Fortfarande kär i ett dött ting. Vet inte om det är bra eller dåligt. Skulle vara mycket bättre att vara kär i något som lever skulle jag tro. Det känns så rent spontant i alla fall. Men Herrens vägar äro outgrundliga.
Innan jag träffar min nya redaktör för ett lunchmöte så ska jag gå förbi den franska restaurangen och trycka näsan mot fönstret och hälsa på min pulshöjare. Jag kommer stå där och imma ner rutan och ta ett beslut. Ska jag fria eller ska jag göra slut. Det är valen som finns. Ska hon vara min så måste hela hon vara min. Så är det.
Jag blir nog sällan kär på riktigt, men när jag blir det kan jag inte släppa. Måste ha. Vill inte slösa bort något som kan betyda något.
Det brukar bli att jag får vad jag vill ha. The laws of attraction jobbar på det sättet. Vet dock inte om det gäller ett dött ting. I detta fallet får jag nog göra allt jobb själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar