söndag 7 mars 2010

Evakuerad

I fredags skulle jag för första gången under denna sagolikt vackra vintern använda mig av SJs tjänster för att förflytta mig från punkt A till punkt B, en resa som brukar ta ca 40 minuter.

Ute på ståtlig bro stannar mitt färdsätt och en knastrig speaker deklarerar att bromsklossar ligger mot hjulpar vilket icke är önskvärt. Inte en meter till får vi röra oss så där sitter vi strandade.

Vägledningen informeras, vägledningen tillbeds; kan vi få byta vagn? De har sin bestämda åsikt om hur och när det ska ske och oförmögna att agera sitter vi instängda i ett avlångt rum allt medan Bergmanklockan fortsätter sin runda.

Utanför kör potentiella riddare förbi men ingen tordes stanna för ledningen ska få vad ledningen vill ha även om ledningens beslut är till synes felaktig.

Tre timmar senare kommer tåget vi väntat på. Ledigt stannar den till vid vår sida och en liten ramp förbinder de två främlingarna. En i taget kliver vi över och där hos vår hjälte väntar muntra miner.

Människor som tidigare aldrig träffats samtalar med varandra och skrattar ihop. Suckar åt situationen och hur svårt det ska vara.

En fin gemenskap som varar en kvart, sen ska de nödsatta forslas vidare via specialinsatta bussar.

Slutet gott, allting gott i de flestas fall. En stackare skulle till sitt teoriprov, det hann han inte, och det är ingenting SJ kompenserar.

Jag är en evakuerings-erfarenhet rikare. Kanske kommer det göra mig gott, kanske kommer det fördunklas i minnets djupa tank. Det får framtiden visa.

Inga kommentarer: