Nackamodellen

Anna lever enligt den s.k. Nackamodellen vilket innebär att hon får betalt för att passa sina egna barn. "Affärsidén är att kunden, (i det här fallet föräldern som driver familjedaghemmet), blir projektanställd i bolaget och tar med sig sina kunder. F-bolaget fakturerar kunden, betalar in skatter och sociala avgifter och resten går ut som lön till den projektanställde (föräldern)."
Fattar inte riktigt hur pengar kommer in, men mina efterforskningar tyder inte på att det handlar om bidrag eller våra skattepengar som annars skulle kunna vara en orsak till att hojta till.
Ändå verkar det som om många blir ganska upprörda över detta faktum att man kan gå hemma med sina egna barn, och främst feminister som tycker att det är förjävligt. Jag är feminist men förlikar mig för den sakens skull inte med alla andra feminister.
Alla måste få leva sitt liv som de själva vill. Det är en grundläggande filosofi. Så länge man inte skadar någon annan. Så länge man inte är ett offer och lever på andra. Sprid kärlek istället för att leta fel liksom.

Mitt problem med Nackamodellen är att det verkar så sjukt tråkigt att gå runt hemma och hänga med mindre intelligenta varelser.
- Oj, dagens mest spännande händelse är att Pelle klarade av att räkna till 4. Hipp hipp hurra!
Det måste vara självförverkligande.
Jag skulle dö.
Sen kanske det är annorlunda om man klämt ut de små liven ur ens eget underliv och de är världens vackraste, mest intelligenta varelser. Men va fan?! Gå runt hemma och vänta på att mannen/kvinnan kommer hem. Städa lite. Planera mat. Skulle inte funka för mig. Men det finns tid för massor av aktiviteter. Man kan kånka barnvagnen med den käcka namnskylten in till stan och fika latte med likasinnade, diskutera nya blöjmodeller. Eller lyssna på hur väninnans lilla Nova är sååå duktig när hon faktiskt åt en hel tallrik gröt i morse. Oj oj oj.
Sen kan man ju ha en hobby såklart. Fast det går ju inte riktigt eftersom man är sin egen barnvakt och alltid måste ha barnen med.
För barnen är det däremot guld. Min mamma var hemma med mig och mina syskon hela vår uppväxt och vi blev exemplariska.