Den är lite kul, men problemet är att jag aldrig riktigt tycker om, förstår eller bryr mig om huvudpersonen Charles Bronson. Jag bryr mig helt enkelt inte om vad som händer med honom för jag tycker att han är en idiot.
Han åker in och ut ur fängelset och visst är det lite fascinerande att försöka förstå hur han tänker och det är intressant att hans motivation är kändisskap, för det känns så otroligt 2009 och hur vår västvärld ser ut. Alla kids vill bli kändisar, kosta vad det kosta vill.
Men där Kubrik skapar konst och varaktighet så putsar Winding Refn rutan. Hans film är en axelryckning men som ändå förvånadsvärt dröjer sig kvar. Klassisk musik, vissa arty scener. Kanske är jag inte mer svårflörtad än så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar