Ångest fest ångest

Min torsdag kantades med ångest. Jag väntade på besked och samtal och var rädd att jag gjort bort mig genom att vara för ärlig. Så var inte fallet, vilket var väldigt skönt. Kände mig ändå lite hängig och klarade inte riktigt av att gå på boxningen. Men med den ångesten borta så ringer Naida och frågar om jag vill följa med på spelning som skulle ske runt hörnet.

Livemusik, en öl, trevligt sällskap. Dumt att säga nej.

Så vi möttes upp och såg ett band som hette The Fix. Det första jag ser är sångaren som är snygg som en sommardag. Jag objektifierar honom en aning och blir glad av livemusik och rock'n'roll. Jag kände mig levande.

Sen drog gänget vidare till Kåken där vi kör runda efter runda och har superkul och helt plötsligt ser jag någon och jag smälter. Det känns som om mitt innanmäte rinner ur mig, tårarna sprutar och samtidigt är det så fint och en enorm lycka.

Vi pratar en stund innan Naida drar iväg med mig, bort iväg, in i en taxi och till en efterfest.

Nu är läget detsamma fast jag känner mig gladare. Det är fint.

Förutom att jag har lite ångest över beslut som ska tas. Det finns risk att jag hamnar i en lyxig jäkla sits där jag måste välja mellan choclate fudge brownie eller kladdkaka och jag vet inte vad jag ska göra.

Vill inte ta några beslut, ge mig bara allt.