Rånad

Gissa om jag blev förvånad igår när jag kom upp till vindsförrådet och ser att låset är uppbrutet, flyttlådorna upprivna och att alla mina väskor är borta.

Jag förstår inte vilka hemska lowlifes som beter sig på det där viset. Hur kan man göra så? Är det inte niceare att gå och köpa sig grejer än att sno andras?

Ska någon gå runt med min Haglöfs ryggsäck från '99 som med backpackeraktig charm har små flaggor broderade på sidofacken? Den är ju så tydligt min. Eller min stora röda Diane von Furstenberg-resväska med hjärtan på framsidan? Kanske den enda i sitt slag i Sverige.

Mina kläder, mina skålar, mina saker, mina ikoner, mina böcker. Allt, allt har de tagit, de små svinen.

Jag känner mig kränkt och ledsen över det här. De flesta sakerna går ju att ersätta men det känns väldigt olustigt att någon har tagit sig in i min sfär och vissa ting är ovärdeliga.

Polisen ville att jag skulle göra min egna lilla brottsplatsundersökning, vilket lät som en charmant idé. Jag tackar gudarna att jag kollat på en massa CSI, det här reder jag ut innan slutet på veckan.