Jag chattade med en vän på facebook igår, och han frågade mig om jag gillar exotiskt blod, precis som han själv gör. Jag stannade upp mitt tangenttryckeri för en tankestund och lät honom fortsätta knappra fram att han aldrig varit tillsammans med någon svenne.
Jag blev förbryllad, har aldrig tänkt på det så och förstår inte riktigt "exotiskt blod". Om nån är snygg så är den snygg liksom. Oavsett. Jag har fått hjärtslag av blonda, mörka, jordgubbsbeströdda, svarthåriga och även råttfärgade. För mig handlar det om det som svallar oss emellan; passionen och kemin.
Att jag är så otroligt öppensinnad och härlig kanske inte gör mig till en bättre människa , men däremot skulle jag bli riktigt upprörd om jag träffar en kille/tjej och får se bilder av hans/hennes ex och alla liknar mig. Samma typ liksom. Det skulle kännas sjukt perverst och jag skulle mer än någonsin känna mig som ett objekt, som en i mängden. Det hade inte funkat alltså, han/hon hade varit tvungen att gå. Romeo must die.
Å andra sidan så anser jag att alla som tycker om att ha sex, utan förökning som mål, är perversa så who am I to point fingers?
Tre fingrar kommer peka på mig, exotiskt blod eller inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar