Var på IKEA idag och tydligen får man parkera närmare ingången om man har barnvagn. Jättekonstigt tycker jag för rullar inte vagnen på hjul? Hjul=enkelt att förflytta.
Om jag får barn ska jag nog skippa barnvagn, det verkar så sjukt krångligt och bökigt överallt. Bättre att ha barnet i en sele på magen, och i det läget hellre en babybjörn än en hipp säck för den känns som om den kan lossa när som och helt plötsligt ligger Melvin (as if) på backen med ett jack i huvudet.
Jag tänker en del på barn dessa dagar, en av mina bästa vänner är gravid, och en annan är på gång, vilket är jättekul.
Eller rättare sagt, jag tänker inte på barn som om jag längtar efter att ha ett barn, däremot så har jag en längtan efter graviditeten vilket är jättekonstigt eftersom det säkert bara är jobbigt men jag tror att min kropp vill. Väldigt gärna liksom. Man kan säga att min kropp och mitt huvud slåss mot varandra i denna fråga, djuret och instinkterna mot jaget och förnuftet. Vem vinner kampen?
Jag är ju en människa som tror att vi är en kropp fångad i själen snarare än tvärtom, däremot så följer jag inte alla mina instinkter vilket jag är glad över. Jag har ett bra liv och dessa dagar försöker jag vara mer förnuftig utan att bli trångsint och rädd. Men det är svårt. Human after all.
Sen är det ju inte så lätt att bara skaffa barn; man behöver hitta den rätta, ha fast inkomst, större lägenhet, pensionssparande, föräldrar i stan, vara rätt i livet, färdigutbildad, uppfyllt sina drömmar, blivit vuxen, uppfyllt sina drömmar (har jag nämnt det redan?), bla bla bla...
Eller inte. Folk skaffar ju verkligen barn hela tiden, överallt. Och det funkar bra i de flesta fall. Varför tvekar jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar