Jag är jättedålig på att fira dem dock, vet inte varför men det är som om jag skäms över att allt ska handla om mig fast ändå så uppskattar jag det från mina käraste.
Min födelsedag förra året spenderade jag på en pittoresk parkbänk i ett grönskande West Village, NYC, Kirsten Dunst gled förbi och jag pratade i telefon med mitt ex, och grät.
Älskar NYC och min teaterkurs jag gick men var ändå olycklig över omständigheterna som jag valt. Man kan vara på världens underbaraste plats men utan fina vänner så betyder surroundingen ingenting.
Jag tröstshoppade en härlig Mulberryväska i snake skin till mig själv i present och kanske blev jag lite gladare en stund.
På kvällen blev jag bjuden på middag där jag fick betala fördrinken och osten (min plus min dejts) på första stället själv, vilket är helt sjukt. På utvald, tjusig men tråkig, restaurang i Williamsburg så beställdes maten åt mig och det blev bl.a. kalv som jag inte ens äter.
Det var konstig stämning och inte alls lyckat.
Väl tillbaka så fick jag ett skamligt förslag så jag blev förbannad och somnade ensam, kall och ledsen och beslutade mig för att fairytalen var slut.
Middag är jättetrevligt men blir det opersonligt och krystat som i detta fall, så känner att jag uppskattar typ ett egenknåpat armband i garn hellre, för det blir mer äkta.
Nu så funderar jag på vad jag ska ge mig själv i present i år. Är sugen på en ny väska. Inte för att jag känner att jag behöver tröst utan mer för att det är kul och det var länge sen.
Dessutom ska jag nog fixa en liten intim fest som jag hoppas mina närmaste som är i stan kan komma på.
Platser kan vara fantastiska men utan närhet så är de ingenting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar