Stand up

Var på Sloppy Seconds i går som tydligen hade onsdags-stand up. Det kan ju vara trevligt, men gårdagens session var en ren fasa. Från första början så började "komikerna" gnälla på publiken. Hur dåliga vi var som inte skrattade åt deras (dåliga) skämt. Men seriöst, jag vägrar skratta när saker bara är korkade. Det är inte roligt med förutfattade meningar, det är inte kul om det inte görs med intelligens, och det lyste tydligt med sin frånvaro igår.

Louis CK däremot är rolig. Kommer till Globen den 23 mars och jag hoppas på att vara där. 

Uppföljaren till The Girl With the Dragon Tattoo

Alla fans som väntar på uppföljaren till The Girl With the Dragon Tattoo kommer att få vänta ett tag till. Inpspelningsbeslutet drar ut på tiden och kanske är det så att Sony inte är så sugna på att lägga pengarna som behövs. Den första filmen drog in 230 miljoner dollar men med avgifter för regissör, producent och manusförfattare på 25-35 miljoner dollar (innan något ens är filmat), så är man rädda att det hela inte kommer gå ihop.

Efter att Skyfall blev en biljon dollar succé, så anser sig Daniel Craig har rätt till en högre lön vilket försvårar ännu mer för Sonys ekonomi. Alternativen som diskuteras är om man ska byta ut Craig som Blomkvist, vilket säkert kommer skapa ramaskri, men å andra sidan har det gjorts förr. 

Förmodligen kommer ingenting att hända innan 2014 så fansen får ge sig till tåls.

Mila Kunis

Vem är du?

Att träffa nya människor är alltid trevligt, men så kommer frågan om vad jag är, och då blir det svårt och jag känner att jag krånglar in mig i någon slags labyrint som jag inte riktigt vill vara i.

Vore så enkelt att säga tv-producent. Punkt. Eller journalist. Punkt. Istället blir det en ursäktande vals om plan A och plan B, bla bla bla. Trött på mig själv.

Fast frågan är inte alltid enkel. Den här veckan kan jag titulera mig skådespelare till exempel. Call back  på långfilmscastingen och reklamfilmsinspelning på lördag gör mig till mer skådespelare än något annat. Punkt. 

Jessica Alba och Amy Poehler

På Sundance Filmfestival.

Underskattat: bin

Våra bin håller på att dö ut och det är en katastrof utan dess like. Utan bin så skulle vi alla få skörbjugg inom en snar framtid och rent ekonomiskt så utför bina ett pollonieringvärde uppskattat till 1900 miljarder kroner, globalt per år.

Här i Stockholm försvinner sju växtarter/år på grund av bibrist, men det intressanta är att våra stadsbin är tåligare än lantisarna som får utstå en himla massa bekämpningsmedel. Så var snäll mot bina. 

Memorera text

Något har hänt med mig - jag har blivit en ubermench!

Träffade härliga människor igår kväll och satt och pratade lite längre än vad jag tänkt. Detta resulterade i att jag inte lade tid på att plugga in någon annan text, som jag först tänkt, inför dagens provfilmning. Kanske kan verka nonchalant men jag hade en text som jag var nöjd med så det var ok.

Men på väg till provfilmningen så började jag tänka annorlunda och blev sugen på att framföra en text av Eva Brise, ur Huset som Rut glömde, som jag tycker är ganska rolig. Hade med den i väskan men absolut inte inlärd. 

På plats fick jag vänta 10 minuter på tjejen som var inne före och då tar jag det modiga beslutet att byta text. Sagt och gjort, läser igenom Brisetexten, och den sätter sig på en gång!

Väl inne på provfilmningen så levererar jag som aldrig förr och texten var mitt minsta problem. 

Ubermench kanske är att ta i, men jag är mäkta glad över att ha en välabsorberande hjärna. 

To my darling!

Beyonce

Ingen sås på köttet

Läste en gammal dn-artikel från i höstas angående att lågprisbolagen flyger med så lite bränsle som möjligt för att bli lättare och på så sätt göra av med mindre bränsle. Älskar hur Ryanair tydligen tar steget fullt ut. 

"Ryanairs målsättning att minska planens vikt och därigenom spara pengar har tidigare fått kritik. Bland annat har flygbolaget minskat mängden is i dryckerna som serveras ombord och de anställda har även ombetts att gå ner i vikt, skriver Sydsvenskan."

Charlize Theron

Jag har fortfarande inte sett Monster. Shame on me! Men hon är fantastisk i Snow White and the Huntsman.

Minskad julhandel

På första gången på 17 år slog inte julhandeln 2012 några säljrekord, däremot minskade den med 0,4% jämför med 2011. Det gläder mig. Jag är orolig över jordens resurser och tycker att vi alla borde ta ansvar och handla mindre. 

Heath Ledger

Hitchcock

När jag läste Filmvetenskap på Stockholms Universitet så var en stor del av B-kursen ägnad åt auteurteorin och Hitchcock i synnerhet. Med hjälp av en inspirerande professor och material som talar för sig själv, så har även jag blivit Hitchcockifierad och ser honom som en av de stora som förändrat filmhistorien. Jag tycker inte att The Master of Suspens filmer är direkt läskiga, utan uppskattar de mer som studier i filmhantverket och tycker bäst om de filmer som har ett koncept. Som Repet, Fönstret åt gården eller varför inte Vertigo.

Filmen om Hitchcock behandlar hans relation till hans fru och medarbetare, Alma, under inspelningen av hans största ekonomiska succé, Psycho. Det är en intressant vinkel och fint att Alma på något sätt får upprättelse som en del av "mästerregissören Hitchcock", men som film är det något av en bagatell, tyvärr. Trots en imponerande ensamble så får Anthony Hopkins aldrig Hitch att leva utan det blir en hel del poserande, Helen Mirror är trovärdig men kryper aldrig under skinnet och Scarlett Johanson känns grå. Det är som att avståndet mellan karaktärerna och åskådaren är milslångt och att det aldrig någonsin bränner till, och var det något som Hitchcock själv var bra på så var det att få oss att känna med karaktärerna, få oss att bry oss om dem.

Så en trevlig saga att se en mulen dag är filmen om Hitchcock. Varken mer eller mindre. 

Kate Moss 1990

Inspiration

Jag letar efter inspiration någonstans och inser att den nog finns där, det gäller bara att lägga av att jiddra. Min kära pojkvän tror inte att konsten måste förlösas utan att det är ett hantverk som bara måste göras. Jag är nog beredd att hålla med. Att leta inspiration och prata skrivångest är i alla fall för mig på många sätt en möjlighet att skjuta upp, inser jag. Att kreativiteten måste få utrymme och plats tar mig ingenstans just nu. 

Monolog

Jag ska på provfilmning på onsdag och behöver en monolog. Känns tråkigt att ta en som jag gjort förut, som borde sitta kvar i huvudet, men samtidigt så underlättar det att damma av gamla kunskaper än att trycka i sig nya.

Älskar Tjechov men det kanske blir lite väl teatraliskt på en provfilmning för en varulvsfilm...

Brigitte Bardot

Flight

Efter planet dundrar i backen så kraschar hela filmen och inte ens Denzel Washington kan få den på fötter igen. Vet inte om Robert Zemeckis har blivit nykter eller frälst, men den här filmen är full av dåligt omdöme och scener som borde vara skrotade redan i manusstadiet. 

The Walking Dead

Ahhh, supersugen på mer av The Walking Dead! Vill ha nu!!

The Fannings

Dakota och Elle Fanning.

Django Unchained

Django Unchained lever på sätt och vis upp till den Quintin Tarantinofilm som vi är vana vid; med stilistiska slagsmålsscener, effektiv musikläggning och ett underhållningsvärde utöver det vanliga.

Men Django skiljer sig även på vissa punkter och om detta till viss del beror på att Tarantinos redigerare, Sally Menke, försvann spårlöst i September 2010, och att han har själv varit tvungen att vara ansvarig för postproduktionen av filmen, med en kortare redigeringstid än på tidigare filmer ,får vara osagt. Den största skillnaden ligger ändock i manuset och utförandet. Kan det vara så att Tarantino är sugen på en Oscar och därför har Hollywoodifierat sin produkt, eller kanske är han helt enkelt intresserad av att utvecklas och göra andra sorts filmer än tidigare? Och det är väl okey.

För Django är mer av en linjär film än vad vi tidigare sett och det som varit typiskt Tarantinsk, med en dialog som tar stor plats och som stoppar framåtflödet, finns knappt att se. Det återkommer endast i en scen där KKK-liknande cowboys bråkar om ögonhålen på deras huva, och den scenen är rolig, visst är den det, men blir nästan lite malplacé för den är så ensam i sitt slag.

Det är även skillnad på kvinnoporträtten i Tarantinos senaste alster jämfört med de tidigare. Vår hjältinna, Kerry Washington, har en väldigt underskuffad, tråkig roll. Hon är ett offer, tar ingen plats och belönas för sin skönhet men inget sägs om hennes handlingskraft eller personlighet. Troligtvis för att hon inte har någon. Långt ifrån The Bride i Kill Bill (2003) eller varför inte Mia Wallance som gör ett rejält avtryck i Pulp Fiction (1994).

I det övriga persongalleriet så tycker jag om Christoph Waltzs Malkovichstolpighet och Leonardo DiCaprio smakar fågel som grym plantageägare. Samuel L Jackson är ojämn och Jamie Foxx vurmar jag för, men han är något blek så på intet sätt går vi hem i kväll.

Jag tycker om Django Unchained men orättvist nog så hoppas jag alltid på lite mer av Tarantino och kanske därför är jag inte swept off my feet. Han är dock förlåten, för jag förstår att han inte alltid kan vara rebell och det unga heta, utan också vill luta sig tillbaka och bli lite tjock. Och det kanske är så det är. Han har blivit lite tjock, vill sitta hemma, klappa sig på magen och spegla sig i sin Oscar (som han dock inte kommer få).

Underskattat: Helsingfors

Alla vill åka till NYC, London, Paris och Berlin förståeligt nog. Jag också. Det är underbara städer och väl värda ett besök. Men det finns en annan pärla som folk glömmer bort, eller ratar, och det är Helsingfors. Spenderade en helg där i höstas och det är en fantastisk stad med god mat, bra barer och vackra hus.

Vi åt fem-rätters på Luomo, en Michelinrestaurang med höga ambitioner och trevlig lokal, mellan rätterna serverades vi smårätter som i sig var en fröjd. Bodde gjorde vi på Klaus K, ett superhärligt hotell i designkvarteren i Helsingfors, med bokbar bastu, förträfflig frukostbuffé och ett välkomnade glas bubbel vid incheckning. När vi var där bodde även Top Gear-crewet på samma hotell och åt frukost vid bordet bredvid. 

Barer värda ett besök är Bar Moskva och Corona Bar, båda ägda av filmbröderna Kaurismäki, den första med klotter över alla väggar och porrbilder på toaletten, den andra med en stor, glassplitterbelagd sal i källaren, en scen, och vid vårt tillfälle, berusade finländare med mikrofon i handen. Det var väldigt trevligt. 

Jag vill gärna tillbaka och upptäcka mer av Helsingfors. Totalt underskattad. 

Överskattat: Forever 21

Forever 21 är en stor kedja med butiker som blommar upp här och där. Jag har själv köpt kläder i butiken på Broadway, NYC, och var stormförtjust över de låga priserna och det stora utbudet. Men liksom H&M så är många av plaggen gjorda av polyester och nu förtiden så HATAR jag polyester. Plast i kläder, inte en bra idé. Bättre med kvalité än kvantitet och för miljöns skull bör vi konsumera mindre.

Därför tycker jag att Forever 21 är överskattat. 

Sloppy Seconds

I den gamla omöjliga Indierlokalen på Verkstadsgatan 3 i Hornstull, ligger numera fritidsgårdsaktiga Sloppy Seconds, och har så gjort i en fyra, fem månader. Vi var där i söndags och provade hamburgaren Kunglig med ost, och en korv var. Den Kungliga var magisk, kanske något liten (55 gram), men å andra sidan så kan de 40 kronorna gärna bli 80, och då har man två. Alla korvar är gjorda av kyckling så även grishatare kan äta dem.

Ett tips är att be om japansk majo på burgaren, supergott.

Jag är för övrigt alldeles förtrollad av den japanska och sprutar mina frukostmackor vita varje morgon av denna smakrika ägg- och oljeröra.

Cloud Atlas

Det var stående ovationer efter visningen i Toronto förståeligt nog för Cloud Atlas är ett spektakulärt pussel av gränsöverskridande genres genom tid och rum, som fungerar. Skådespelarna Tom Hanks, Halle Berry, Susan Sarandon, Hugh Grant syns i flera olika roller, i flera olika utstyrslar, ibland nästan helt oigenkännliga. Cloud Atlas travar nära kanten av pretantioner och religion men filmen försöker aldrig frälsa eller upplysa, utan mer enkelt, i sin komplicerade anda, berätta sin version av vad som kan vara sann-sanningen.

Kanske fattas den där extra nivån, det där oförklarliga, något underbart speciellt som gör en bra film fantastisk, men den är otroligt sevärd för dess ambition och idérikedom. Originalitet är förnamnet och att Cloud Atlas inte omnämns i Oscarssammanhanget är för mig ofattbart. Den är mer värt en nominering för bästa originalmanus än t.ex. Wes Anderson och Roman Coppolas Moonrise Kingdom.

The Great Gatsby

Jag har stora förhoppningar på Baz Luhrmanns Den store Gatsby som kommer den 17 maj i år. Trailern utlovar en fest och efter att ha läst F Scott Fitzgeralds bok i julas, så är det så här jag ser den; dekadent, färgsprakande, intelligent och karismatisk. Och visst hjälper casten till eftersom jag älskar ljuvliga Carey Mulligan, Leo DiCaprio är intressant och sevärd i allt han tar sig för (The Beach från 2000 är min enda hesitation) och det ska bli riktigt trevligt att få sällskap av Tobey Maguire igen efter några tråkiga år.

Har tidigare sett Jack Claytons version av Den store Gatsby från 1974 och med sin pastelliga, väna ton så har den fattats mig något.

En rädsla finns dock på grund av det uppskjuta datumet, det var meningen att filmen skulle släppas före jul och något har gjort att det skjutits upp ett halvår. Inspelnings- eller redigeringsproblem? Kanske insåg de att den inte är Oscarsmaterial? Något är det i alla fall men förhoppningsvis har de bara haft ihjäl några älsklingar och släpper nu en oklanderlig film. Det vore fint att se.

Oxelblom

Och alldeles bredvid Banhof, på Skånegatan, ligger lilla, trevliga restaurangen Oxelblom. Rätter indelade efter landskap och jag åt en toast skagen som var förträffligt fräsch och toppade den med hjort. Utsökt. Gustav åt ren som var alldeles magisk och en röding som var trevlig men förmodligen kvällens lägsta kort.

Rätterna är små så det finns tillfälle att prova många. Jag går tillbaka väldigt snart. 

Banhof

I WCs gamla lokaler på hörnet av Östgöta- och Skånegatan huserar nu Banhof. Det är intressant hur små detaljer och någon slags känsla gör att det helt plötsligt känns som ett nytt ställe. Ett bättre ställe. Jag är förtjust. 

Jean Shrimpton

The FACE of Swinging London, 1966.

Before Sunrise, Before Sunset, Before Midnight

Har precis tittat färdigt på Before Sunset (2004) och det är en sån fin film att jag blir alldeles tagen. Inget direkt händer samtidigt som det är allt. Pratig, enkel, romantisk och ett underbart slut på en underbar historia. På Sundance den 20 januari så visas film nummer tre om Celine  och Jessies romantiska vandringar, Before Midnight.

Jag såg Before Sunrise (1995) när den kom och tyckte den då var sådär, men vad visste jag om livet och kärleken då? Såg den mest för att Ethan Hawke var i den och att jag vid tillfället hade en liten crush på honom efter Reality Bites (1994) som var en av mina favoritfilmer. Kommer ihåg att jag blev lite störd på Before Sunrise för jag tyckte att Julie Delpy var ful och inte borde få hooka med världens hetaste Hawke.

Boy, was I wrong, hon är ju supersnygg!

Man får ha i åtanke att jag vid den här tiden tyckte att Pamela Anderson var en babe. Jag är glad att mina tjejpreferenser har förändrats, känns som att jag är bra mycket vettigare nu för tiden.