Igår var jag ute med min regissör, fotograf och scenograf på en rek-runda i stan. Bland annat så cruisa vi förbi min lägenhet och regissören tyckte att jag skulle ringa min kille så att han skulle titta ut och säga hej till oss. Jag förklarade då att dels är det lite knas och att jag inte vet om jag har någon kille, men också att han inte var där för att kunna säga hej till oss för vi bor inte ihop.
Förr flyttade alla ihop, konstaterade han. Nu är folk så förståndiga och rädda. Och jag höll med. Det är tråkigt att vara smart och beräknande ibland.
När jag var kring 20 så tyckte jag att folk som förlovade sig tidigt var oerhört dumma och det var något jag absolut inte kunde tänka mig för det kändes så cheesigt. Nu kan jag kan tycka det är fint att jag har sparat mig.
Samtidigt kan jag känna att det är något jävligt nice med Hollywoodförhållanden. Träffas, askära, gifta sig. Pang bom! Rakt på sak. Ens livs kärlek som varar i ett halvår och sen är det dags för något nytt. Kärlek passion. You only live twice.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar