onsdag 10 februari 2010

Inget liv

Jag fick ett samtal häromdan som gjorde mig lite nojjig. Nån norrländsk brud med kids i bakgrunden gav mig en uppmaning på min telefonsvarare.

Förmodligen så har hon ringt fel (från hemligt nummer) jag förstår inte varför nån skulle ringa mig, men för ett tag där så kände jag obehag och tänkte att det skulle kunna vara ett gammalt tokigt spöke som rullat ur sin grav.

Det är skönt att vara anonym.

Mina vänner som syns i olika sammanhang har det värre. En hade nån tok som skickade konstiga brev medan den andra fick the old ringa upp-och-flåsa-i-örat behandlingen.

Så himla sjukt det är att ringa någon sådär. Vad vill man egentligen? Är det ett tecken på admiration? Vill man gå ut på date?

Det är ungefär som de där snubbarna som tutar efter en när man går på sidan av vägen. Vad fan vill dem? Ska jag springa efter bilen och kasta mig i deras armar och erbjuda animalisk ultrasex? Vad tror dem? Så jävla puckat och objektifierande.

Det skulle vara intressant att följa med den resan från tanke till handling och hur känns det efteråt? Är man upprymd, nöjd med sig själv?

-Wow, vad grym jag är! Jag ringde den här tjejen och flåsade i luren som ett äckligt, smutsigt pervo. Så jävla ball! Nu kan jag sova gott.
alt.
- Kolla, det ser ut att vara en brud som går där. Vi tutar! Oohoooooo, vilka manlig män vi är!


Losers!

Inga kommentarer: