Läste Neil Strauss THE GAME i våras och har sen dess varit väldigt uppmärksam på killar som kommer fram och beter sig enligt "reglerna"
Boken beskriver fenoment THE GAME som är en slags guideline för killar hur de ska få komma till skott, eller en closeur som det kallas, alltså hur man raggar upp tjejer. De ska utmärka sig, förolämpa, ha något trick osv.
En gång kom det fram en kille i läderrock som promt ville skriva ngt på min arm (fuck off, var min reaktion), en annan gång var det en snubbe som ville visa sitt partytrick.
Idag när jag var på väg hem från jobbet så kom det fram en kille på perrongen och sa att han var tvungen att komma fram för han tyckte att jag var så himla söt. Trevligt, så jag stannade artigt upp och samtalade lite.
Därefter frågade han mig vem man skulle ligga med för att lyckas bo på Söder. "Söder är så trevligt om man jämför med Vasastan där jag bor." Okey...
- Man måste nog ligga med massa olika människor för att lyckas med det, svarad jag. Varpå han undrade hur många jag legat med.
- Ingen, är min snabba replik och jag förstår spelet hur han först varit trevlig och sen vill förolämpa på ett löjligt sätt.
Han fortsätter med att fånigt nog säga att jag verkar jobba inom media (vem gör inte det på Söder?), som någon slags art director eller inom mode.
Helt fel, säger jag trött och går därifrån.
Vem tror de att det kommer funka på? Det är så jäkla patetiskt och fånigt! Varför kan inte folk bara vara sig själva?
Jag hatar THE GAME. Det är ett objektifierande av kvinnosläktet och handlar bara om att få hångla och ligga. Alla borde få hångla och ligga men att göra det på ett beräknande sätt där varje kyss, leende och vänlighet ger poäng är cyniskt, kallt och oerhört förkastligt. Jag hatar det. På riktigt. Och snubbar som tror att de vinner genom spelet är losers. Så är det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar