Storstäder lever och pulserar men hjärtat är kallt. Flest singlar i kvarteren, tänker på karriär, egot och kraven. Inget fel i det men ändå intressant. Jag vet många som har svårt att träffa den rätta trots att det alltid finns människor runt omkring. Sen finns de som inte vill träffa någon, som tycker att förhållanden känns instängt. Frihet under ansvar.
Det är fint att kunna göra vad man vill, träffa vem man vill, bestämma sina egna andetag.
Vara i stunden och utbyta skratt. En blick som säger mer än munnen kan forma. Ge av sig själv, ta emot någon annan. Inte stressa, inte kräva, bara njuta.
Framför allt våga visa att man gillar, inte vara rädd för att bli sviken. Det är en konst som storstäder verkar vattna bort. Kvar blir ensamma hjärtan som inte törs räcka ut en hand. Förnöjd ensamhet. Eller en pepp till den ledsna.
Hårda gator, hårda hus, hårda hjärtan. Ändå älskar jag min stad och dess rytm. Stadigt pumpande, ständigt utmanande. Ta mig, älska mig, slå mig. Ett härligt liv som jag överlever. Blir starkare tills det tar slut. Då somnar jag nöjt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar