Var är dagarna då jag med berusat blod sitter bak på en cykel nedför Söders höjder, fumlar in på Berns, tonårsaktigt råhånglar på Terassen med en utesluten omgivning närvarande, hamnar på Långholmen och underklädesklädd låter det kalla vattnet sticka mitt knopprande skinn i välbehagliga rysningar innan jag omsluten av en varm famn oskyldigt inhalerar grönskande grönt i morgonsolens gulddränkta strålar.
Var faaan är dessa dagar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar