Vill inte göra något cheesigt R.I.P.-inlägg men det blir lite så ändå. Jag är ju, hur man än vänder och vrider på det, ett stort fan. Hon finns i varje rum i mitt hem (förutom toaletten inser jag nu) så visst är hon närvarande. Saken är jag är inte så fanatisk som jag var för några år sen, då jag slukade filmer, biografier och bilder på henne (underligt beteende), men jag tycker fortfarande det finns något väldigt tilldragande i både rörligt och stilla material av finaste Marilyn. Fast det är lite konstigt. Det är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar