Jag och Gustav släntrade in på en biograf i Hollywood, LA, för några veckor sedan och hamnade så där mitt emellan visningar; Zero Dark Thirty skulle börja om 5 minuter och Les Misérables om två timmar. Vi gjorde därför en helomvändning och valde mellan två filmer ingen av oss visste något om. Så råkade det bli att med hjälp av en Jennifer Lawrence-älskande biljettförsäljare och vår Junior Mints-längtande magkänsla, föll valet på Silver Linings Playbook (2012).
Och visst är det härligt hur livet ter sig ibland, för det här visade sig vara en fullträff!
Visst har filmen sina problem, jag är till exempel inte vidare förtjust i alla aspekter av Jennifer Lawrence karaktär, eller att psykologen dyker upp där han inte bör men på det stora hela så är det en härlig film som får mig att känslomässigt engagera mig i filmens misfits.
Bradley Cooper gör ett väldigt fint jobb, jag tycker om honom, Jennifer Lawrence likaså och så är det kul att se Robert De Niro i en vettig roll igen.
Dock blev jag förvånad att filmen har fått så många Oscarsnomineringar för det känns inte som en sån film, den är på intet sätt mastodontig eller någon livsändrare. Men som sagt, absolut väl värd att se.
Filmens svenska titeln är nog det sämsta jag sett på väldigt länge; Du gör mig galen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar