I snart ett år har jag bott i min lägenhet och fortfarande är jag inte klar, inredningsvis. Det tar tid. Jag vill att rummen ska tala till mig och berätta hur de ska kläs. Problemet är att de mumlar, talar i tungor och ändrar sig hela tiden.
Ett bra exempel är mitt kök som har stått relativt tomt sen mitt intåg, sånär som på en thaimadrass och en läslampa. Bekvämt förvisso men inte riktigt mitt i prick. Köket viskar 70-tal och där ville jag stanna, men laminerade bordskivor och skrala stolar går över mitt förstånd så den senaste inriktningen har mer vandrat åt cigarrklubb än familjerum.
Igår på IKEA där en hylla skulle inhämtas så möter ett ganska banalt bord min kastandes blick och en idé föds. Varför inte bara köra? Hellre inhandla en möblel och känna hur det känns än att för alltid vandra i undran.
Monterade ihop det i går kväll med något som kändes som 1000 skruvar och blev underligt glad över resultatet. Det är det bästa beslut jag har tagit på denna sidan kristallkronan!
Min lägenhet har helt plötsligt blivit större med ännu ett rum att hänga i. Underbar känsla. Jag börjar hitta hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar