För några veckor sedan var jag på en födelsedagsfest för en kär vän. Efter diverse aktiviteter hamnade vi på en skön jazzbar och drack några öl. Eftersom det här var ett hopkok av min väns olika vänner så kände inte alla varandra, men samtalet flöt på och vi hade det trevligt.
När alla andra utom fyra hade gått hem, så råkade det bli så att vi pratade om tummar. Jag tycker att raka tummar är att föredra medan min käraste håller på den så kallade skomakarmodellen. Det i sig är ju väldigt intressant och konstigt rent estetiskt, men inte något jag tänker utveckla här.
Då avbryter en av de kvarvarande oss mitt i pratet och undrar om vi inte kan prata om något viktigare än tummar, typ svält, krig eller orättvisor? Jo, visst kan vi det, svarar jag, även om jag tycker det finns en tjusning i att prata om små ingenting. Men det är klart att det är intressant att prata om samhällsorienterade frågor. Undrar i samma mening vad han har att säga. Det visar sig att han har inget att säga, vilket stör mig.
Ordet är fritt och man kan inte gnälla på samtalet om man inte har något att bidra med. Det blir ju otroligt fånigt att säga att man vill prata om viktiga saker, men inte ha egen åsikt. Då blir ju det "viktiga" bara ett tomt skal, utan mening eller tyngd, bara pretention.
Vår fjärde medlem hoppar dock på tåget och börjar berätta att lönesystemet i Sverige är fruktansvärt orättvist, kvinnor tjänar mindre än män. Okey, ingen nyhet, men fördjävligt så klart och ett av mina hjärtebarn. Hon påstår att hon tjänar 5000 kr mindre i månaden än sina manliga kollegor vilket låter hemskt så klart, men också som en väldigt stor skillnad. Jag är väldigt snäll och lyssnar storögd.
Hon fortsätter berätta att det dör miljoner människor av malaria. Varje dag. Där hoppar min älskling in och ifrågasätter, men hon bedyrar att det är så.
Vidare berättar hon att när hon var liten så bodde hon i Afrika och att hennes mamma bar henne i famnen och klev över massor av lik på gatorna.
Där kunde jag inte hålla mig längre, jag var tvungen att undra varför det låg lik på gatorna. Jag hade liksom svårt att se bilden framför mig när jag inte hade mer information än att det var i "landet" Afrika. Det är klart att det inte ligger en massa lik på gatorna, tänker jag. Om det inte är så att det pågår ett krig.
Hon besvarade inte mina frågor utan berättar istället för mig att jag är en hemsk människa, att jag är otrevlig och dålig och sen reser hon på sig och går.
Jag förmodar att det alltid finns två sätt att se på saker och ting. Personliga påhopp tycker jag är lågt och tråkigt. Jag blev ganska ledsen över vad hon sa.
Förstår bara inte varför folk ska överdriva, ser ingen mening i att krydda historier till den milda grad att de blir osmakliga. Eller att vi ska prata om "viktiga" saker när det som kommer ut bara är nonsens. Förmodar att alla uppskattar inte en diskussion lika mycket som jag gör. Kommer man med otroliga uppgifter så måste man stå ut med att ifrågasättas, annars blir det en envägskommunikation och hur kul är det?
Medellöner för undersköterskor i landet ligger enligt vissa uppgifter på 19 991 kr. Kvinnor tjänar 19 992 kr och män 19 983 kr. Detta är medellöner så det är klart att det kan skilja mellan folk och folk. Enligt annan statistik ligger medellönen på 24 100 kr. Oh well, 2011 var löneskillnaden i alla fall 14,1% mellan män och kvinnor över alla yrken och i hela landet, och det är ju på tok för mycket. Men det finns ljusning, avståndet blir mindre år för år. Lika lön för lika arbete borde vara självklart.
År 2010 dog 1 200 000 människor av malaria.
Angående liken på Afrikas gator så bör vi göra något.
Min egen personlighet och min rätt att ifrågasätta saker tas under utredning, men stannar until furher notice, intakt.
