Brynäs

Brynäs sopar banan i slutspelen och jag ser inte något av det. Måste nog se nästa match, jag gillar hockey och Brynäs per se. Det är ju mitt lag.

Finaste

Dutch

Var ute i torsdags och hade en sån där superkväll som det blir ibland. Hade egentligen en curfew vid 23 men struntade totalt i det och nemas problemas.

Gav en snubbe mitt nummer. Inte för att jag var tänd på honom på något sätt. Visst hade han skägg men det gör ingen sommar. Lite kort och ingen gnista mellan oss. Sen var han säkert för ung också vad det nu innebär.

Men jag gav numret för jag kände att jag behöver praktisera det här med killar en aning så jag inte blir alldeles ringrostig. Kanske lite dumt men han överlever säkert. Speciellt eftersom han messade mig i natt kl. 2.

Kl. 2 messar han och frågar om jag är ute. Seriöst. Vad tror han jag är för slags tjej?

Jag var ju ute, men jag tänker inte möta upp nån random snubbe mitt i natten. Hade mycket roligare saker för mig.

Så jag ignorerade honom och fortsatte med mitt. Tycker egentligen att man ska vara snäll och svara, både för sin egen karma men också för att det är taskigt att inte. Men jag tror att jag struntar i det. Dutches förtjänar dutches förmodar jag.

..fast vad betyder det när det gäller mig.... ahhh.

Mmhmm

Ungkarlsliv

Tycker om mitt liv. Sover på soffan om jag vill, äter konstiga saker, är ute och träffar massa folk, gör någorlunda spontana grejer, bestämmer själv, inget jidder. It's all good in the hood.

Det enda negativa är att jag har ökat stökighetsnivån i mitt hem. Måste bättra mig.

Fel dag

I Titta vi flyger så konstanterar (tror jag att det är) Lloyd Bridges karaktär Steve McCroskey (eller om det är Leslie Nielsens Dr. Rumack?) att det är fel vecka att sluta röka, sen att det är fel vecka att sluta dricka och successivt ju mer illa ställt det är med det där planet så tar han tillbaka tyngre och tyngre missbruk.

Så där har jag känt idag, haha. Fel dag att sluta med allt. Supersize me.

KM goes MA

Ha roligt

Det här med att göra någonting. Ibland känns det som att folk glömmer bort, eller inte inser, att vi har bara ett liv. Varför då inte köra?

Jag måste ta mig ut och träffa människor som är lite sugna på att ha roligt, inte bara trevligt. Trevligt är trevligt men inte så mycket mer än så. Ut och träffa folk, hänga med på oväntade äventyr, ha lite kul. Skadar ingen.

Newport

Vi pratade om Newport idag (och i en bisats Paul Newmans dressingar) och hur folk uppskattar den WASP-inspirerade inredningsstilen som genomsyrar märket Newport. Det kom upp (jag berättade) att jag haft en pojkvän som är därifrån och vars föräldrar hade ett hus på stranden.

Huset var underbart. Mycket var fint. Det fanns papegojor som flytt från en krockad transport och funnit ett hem i ett träd. Det var massor av gröna, vidunderliga fåglar som tvångsmässigt emigrerat, men upptäckt tjusningen i deras nya fauna. Och jag uppskattade varje gång vi körde förbi.

För vi åkte mycket bil. Vi spelade golf, vi åt på restauranger, vi festade, vi bråkade, vi levde livet och hade det faktiskt ganska kul ändå. Maten var god, vädret var underbart, hot hazy and humid, och det finns kanske ingenting som slår hösten i New England.

Vill inte prata väder men den underbara septemberkylan, krispigheten, saknades. Kanske också det svenska vemodet.

En vän undrade nämligen; varför lämnade jag den här snubben? Det var ju ett hus vid vattnet (och då vet hon inte ens vad han faktiskt visade, och till viss grad fortfarande visar kärleksmässigt).

Magkänsla. Kemi. Kärlek. Det är vad det är. Ett av de bästa besluten någonsin.

Men min kärlek till Connecticut består. Ett av USAs små smultronställen, ett av de bästa. När jag åker till NYC igen så måste jag ge mig själv minst en dag, helst fler, i underbara Newport, CT.

Mondo Guerra

You might doubt that you're cool because you draw or you paint, and you're not outside playing baseball. You know...
You are cool.
It just might take a little while.

Lite Project Runway nerdie, jag vet. Men det är ändå ganska fint.

Båten gungar

Modefras bland mina bekanta just nu: sitt kvar i båten.

Jag gillar't inte. Sjunker båten så hoppar jag ur, är det storm på havet så seglar jag mot land, är det stiltje så paddlar jag. Det finns inte en chans att jag någonsin bara sitter i båten. Inte ens om allt är som det ska. Då vill jag luta mig över relingen och känna på vattnet, jag vill stå upp och förföras av vinden.

The Rum Diary

Urs, vilken dålig film. Skitfilm på många sätt. Johnny D är nästan pinsam. Usel uppföljare (prequel) till underbara Fear and Lothing in Las Vegas (Terry Gilliam, 1998).

Det enda bra är den snygga bruden, Amber Heard, som tydligen gillar att då och då smaska kotte.

Ångest fest ångest

Min torsdag kantades med ångest. Jag väntade på besked och samtal och var rädd att jag gjort bort mig genom att vara för ärlig. Så var inte fallet, vilket var väldigt skönt. Kände mig ändå lite hängig och klarade inte riktigt av att gå på boxningen. Men med den ångesten borta så ringer Naida och frågar om jag vill följa med på spelning som skulle ske runt hörnet.

Livemusik, en öl, trevligt sällskap. Dumt att säga nej.

