Var på Bondpremiär i går kväll. Värsta grejen. Filmen var medioker, saknar Roger Moore faktiskt. Hade trevligt sen på Grand med mina fina vänner Carina och Michelle.
Förklarade för dem vad för snubbe jag skulle kunna tänka mig. Lång, mörk, hår på huvudet och gärna i ansiktet. Måste vara smart och ha humor. Hellre slacker än Stureplan. Ingen nykterist men inte heller alkoholist.
En stund senare så står jag i champagnebaren och väntar på att få ett glas. 3 meter bort står det en lång, snygg, mörk snubbe, med hår på huvudet OCH i ansiktet. Som hämtar fyra glas. Dessutom så äter han mig med blicken. För bra för att vara sant.
Vad gör mongo-Tina då, då? Jo, hon blir generad och vänder bort blicken och vandrar iväg fast han är på väg mot mig och allt skiter sig.
Men jag kommer säkert springa på honom igen. På nästa tillställning. Då kanske jag är lite coolare och mer i fas. Flört-Tina kanske känner sig mer bekväm med att titta fram då.
Jag har ganska stort tålamod när det kommer till sånt här. Det är värdelöst att tvinga fram något. Det måste ske naturligt för att det ska bli bra. Annars får det lika gärna vara.
Har ju inte varit själv på 300 år. Det är ganska skönt att njuta av det.
4 kommentarer:
Fan tina, du var väl typ åtta år när moore spelade in sin sista bond-film. :)
Fegar du utnär du träffar en snygging, men Tina då... Fast nästa gång då ...
Fan! Faller på lång ;)
Jag var kär i Roger Moore när jag var liten för jag tyckte att han påminde om min pappa. Det samma gäller Larry Hagman.
Elektrakomplex, indeed.
Skicka en kommentar