torsdag 27 augusti 2009

Ett sömnpiller

Såg den hyllade filmen Man Tänker Sitt idag.



I SvD fick den en 5a av 6 möjliga, och på dess hemsida ses en massa lovord.

Och jag håller inte med.

Det är inte en bra film. Visst är det vackra naturbilder och visst kan pojkens narrating vara suggestivt och hänförande. Men under de 73 minuter som filmen pågick så var jag stundtals frågande, andra stunder irriterad och mest var jag uttråkad.

Filmen loopar sig själv hela tiden och någon slags passage lindas in i kyrkliga körer som återkommer gång på gång på gång. Det blir för mycket. Hantverket blir kantigt och ointressant med så klumpig musiksättning. Även ljudläggningen hade mer att önska. Ett spädbarnsgråt till en 1 åring + tillexempel.

Tjejen bredvid mig satt och sov när hon inte messade, folk lämnade biografen mitt i och skrattade även åt filmen. Inte med. Jag tycker man ska ha respekt för filmer men jag förstår.

Det var ett sömnpiller som kändes tråkig, ointressant och meningslös och i slutändan så ville jag bara att filmens något efterblivna huvudperson skulle gå och dränka sig för att få slut på eländet och kanske komma till någon slags större sanning än massa poetiska osammanhängande floskler som inte ledde någonstans.

Jag tror att de höga betygen sätts för att att folk försöker tolka och förstå och ingen vill bli lämnad utanför. Som om de inte fattar filmen. Värdelöst. Jag är seriöst orolig om detta ska bli filmen som frälser Sverige. Riktigt illa.

Inga kommentarer: