embrace life liksom. Omväxling förnöjer.