Var på fest ute i Bromma igår. Det var schysst att åka ut på ett äventyr så jag är väldigt glad över det. Däremot var det lite ljudproblem på stället och musiken var inte så bra. Dessutom så stängdes allting av prick 3 och det var då jag kände att jag började komma igång. Skulle lätt kunnat stanna två timmar till om musiken hade skärpt sig lite.
Träffade folk som jag inte har sett på jättelänge. Det var nice. Faktiskt väldigt många från olika delar av mitt förflutna. Det var nästan som Här Är Ditt Liv ett tag. Tog dock inte riktigt tillvara på det. Stod säkert bara och var dryg i stället.
Jag fattar inte vad det är som har hänt med mig. Jag kan tydligen inte bara stå och vara trevlig när jag är ute. Nån jävla slags attityd har jag. Fattar inte var den kommer ifrån. Måste lära mig att vara mer ödmjuk. På riktigt. Det som är positivt är att jag är medveten om det. Det är inte så att jag lider av det, men det är inte så soft egentligen.
Träffade ett gammalt hångel, som jag fick känslan av när vi pratade, att han inte var intresserad av mig. Jättekonstigt tycker jag. Seriöst, blir helt förvirrad av det. Tror aldrig det har hänt förut. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Försöker komma på ursäkter i mitt huvud men nånstans så vet jag att jag ska lita på min magkänsla, men det är bara så jäkla ofattbart. Why? Det är ju jag liksom, fattade han inte vilken chans han hade. Trög jävla snubbe.
2 kommentarer:
Men det är ju det faktum att du är en blek kopia av den stora massan, och fullkomlig ointressant i dina åsikter, som ju egentligen är andras, som gör dig så intressant, motsägelsefullt nog.
Han är säkert bara så ytlig så han gillar ungt och vackert...
Baby, det viktigaste är att du älskar mig, inte varför.
Fast visst är det nice med förklaringar.
Skicka en kommentar