Wes Anderssons nya alster är tyvärr inte så bra. Magnifik mise-en-scene men det tar livet av karaktärerna och historien som jag inte orkar riktigt bry mig om längre. I slutänden står man kvar, sönderpropagerad av en gul-brun röra som påminner om eftersmaken av scramble eggs gjorda på dunke. Man ser det, tror man tycker om, men i det artificiella kommer ifatt. Det är dumt att slå knut på sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar