Sex & the City galapremiär igår. Jag hade fått för mig att filmen var 1h20min lång och det beklagade jag mig över för det känns som om att är en Hollywoodfilm bara 80 minuter lång så är det för att de har haft sjuka problem och då är antagligen inte det som klarat sig vidare bra heller. Så jag satt där under filmen och undrade, när ska det ta slut, tills jag insåg att det antagligen var 120 minuter och inte 1h 20min.
Kände mig som en retard och var tvungen att ursäkta mig för mitt sällskap och framför allt för Elin, som jag jobbar med, som stod och sa att det vara trist bla bla bla, filmen är bara en och tjugo, bla bla bla, i olika intervjuer. Jobbigt.
Jag har funderat över detta och kan inte förstå hur jag gjort ett sånt misstag. Inte hela världen men dumt, speciellt om man som jag tror att huvudet sitter på rätt skaft.
Kollade precis upp pressreleasen:
Filmen är en timme och tjugo minuter. Därefter är det efterfest i Bibliotekstan (Biblioteksgatan och
tvärgatorna), utomhus och i butikerna.
Nice. It wasn't me.
Och filmen då? Nja, underhållande såklart men väldigt klumpig. Det känns som om de hittat på skämten först och sen skapat en story runt om, dessutom är det PINSAMT tydligt vilken målgrupp de riktar sig till: MAMMORNA.
- Åh, vad vi kan! Man får vara trött på sina barn. ect, ect.
Vilket är okey budskap men lite snyggare skulle det kunna förpackats.
Dessutom är det fruktansvärt att se den hemska Miranda i en bil mot Abu Dhabi, som om hon vore på speed, skrika:
- Abu Dhabi Doooooo!
Seriöst. Där försvann allt hopp. På riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar