Att vara skådespelare är ett hårt yrke. Först och främst måste du gräva i ditt mörker, möta dina rädslor, lära känna dig själv och acceptera dina fel och brister. När du har genomlidit det och känner dig mogen för att möta arbetslivet så gäller det att marknadsföra dig själv, tjata på castingagenter, regissörer, agenter och annat löst folk, alltid vara tillgänglig, vara beredd på en massa nej och framför allt sälj sälj sälj. Inte det lättaste må jag säga.
De senaste veckorna har jag sett massor av exempel på hungriga skådespelare.
En kille låtsades vara homosexuell för att komma i kontakt med en stor amerikansk regissör som jag var ansvarig för, det gick så långt att han nässlade in sig på en middag, blev placerad som bordsherre till regissören och var väl medveten om att både han och den stora svenska musikalartisten som satt på andra sidan, enbart var inbjudna för att regissören ville ha en möjlighet att ligga. Call boy so to speak. Jag har hört vad som hände efter middagen, smaskiga detaljer, men det är inte konfirmerat.
Smart eller korkat? Regissören en av de jobbigaste, barnsligaste människorna jag någonsin träffat och hans film är inte ens bra. Tror inte att vår vän skådespelaren kommer få en roll i regissörens nästa film eftersom regissören är typ rasist och skådisen har fel hudfärg, men kanske etablerade han en kontakt som kan leda till något i framtiden.
Är man beredd på att göra vad som helst så kommer det i de flesta fall att betala för sig och någon gång så kommer någon att ge honom en roll i en stor film. Då får han lön för mödan.
Personligen blir jag äcklad av bristen på integritet, förstår inte hur det kan vara värt det, och det är väl därför jag aldrig kommer bli en stor skådespelare kanske, jag är inte beredd att offra allt.
1 kommentar:
Det där är en krönika.
Skicka den till Metro.
Skicka en kommentar