El Diablo

"El Diablo är ett nytt spännande koncept som levererar en meny präglad av
”South West Cooking” influenser från det smakrika Latinamerika."

Var och åt på El Diablo för några veckor sedan. Väldigt nyfiken var jag och hade stora förhoppningar pga min förkärlek till Mexiko. Tyvärr blev de inte infriade.

El Diablo stoltserar med att de har ett av Europas största utbud av Tequila och det känns som att de då borde känna sin dryck. Min fördrink, en Margarita on the rocks naturligtvis, blandades med sockerlag. När jag vänligt påpekade att jag inte tycker om socker i min Margarita (och att den ska inte innehålla socker) så tyckte bartendern att det var beklagligt men serverade den ändå på det viset. I stället för att göra en ny. Skitdåligt. (Samma kväll i lilla baren på Berns händer samma sak fast där får jag en ny. Bättre bartender, bättre ställe.)

Även maten var en besvikelse. Jag åt en tricolore i lamm; lammlägg, lammfilé och lammkorv. Till detta serverades en potatisbakelse innehållandes tryffel enligt beskrivningen i menyn, men inte enligt mina smaklökar. Det var den torraste, tråkigaste potatisbakelse som har träffat min tunga i hela mitt liv skulle jag tro. Riktigt illa.

Lammet var okey men ingen sensation direkt.

Till maten drack vi tequila och den var fin men min invändning är att den rekommenderade sorten är alldeles för snäll. Om man vill dricka tequila så borde servitören utgå från att alla gillar smaken och vill ha något som är genretypisk och inte det mest drickbara. Jag tycker det måste bli en upplevelse, något måste hända. Annars kan jag lika gärna dricka vatten, eller injicera spriten om det är det jag är ute efter.

Om jag ska säga något om inredningen så tycker jag att den känns lite småborgelig och som ett fegt försök. Men ändock ett försök och det kan jag smålyfta på hatten för. Tippa den lite framåt liksom.

Men det fanns något som stack ut och glimmade till. Nämligen efterrätten. En frozen cheesecake med kokossorbet och choklad. Fanfuckingtastic.

Gå dit om ni tycker det gott med texmex och känner för att vara lite crazy. Gillar ni däremot det genuina Mexiko så spara pengarna till en skön resa till Tequilans förlorade land. Eller till NYC. I Stockholm finns det inget för oss.