Så vi möttes upp och såg ett band som hette The Fix. Det första jag ser är sångaren som är snygg som en sommardag. Jag objektifierar honom en aning och blir glad av livemusik och rock'n'roll. Jag kände mig levande.

Sen drog gänget vidare till Kåken där vi kör runda efter runda och har superkul och helt plötsligt ser jag någon och jag smälter. Det känns som om mitt innanmäte rinner ur mig, tårarna sprutar och samtidigt är det så fint och en enorm lycka.

Vi pratar en stund innan Naida drar iväg med mig, bort iväg, in i en taxi och till en efterfest.

Nu är läget detsamma fast jag känner mig gladare. Det är fint.

Förutom att jag har lite ångest över beslut som ska tas. Det finns risk att jag hamnar i en lyxig jäkla sits där jag måste välja mellan choclate fudge brownie eller kladdkaka och jag vet inte vad jag ska göra.

Vill inte ta några beslut, ge mig bara allt.

You die when you're young

Inget riktigt val

Oh la la

Bonjour! How you doin?

En fiende att dö för

Jag var och såg Peter Dalles nya film En fiende att dö för förra veckan. Det är en helt okey film men med en kärlekshistoria som är både oromantiskt och lite klumpigt berättad. Som titeln antyder så är det kärlekshistorien som är betydelsefull och med den haltande så är tyvärr hela filmen ute på hal is.

Det som förvånar mig dock är alla goda recensioner den har fått. Ibland känns det som att svenska filmer recenseras efter helt andra kriterier än utländska filmer, som om man ska vara lite snällare mot dem.

Kanske är det så att även kritiker är påverkbara av de facto att det är en stor chans att de stöter på regissörerna på galapremiärer och dylikt och att det påverkar deras betyg?

Nyckeln till frihet

Såg om Nyckeln till frihet i natt när jag kom hem från kalas. Filmen som nästan alla tycker är jättebra, även jag.

Tills i natt. Nu har jag ändrat uppfattning för sanningen är att det är en ganska kackig film. Storyn är inte vattentät, det finns en hel del frågetecken. Som till exempel hålet som Andy har grävt genom väggen för att rymma. Jag älskar hur han har gjort hålet jämnstort hela vägen igenom, man skulle ju kunna tänka sig att där på slutet så var det viktigaste att bara komma igenom. Närå, istället har han lagt tid med att putsa och gjort det fint. Undrar också när karln sover.

En annan intressant sak är att den innehåller sjukt mycket homovibbar. Det är ju egentligen en kärlekthistoria mellan dessa två män där Morgon Freemans Red är berättare och också den som verkar mest betuttad. Inget fel med det men det är underligt att så många svennesnubbar gillar den för de (skriver jag fördomsfullt) verkar ha större tendenser till att ha problem med samkönad kärlek.

LJussättningen däremot är magisk. I scenen när Red lämnar fängelset så strålar ljuset ut från gallret från fängelset bakom honom och han kliver ut i mörkret som är den fria världen. Tjusigt att se.

Foglossning

Idag var det säsongsavslutning för alla skidor och så också Vinterstudion. Det innebär i min kalender att från och med i morgon är det vår!

Söndagar är värst

Det är då saknaden är som störst av någon underlig anledning. Jag trodde jag kommit längre men jag har tydligen tagit några steg tillbaka. Men det är väl okey, det måste det väl vara.

Funderar på att gå och köpa typ Mc Donalds eller Burger King till middag. Det är lite knas för det är verkligen inte jag. Jag gör inte sånt på egen hand. Funderar på att köpa en stor chokladkaka också, eller en Ben & Jerry som jag kan smaska på till sista avsnittet av Äkta människor i kväll. Som en vanlig medelsvensson förutom att jag är familj med mig själv.

Det blir fint. Söndagar är bäst.

Restaurant 1900

Var på Kåkens restaurangdel 1900 och åt härom veckan. Beställde först in rödingen som var alldeles för salt så jag var tvungen att skicka ut den och istället tog jag en ceasarsallad med kyckling. Serveringen är kul samtidigt som det inte ser helt smakfullt ut. Men det var gott.

Stor plus för att de serverade varmt surdegsbröd med vispat smör innan maten. En vinnare.

Well...

Festival de Cannes

Vill så gärna åka någon gång. Älskar deras MMbild.

Rock'n'Roll

I kväll bär det ut på födelsedagsfest ute i förorten. Fina Naida fyller Rock'n'Roll (27 år) och det ska firas i dagarna tre. Eller i alla fall några timmar i kväll.

Vet inte riktigt vad jag ska ta på mig, känns som att jag alltid blir så jädra raffig nu för tiden. Som en tant liksom. Fattas bara tighta leopardkjolen till pumpsen.

Men det kan bli skinnbyxor, det är ju nice, tryggt och säkert. En klassiker som inte går ur tiden och få plagg är mer rock'n'roll.

En tonårsförälskelse

Tänk om jag skulle kunna ha en tonårsförälskelse i till exempel Martin Fourcade. Han är ju så himla duktig och fin och nu när han börjar skaffa sig en mustasch så finns det ingen som blir gladare än jag.

Vår kärleksrelation skulle kunna se ut som att han postar något på sin FB-sida typ:

Le globe de cristal rentre à la maison!
Merci pour tout je suis tellement heureux!

... som jag likar. Han kommer aldrig bli ett ass hole och jag kommer aldrig bli jobbig.

Att kunna tycka om någon så där villkorslöst kommer nog aldrig mer ske i mitt liv. Jag vet inte om det är sunt eller tragiskt, kanske är det en liten bit av båda två.

Btw, idag säkrade Monsieur Fourcade totalsegern i världscupen. Hatten av för mästaren!