Jag känner mig aldrig rädd i Stockholm. Statistiken kan säga sitt men att gå Götgatan fram får mig aldrig att dallra. Hellre människor, liv och bilar än grusväg, mörker och tomhet.
Det finns en trygghet och fin gemenskap i staden. Plus pulsen, denna puls. Hur ska jag leva utan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar