Hemma efter en vecka i skärgården som känns som tre. Mitt ansikte är rött och varmt, mina fingrar är skavda. Det har varit intensivt, irriterande, intressant och fantastiskt kul.
Sandhamn är en fin liten by med gulliga hus och när jag cyklar på grusvägarna på min blå/gula Kronan-cykel så känns det som om jag är 12 år. Med rågblonda flätor är det picture perfect.
Jag skulle vilja hitta ett smultronställe där de söta röda kan träs på ett strå. Ett bärfyllt ax att dela med någon vacker. Med någon snäll. Låta de små fina smälta i munnen, på rygg i en kraftig matta med starka strålar i kisande ögon. Lojt följa molnens spel över en oändlig oskyldig blå himmel.
Ta tillbaka och ångra vissa saker. Fundera över när det gick så fel.
Hitta mitt egna lilla Edelweiss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar