En förklaring

Efter vissa påtryckningar så känner jag behovet av att förklara mig.

När jag har kallat mig själv språkpolis så handlar det inte om att stava rätt, köra ren svenska eller att bygga upp en korrekt grammatisk mening. Vad jag menar är att jag har problem med vissa specifika ord. Såsom; faktiskt, unna och typiskt.

Det är helt enkelt ord som jag hatar för att de dels säger något om människan som uttrycker dem, dels ofta används helt fel.

Bästa exemplet;

Dan efter tsunamin i bl.annat Thailand så är det ett reportage på Västnytt där de hänger på Landvetter och pratar med folk om att deras resor till Thailand är inställda. En kärring, ursäkta men det var hon (kanske 40-50 bast, kort, käck frisyr), säger att det är TYPISKT att tsunamin har inträffat nu. Nu när de äntligen skulle komma iväg till Thailand liksom.

WTF! Typiskt att tsunamin slår till nu när de ska ha semester. Som om det blir en tsunami varje gång de ska åka. Det är det dummaste jag har hört och sjukt respektlöst mot alla som drabbades.

Det kallar jag ett missbruk av ord och då blir jag lack.

Att språket utvecklas och att någon som t.ex. Jonas Hassen Khemiri skriver en grym bok på ett annorlunda sätt är härligt. Så länge vi förstår varandra på enklast möjliga sätt så tycker jag att vi går framåt och då är jag också lycklig. Revolution, min vän. På alla möjliga sätt.