Jag trodde vi skulle få julmat för det började bra med en silltallrik, men det blev potatisgratäng med vegobiff till huvudrätt och en fantastisk chokladkaka efteråt. Det var i och för sig fint.
Min bordsgranne var en filmfantast och nykterist så jag fick prata film med någon som förstod, plus att jag fick dubbla drinkbiljetter. Oj, vilken lyckad placering.
Alla bord tävlade mot varandra i en kareoketävling. Det är inte jättekul egentligen förutom för de som sjunger. Jag var i samma lag som VDn på stället och vi körde en duett av Dansa I Neon. Vi var tvungna. Jag är tondöv men sjöng ändå. Det är lika bra att köra järnet och säga hej till alla på nya jobbet. Flera människor kommenterade det efteråt så jag tror jag gjorde ett intryck. Bra? Dåligt? Hmm. Vet ej.
Jag såg inga babes för mig på stället. Alla var välkammade och skägglösa. Skittrist.
Ett gammalt ex till mig verkade ragga på varenda tjej på två ben. Ibland önskar jag att jag vore så. Att inte vara så kräsen.
Men jag kan inte. Vet inte om det är en moralisk spärr eller ett skydd för jag tror att jag inte skulle må bra av det i det långa loppet.
Ibland känns det som om jag vore i ett par. Jag går runt och är trogen någon som inte finns. Undrar om det beror på gammal vana. Svårt att lära gamla hundar sitta. Eller så är jag trogen mitt kära gamla hångel som finns i min skalle men som jag nästan aldrig träffar, och när jag väl träffar honom, ignorerar för jag vet inte om jag vill gå den vägen för att han är mer av en fix idé än äkta? Kanske är jag trogen mig själv?
Eller så är jag bara bortskämd med vad jag stoppar i mig. Låt den rätte komma in liksom...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar