För några år sen var jag på chartersemester i Gambia. Vi bodde på ett inhägnat resort och vakter patrullerade gränserna för att se till så vi inte blev störda av lokalbefolkningen. Där låg vi blekfeta och solade och utanför angränsningarna stod försäljarna och väntade på att få tillfälle att erbjuda oss armband, halsband och annat.
Det var en obehaglig situation. Jag är inte alls bekväm i mitt eget skinn med historien i åtanke och äcklades av både skillnaden på folk och folk, och de orättvisa lotterna vi föds med.
När vi var ute på kvällen såg vi massor av europeiska, äldre kvinnor som umgicks med afrikanska, yngre män. Den här situationen har jag varit med om massor fast när det gäller det omvända, under mina asienresor, främst då i Thailand. Där har det varit självklart att förkasta det, medan jag var en smula mer ifrågasättande inför det jag ställdes inför i Gambia. Varför kan man fråga sig, och då hamnar vi i en rad diskussioner kring om sex är olika för män och kvinnor, eller om det är samhället som tvingar in oss i olika roller.
Jag tror inte på existensen av den lyckliga horan, vare sig det är en man eller en kvinna, men vad vet jag. Tycker bara det finns något väldigt sorgligt i att behöva sälja sin kropp.
Vilket fall så såg jag filmen Paradis: Kärlek häromdan, som handlar om 50-åriga Terese som åker till Kenya och bekantar sig med de lokala strandpojkarna. Hon vill att de ska titta henne i ögonen och kyssa henne, de vill att hon ska ge dem pengar. Till slut så köper hon premisserna men inget lyckligt slut väntar.
Det här är en jättebra films som rör upp tankar och känslor. Tycker att alla borde se den, både för reflektion över människan, men också för den otroliga skådespelareinsatsen som filmens huvudperson Margarete Tiesel gör. Hon är naken, utlämnande och skyr varken känslor eller kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar