torsdag 7 maj 2009

Blåa ögon

Båten jag jobbar på har två våningar. Däruppe sitter vi, ringer, skriver ut papper, knapprar på våra datorer och fixar. Där nere sitter scenograferna och man vet inte riktigt vad som händer där. Ibland hörs det glada skratt. Som om det är där festen är. Och vi är inte bjudna.

En dag tog jag mig ner dit för att ställa en fråga. Deras rum andades skönt 70-tal och var fyllt av etiketter, cigarettpaket, ölburkar och en tjej satt vid ett bord och blandade något mjölliknande.

- Oj, här har ni värsta festen, sa jag glatt. Massa bärs och bakar bullar.

Min kommentar möts av spontana skratt.

- Bakar bullar, skrattar Kenneth. Vad oskyldig du är!

Då inser jag att det är knarket de fixar. Knark! Och jag som trodde det var bullar.

Ibland är jag charmigt naiv.

2 kommentarer:

Anonym sa...

och i och med att du nu förstår, så är du medskyldig.
charmigt naiv eller inte....

Anonym sa...

Eller bara dum i hela huvudet. De där drogerna har ngn med all säkerhet blivit fängslad, misshandlad eller dött för. Och du som "brinner" för ett jämlikt samhälle. Hur jämlik är världen när ngn måste bryta mot lagar, hora för sin överlevnad eller dö för att några förvuxna, kvasiintellektuella idioter ska sitta och snorta på en båt med en naivt charmig medelålders kvinna som inte ens inser det där är allt annat än ok? Jag skäms å dina vägnar.