Enmansföreställning i företräde för Mellon, helt rätt. Sen hänga, känna, leva; jättekul. Under Bron dock, nja. Framför allt, oj vad dålig musik. Kanske har jag fått en romantisk föreställning om Under Bron för sist jag var där så var kärlek i luften och kyssar överallt. Även denna gång var jag var där med underbart folk men blev trött på de dalmasiska grabbningarna bakifrån och jag råkade typ skalla en glasögonprydd snubbe som ville komma närmare.
Gjorde en högervänster och gick hem.
Ställen kan vara bra, oavsett slöddret, men då måste musiken vara bra. Nu sög det. Big time. Kunde lika gärna stått och svansat på Sturecompaniet och det vore ju riktigt trist. För min skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar