Jag är roomie med min systers två råttor i natt. Urs, tänkte jag först. Sen såg jag de små söta liven och tänkte okey. Nu sitter jag här i rummet och hör hur de gräver och känner fy. Fuck.
Vad hände med mig? Jag brukade gilla djur. Nu påstår jag att jag tycker så mycket om djur så jag inte vill se dem i bur. Det stämmer förvisso, skulle aldrig skada något levande, men tycker jag om djur när jag tycker att det stör eller är det just kombon djur plus bur som är mitt problem?
Skällande, flåsande hundar i lägenhet är inte heller en favvo. Eller tapetklösande katter för den delen.
De är lovely på Animal Planet men det är kanske där de ska stanna?
Jag är i och för sig bra på att utesluta djud (haha!) så det borde gå bra i natt också.
Fast jag fattar inte vad de gör just nu! Fucking gräver i en plastlåda! Seriöst, hur jävla korkad kan man bli? Accepetera det tragiska jävla ödet istället att leva ett helt liv på 2 400 cm2 och ha ingenting att göra förutom att äta tråkig torrfoder, spring i ett meningslöst hjul och gräva i sågspån efter ingenting för under sågspången så finns det bara en blå platslåda som man aldrig, aldrig kan gräva sig ur så allt jävla grävande är totalt fucking jävla meningslöst!!
Puh. Nu har de faktiskt tystnat.
Kanske ska även de små liven sakta vaggas in i en underbar sömn. Nära nära med värmen delad, under ett gemensamt täcke suddas dagens trivialer och orättvisor ut och livet får en mening.
Tills det är dags att gå upp och gräva igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar