Nu ska jag iväg och träna. Har blivit ganska bra på att komma iväg på senaste. Det är så bra att bara foka på kroppen och låta hjärnan vila ibland.
Idag är det power yoga som står på schemat. Första gången jag körde började jag nästan gråta för det var så mycket oanade spänningar som släppte. Dessutom känns det ibland som teaterövningar, vilket i och för sig också får mig att börja gråta för jag saknar det så mycket.
Jag skulle verkligen vilja plugga teater hela mitt liv. Att alltid pusha mina personliga gränser, att alltid få leka med allvaret, att alltid vara i kontakt med min kropp, att alltid få vara kreativ. Det vore en nåd att stilla bedja om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar