Gick in på Nyagatans hemsida och kände genast igen mig från Le Rouges hemsida.
Känns som två vitt skilda restauranger men som tydligen vill locka samma klientel.
Le Rouge är en vinröd sametskaramell som sväller, varar och lockar. De halvnakna kvinnorna som agerar lyckans lakejer, till svunnen pianoklink, förstår jag mig inte på och mitt oförstånd gör mig illa berörd. Men inredningen, denna svulstiga inredning, gör att jag, som ett barn på julafton, njuter omänskligt länge av en Cosmopolitan Orginal som i folkhemmet försvinner ner på en kvart.
Har aldrig besökt Nyagatan men när jag passerar utanför får jag vittring om en nyborgelig sofo-blanka-köksluckor-jag-jobbar-med-media-mentalitet som gör att mina tarmar vrider sig i olust.
Men jag kan ha fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar