Låt mig berätta.
I Varberg ligger ett ställe som heter Campino. Det kan ha funnits där i 15 år eller så och är ett blomstrande hak. Deras kebabrullar är godast i Sverige, kanske till och med godast i världen. Så är det. Hemligheten ligger i såsen påstås det.
Under ljusa sommarnätter så är Campino ett inferno, fullproppat av människor som vill ha sin nattamat, innanför disken kliver soupnazin fram "bara rullar!", och nöjda lullar fyllorna ut med sin avlånga skatt.
Utanför skriar stora vita vackra västkustmåsar förnöjd och dansar svandans bland tappade folierullar som glittrar förföriskt och lovar mättade magar.
Det är en vacker scen.
Jag har inte ätit fläsk på tre år men igår så ville jag återuppleva en campinorulle i orginalskick. Sagt och gjort, jag singlade slant och klave betydde gris. En glimmande krona hamnade överst på min hand.
Det var så gott så jag åt upp nästan hela i bilen på väg hem. Supernice.
En timme senare kom ångesten och det kanske inbillade magknipet och nu när jag vaknade ur nattens skönhetssömn så kom min synd smygandes över mig och jag känner mig sjuk.
Det var väldigt gott men ingen mer gris för mig på ett tag. Det passar inte i min kropp.
Trots mitt fagra och öppenhjärtliga försök till "when in Rome".
3 kommentarer:
Tro mig det är inte grisen som orsakat din magplåga. Det är något annat i Campinos mat... Jag vet flera inklusive mig själv som äter titt som tätt på det stället och får illamående o dåliga magar efteråt...
Du är med största sanolikhet ovetande om det, men de har öppnat en filial i Borås; "Campino Borås". Känns dock inte som den träffat helt rätt i den sjuhärdska själen. Iaf inte likt dess varbergska original, vars kundkrets väl lär bestå av en relativt stor del ädla boråsare.
JO
Det visste jag inte. Antagligen har de fattat att de ädla Boråsarna vill ha sin rulle även vintertid.
Hahaha! Campino Borås. Helt rätt.
Skicka en kommentar