"Jag är en mås, .. eh nej, jag är skådespelerska. Just det, jag är en skådespelerska."
Var på Stadsteatern och såg Måsen idag med bland annat Lina Englund, Jakob Eklund och Björn Gustafson (Dynamit-Harry). Det var helt okey och endast plågsamt vid specifika tillfällen. Till exempel när Sven Ahlström talade så fint med sitt magstöd och pyser ut ett "eh!" i slutet på varje mening som levereras med samma plågsamma talmelodi.. ehhhh!
Som Irina Arkadina ser vi Lena Granhagen som har en lång skådespelarkarriär bakom sig och som klarar av rollen väl men hon är ju tyvärr felcastad.
Arkadina är en stark kvinna som använder sig sex och manipulering för att få som hon vill och det utstrålar tyvärr inte Granhagen. Sen tycker jag det är väldigt underligt att man använder en kvinna som är 72 år för att spela en kvinna runt 55 men som ska se och agera mycket yngre. Jag saknade den Arkadina som Tjechov skrev om även om jag uppskattar att även äldre kvinnor får roller på våra teaterscener.
Det var kul att se Måsen men jag tycker inte att dramat framkom på bästa sett och när slutridån gick ner så kändes det lika bra på något sätt. Jag brydde mig inte speciellt om karaktärerna och jag kommer inte sakna dem. Tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar