Min frukost

Fint att vara hemma. Åt Start med Yoggi. Har jag aldrig själv hemma. Köper inte sånt, anser det vara för onyttigt antagligen. Men schysst att få tillgång till ibland.

Det är ju gott.

Bostadspriser

I Varberg ligger en lägenhet på 117,6 kvm ute för 1 650 000 kr/bud. Avgiften är lite saftig på 7918 kr/mån plus hushållsel. Men den låter rätt fin:

"Ljus, fräsch etagelägenhet med vidsträckt utsikt både mot hav och land. Nära affärer, restaurang mm."

I Kista utanför Stockholm kan man hitta en 6:a på 118 kvm för 1 995 000 kr/bud. Avgift 5695 kr/mån.

"Äntligen etagelägenhet på 118 kvm med låg månadsavgift! Renoverad lägenhet med superfin kök samt kaklat badrum! Stora och trevliga ytor med underbar terass för många solrika timmar. 3 min från gallerian, kommunikationer och mataffärer." (reds. not. jag har bara copy pastat, inte ansvarig för grammatik el stavning)

Visserligen ligger Kista utanför tullarna men prisskillnaden är ganska liten. Jag trodde den skulle vara större.

Jämför man de olika städernas söder så finns det en 41 kvadratare nära havsbad för 595 000 kr/bud med 1818 kr/mån och i Stockholm kostar en på 39 kvm 1 350 000 kr/bud, avgifter är 1269 kr/mån.

Den sistnämnda går säkert upp 500 000 kr medans den i Varberg stannar nog någonstans där den är.

Dyrare att köpa i Varberg än vad jag trodde. Där ser man.

Lata dagar

Min sista vecka i ledighet innan höstens uppdrag börjar. Ligger fortfarande i sängen. Videochattar med mitt hjärta, svarar på gamla fb-meddelanden och kollar youtube-klipp.

Måste ta mig ner och äta frukost. Magen kurrar.

Har även lovat min bror att jag ska hjälpa honom att måla om ett rum i källaren som ska bli ett gym.

Planen var att gå upp tidigt och ta en långpromenad i naturen och sen måla hela dan. Umgås med familjen.

Istället hänger jag virtuellt med människan jag spenderat mest tid med på senaste tiden. Typ hela tiden. All möjlig tid förutom snabba toalettbesök då och då. Lite som Johnny Drama när han blir besatt av den franska tjejen. På ett fint sätt.

....

Det är grått ute. Västkusten visar sin rätta sida, tänker jag då lite bittert. Det har varit alldeles för många regntunga dagar under min uppväxt.

But it's nice to be back.

Nu, frukost och familjehäng. Och sen lite mer lättja. Det är ju ändå semester.

Dåligt samvete

Urs, nu fick jag jättedåligt samvete för förra inlägget. Det känns inte okey.

Jag vill ju egentligen bara sprida kärlek. Och få tillbaka såklart.

My loser ex-boyfriend

Jag har totalt undvikt allt som har med mitt ex D att göra den senaste tiden för att jag helt enkelt inte vill ha något med honom att göra. För det är bara knas. Han är inte värd vänskap även om det sårar mitt hjärta och jag tvingar mig själv att vara kall. Jag har gått på för många nitar i det avseendet.

Det är en sån där människa som har lätt för att skaffa vänner men ju mer man lär känna så förstår man att den trevliga, sociala delen bara är en fasad och där under finns det en girig, självisk, störd individ som inte drar sig för att ljuga och bedra. Tyvärr.

Därför är han också egentligen väldigt ensam vilket känns sorgligt, men jag förstår att få orkar stanna kvar när de blir sårade gång på gång på gång.

Fick igår reda på av en vän, att mitt fantastiska, fina, godhjärtade ex (not) har lättat sitt hjärta angående mig på sin relativt stora blogg, och påstår att han har levt under terror i vårt förhållande. Att stora stygga jag har gjort honom illa och han bara är en oskyldig fin feministkille som kämpar för jämnställdhet och invandrares rätt i det svenska samhället, och totalt ett offer.

Tjena. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det där är ju patetiskt.

Han är så orolig att jag ska förstöra hans liv eftersom han ser sig själv som en kändis (och gör allt för att bli en ännu större sådan, haha) och om jag skulle berätta för vänner, människor, polisen, ect, vad han har gjort och hur han betett sig mot mig, så skulle det vara svårt för honom att leva vidare på sin image.

Kvinnosakskämpe - my ass liksom. En burka över min lekamen hade gjort honom nöjd.

Jag tycker det är trashigt att prata skit om folk, speciellt offentligt. Inser att det här inlägget är i de trakterna och egentligen så borde jag bara vara stor nog och strunta i det hela. Strunta i allt och gå vidare med mitt liv. Men det blir väl någon slags bearbetning för mig att skriva ner förmodar jag.

Intressant att jag stannade så länge (ett halvår) i det förhållandet trots de tidiga varningssignalerna. Som om jag diggade destruktiviteten och att han på något sätt blev min fix även om jag visste att det var dåligt för mig.

Sen var jag tvungen att slå i botten (dörren) för att bounca upp till ytan.

Väldigt intressant indeed.

Roadtrip igen

Denna gång med kära Jo och Ras. Det var nice.



Det blir så otroligt mycket billigare än att åka tåg, samtidigt som det är kul och skönt att slippa släpa grejer.

För miljön skull vill jag egentligen åka tåg men jag blir alltid skitsur på sj när jag ska gå in och boka. Deras priser är löjliga!

Entourage 604

Nya avsnittet avklarat. Vill egentligen samla dem på hög för att kunna avnjuta flera i rad men jag har svårt att hålla mig.

Kul, lättsam underhållning. My buddies liksom nu när jag ändå lever i ett kallt land med mycket yta. Det skulle vara en beteendeforskares förklaring i alla fall.

Jobbsliten

Kom hem kl. 6 i morse. Det är inte okey.

Det finns en mentalitet hos musikvideo-, reklamfilm- och i vissa fall tv-producenter att det bara är att köra på. More is more. Vilket stämmer. Jag håller med.

Men det känns ju som om något är felplanerat när man drar över 6 timmar för att få ett slutresultat på dryga tre minuter. Det måste gå att effektivisera.

Folk blir slutkörda. För vad då egentligen?

I filmbranschen måste man annonsera övertid två timmar innan planerad sluttid och man får säga nej. Arbetstiden är 40 h i veckan. Man får inte jobba mer än 5 h i sträck utan en matrast där man ska sitta ner och äta. Känns sjukt när man är van vid annat men kanske normalt när man jobbar vanligt.

Men. Angående musikvideon. Det var roligt och ett jättefint team. Trevliga och fina människor så på det viset var det toppen. Underbar setting ute på klippor övertittandes havet. Och jag fick mig en gryning, vilket inte var fel.

Nu måste jag piggna till och gå och bada. Om jag inte gör det så kommer jag bli av med min lägenhet. Så är det.

Ett vad har slagits. Om inte min kontrapilot doppar sig så får jag hans tv, dator och iphone. Rätt nice deal eftersom jag är en badanka.

Fast en trött och sliten sådan idag.

Dagens uppdrag

Tillbaka i stan och i jobbtagen. Musikvideoinspelning i skärgården idag. En aning mer sol hade känts tillfredsställande men det får jag nog leva utan.

Ska bli kul att röra lite på mig. Mycket soffa och film på senaste tiden.

På ett fint sätt dock.

Vacation

Tänker fortsätta mitt globetrotteri genom att bege mig till Mariefred. Denna Mälarens pärla, en grönskande oas.

Ska bli riktigt schysst. Vill besöka Gripsholmsslott, bada, vandra runt, äta vildsvinsburgare och chilla. Och så kommer det nog också bli.

Tåget dit och Majabåten tillbaka.

Tydligen finns det ingen marijuana på båten (som på dess namne, Mekongfloden, Vietnam) utan det är en käck förkortning för SS Mariefred. 100 år på samma trad. Stolta anor.

Osocial husmus

Jag väljer att sitta hemma själv. Det är rätt skönt. Pluggar text, tittar på film och dricker yogi-te. Har stoppat i mig två morotskaksbitar också. Det är svårt att låta bli att äta när jag vet att jag har massa supergod kaka i frysen.

Blir bara lite stressad för det känns som om jag dragit ner rejält på tempot och nu på sommaren så känns det som om jag istället borde vara överallt, träffa 1000 människor och göra det mesta.

Fast om jag inte känner för det så är det väl dumt att tvinga.

Jag vill vara en ja-sägare för att inte missa något i livet, att leva det till fullo liksom. Fast jag kan känna att när jag sprungit runt så blir det också ett blurr och tiden går.

Variation kan vara nyckeln till lycka så därför ska jag försöka chilla och gilla läget. Ta det lugnt liksom.

Har sett Marley and Me idag och grät som ett barn. Inte för att den var bra utan bara för att det blev något slags livsdokument.

Ska nu kolla på Yes Man, Jim Carrey som bestämmer sig för att bli en ja-sägare. Det kanske kan inspirera mig att komma tillbaka till gammal god form.

När jag är färdig med den lugna perioden vill säga.

Det som är positivt med att hänga mycket hemma är att jag får valuta för mina pengar jag har investerat i lägenheten.

Alltid något bra med allting.

Andra kinden till

När det gäller gratulationer så blev jag förvånad. Fick ett mail från förr och det värmer lite grann. Visar på nåt slags hjärta och kanske är det dags för de fina minnena att träda fram.

Ibland känns det som om det är lätt att förlåta människor, en jättebra egenskap såklart, men man ska inte göra det för lättvindigt.

Eller så kanske det gäller att förlåta men inte glömma. Det är nog knepet.

Vissa ärr finns där som en påminnelse om att det förflutna verkligen har hänt.

Pest eller kolera

Fick frågan om vem jag skulle ligga med: min pappa eller en 10 åring.

Min pappa är jättefin men det är ett huge no no så det får såklart bli en 10 åring.

Vem ska man då ta?

"I see dead people"-killen är inte min grej, hellre då Macaulay Culkin som ändå är ensam hemma, men varför inte lägga på några år och köra Edward Furlong i T2.

Now we talking.


Naturligtvis är det inte rätt utan det är bara för att jag måste. Annars dör jag.

Guldbyxor

Varje gång jag drar mitt kort så känns det som om det kommer bli "medges ej". Men det händer inte. Jag bara drar och drar och det verkar aldrig sina.

Hur lyxigt som helst.

Jag kan själv?

Min frisör Johanna har semester och mitt hår är en mess. Bad hairday 24/7.

Tänkte gå till hennes kollega men jag är skeptisk. Så jag har beslutat mig för att fixa hemma själv och spara mina 1500. Kan bli katastrof eller himmelrike (nåja).

Vi får se. Kanske lägger jag ut före och efterbilder.

Restaurang Kungsholmen

Åt på Restaurang Kungsholmen för ett tag sen. Då förärades sällskapet med kyckling och ryggbiff. Fågeln var torr men kossan fin. Efterrätterna, creme brulée och cheesecake, rockade.

Var tillbaka igår kväll. Tycker inte det var så bra.

Jag åt en Moules Mariniere och min kompanjon en Fish n' Chips.

Pommes fritten smakade tivoli, fisken var trist, hummeraiolin sur och moulen var gråbeige. Därför hoppade vi efterrätten och drog hem där choklad och film väntade. Mycket bättre.

Blir det ett återbesök ska jag prova tonfiskburgaren med lime och koriander. Det låter fantastiskt gott men mina förhoppningar är vadhöga. Det är inte så att jag springer exalterad tillbaka direkt. Tyvärr.

Gullig granne!

Min granne hade problem med tvättmaskinerna och drog därför över typ en halvtimme in på min tid. Lite surt men helt okey sa jag till honom och gick upp och väntade en halvtimme till.

När jag kom ner så hade han lämnat en chokladask som ursäkt.

Gulligt!

Tappade trosor

Tvättdag idag. Jättetråkigt. Verkligen. Därför har jag skjutit upp detta måste alldeles förlänge vilket har resulterat i två överfulla tvättkassar.

Det börjar bra. När jag kommer ner över gården in mot tvätteriet så kommer en granne efter mig och ser att jag har tappat något. Han säger till och jag ser att han böjer sig ner för att plocka upp det tappade och hoppas innerligt att det är en svart strumpa. Men när han sträcker över det så ser jag genast att det är mina trosor. Använda sådana.

Han fastnar med ett finger i mina trosor och för ett evighetslångt ögonblick så står jag och han med mina smutsiga underkläder sträckta som en livlina mellan oss.

Det skulle kunna vara en början på en livslång kärlek. Nu var det bara skam och viljan att springa därifrån från min sida.

Urs. Det var snällt av honom men själv skulle jag aldrig plocka upp någons smutstvätt. Speciellt inte underkläder. Fy.

Tur för mig så var så var jag så förlägen att jag glömt hur han såg ut. På det viset kommer jag inte skämmas när jag möter honom igen.

Ibland är ovisshet en gåva.

Månen tur och retur

"We choose to go to the moon, not because it's easy but because it's hard."

40% av Aftonbladets läsare tror att månlandningen är en bluff, skriver Ronnie Sandahl sist i dagens tidning.

Konspriationsteorierna är många. Filmen Capricorn One handlar om fusket. I och med att JFK hade lovat att sätta en människa på månen och plocka hem honom igen innan årtiondes slut, var amerikanarna tvungna att fejka en månlandning.

Allt för att vinna kapplöpningen mot de stora röda i öst.

Idag är det 40 år sen den påstådda månlandningen ägde rum. Då trodde man att vi vid det här laget skulle semestra på månen, precis som man så sent som på 80-talet trodde att 2010 skulle alla flyga runt i sina bilar.

Eller det lustigaste av allt: att man 1999 trodde att allt skulle typ explodera vid milleniumskiftet.

...

Fan, känner att jag yrar och inte kommer till någon slags conclusion.

Så om jag ska försöka med något. Capricorn One är en hygglig film. Det har säkert hoppat runt gubbar på månen. Jag skulle aldrig vilja semestra där. Flygande bilar verkar krångligt regelmässigt, fast det är för många nere på backen. R.S. känns ganska lillgammal sin ålder till trots.

Snipp snapp slut. Fantastiskt inlägg.

All We Need Is Love

Snart är det dags för min födelsedag!

Jag är jättedålig på att fira dem dock, vet inte varför men det är som om jag skäms över att allt ska handla om mig fast ändå så uppskattar jag det från mina käraste.

Min födelsedag förra året spenderade jag på en pittoresk parkbänk i ett grönskande West Village, NYC, Kirsten Dunst gled förbi och jag pratade i telefon med mitt ex, och grät.

Älskar NYC och min teaterkurs jag gick men var ändå olycklig över omständigheterna som jag valt. Man kan vara på världens underbaraste plats men utan fina vänner så betyder surroundingen ingenting.

Jag tröstshoppade en härlig Mulberryväska i snake skin till mig själv i present och kanske blev jag lite gladare en stund.



På kvällen blev jag bjuden på middag där jag fick betala fördrinken och osten (min plus min dejts) på första stället själv, vilket är helt sjukt. På utvald, tjusig men tråkig, restaurang i Williamsburg så beställdes maten åt mig och det blev bl.a. kalv som jag inte ens äter.

Det var konstig stämning och inte alls lyckat.

Väl tillbaka så fick jag ett skamligt förslag så jag blev förbannad och somnade ensam, kall och ledsen och beslutade mig för att fairytalen var slut.

Middag är jättetrevligt men blir det opersonligt och krystat som i detta fall, så känner att jag uppskattar typ ett egenknåpat armband i garn hellre, för det blir mer äkta.

Nu så funderar jag på vad jag ska ge mig själv i present i år. Är sugen på en ny väska. Inte för att jag känner att jag behöver tröst utan mer för att det är kul och det var länge sen.

Dessutom ska jag nog fixa en liten intim fest som jag hoppas mina närmaste som är i stan kan komma på.

Platser kan vara fantastiska men utan närhet så är de ingenting.

Orgie

Fattar inte varför jag är så sugen på någonting hela tiden! Blir tokig snart.

Drömmer om kinesiska bufféer, gyozas, choclate fudge brownie, pad thai, toast, smält ost i mängder, sushiwrap, räkor, skagentoast, öl, lax teriaki, ingefära, Royal Gala äpplen, nachos, bla bla bla.

Röda linjer

Var på Spy Bar igår och i Vita Baren så var soffdelen avstängd med ett rött band, sånt där som brukar finnas vid ingången.

Innanför satt två blonda tjejer som pratade med varann och en man från Hong Kong som väntade på sina vänner. Jag var inte där jättelänge, kanske 40 minuter och under hela tiden så var de själva.

Jag förstår inte riktigt grejen med att vilja vara en apa i bur. Det verkar inte kul.

Det konstiga är också att människor, inklusive mig själv, respekterar det här bandet som om det skulle vara skillnad på folk och folk.

Fast jag förstår om man vill boka platser till sina vänner, men då finns det ju ingen mening med att gå dit så tidigt själv. Grejen med att gå ut är ju att ha kul.

Exklusiv när man är allena, ingen munter historia.

Lätta brudar i LA

Både i Entourage och i Californication så är det väldigt enkelt för våra hjältar att få sig ett nyp, en runda i sänghalmen, ja, lite fitta helt enkelt.

Det enda de behöver göra är att säga "hi" så är det fixat. Vad är grejen?

Visst att tjejer har ett groupiekomplex som gör att de mycket lättare öppnar upp sig för alfahannar men den bilden som exempelvis dessa serier målar upp är skrämmande.

Det är fiction men frågan är om det är samhället som formar eller blir format av de rörliga bilderna?

Om det är så att Entourage och Californication visar hur det ser ut för manliga kändisar i LA så är det skrämmande precis som det är otäckt att serierna kan få unga tjejer att tänka att det är ett ligg som förväntas av dem för det ser så himla härligt, enkelt och roligt ut.

Och sex är kul, missförstå mig inte. Däremot så tror jag att både killar och tjejer borde vara lite försiktiga med vem de väljer att kopulera med. För att det betyder något. Det gör det.

Att ligga med någon för att den är känd kanske är kul i en kvart men sen så ganska tomt. Risken att känna sig billig är överhängande och då tror jag inte enbart det beror på samhällets norm, utan för att det är ganska billigt att öppna upp sig för någon som man bara känner igen från film och tv. En kändis som ligger med nya brudar varje dag. Någon där du bara blir en i mängden. Vi vill ju alla vara speciella.

Detta gäller båda könen såklart.

Och eftersom vi lever i ett ojämnlikt samhälle med en objektifiering av det kvinnliga könet så blir dessa tjejer som kommer och går i karaktärernas liv bara en skugga, en kropp att bruka.

Som åskådare så accepterar jag detta och dras in i en åsikt där jag vill jämnställa mig med mannen som är den ledande i samhället och blir på det viset en Female Chauvinist Pig där jag skrattar åt blåsta brudar istället för att förfäras över fenomentet.

Jag vill vara en del av könet jag aldrig kan vara genom att ta mig an dess beteeende.

Ett sätt att överleva indeed, precis som hundar accepterar människan som sin master.

Rätt väg att gå? Nja, inte riktigt för då accepterar jag min underordning och då förlorar vi kampen om jämnställdhet.

Det är en svår ekvation och vi är alla oss själva närmast. Döda eller bli dödad.

Tills dess kommer jag att fortsätta uppskatta Entourage men med en förbehållning om att vad som visas inte är okey.

Potäter

Jag gick upp, åt wasabiböner, kollade dn, skrev ett inlägg. Nu är kl 12.30.

Dags att fixa frukost, kanske åka till landet för en wakeboard runda, eller gå och bada. Men solen. Vart är solen?

Det är klart mycket lättare att ägna sig åt sommaraktiviteter när det känns som sommar. Nu blir jag lite Entouragesugen istället.

Shit, jag har blivit värsta soffpotatisen!

Tränar inte, äter massor men mår bra. Då kanske det är okey att vara soffpotatis? En liten stund i alla fall. Man blir ju ändå rynkig av att vara ute i solen.

Min kompis har börjat springa varje morgon. Det ska nog jag också göra. Typ imorn.

Knarka

Tittade på 10 avsnitt av Entourage i natt. Det blir som ett knark, man vill bara ha mer och mer.

"Bara ett avsnitt till". Typ 5 gånger.

Fast när det gäller knark, är det inte bara en allmän uppfattning att den som brukar vill ha mer och mer? Kan det vara så att det är skrämselpropaganda som ligger bakom det påståendet?

Någon som inte är införstådd har antagligen sett vad det kan göra och förtvivlat utropat "han vill bara ha mer och mer!". Och även någon som vet vart han är på väg tror att alla är på väg att göra samma usla val.

Notera att jag skriver "han". Det är lite fördomsfullt av mig. Är medveten om det.

Jag undrar varför de flesta knarkare, a-lagare och annat patrask är män. Ligger det i generna eller handlar det om intelligens?

Många skulle säkert hävda att kvinnans möjlighet att föda är orsaken till att hon väljer att inte bli knarkare. Jag tror inte riktigt på den teorin.

Jag tror att varje individ gör sitt val. Det finns inga sjukdomar eller genetiska ursäkter. Man gör ett val.