onsdag 18 mars 2009

Sockersjukan

Jag är emot all slags beroende.

Beroende gör människor svaga, opålitliga och helt enkelt sämre människor. Det må vara ett elitistiskt tänkande men även en överlevnadsstrategi. Var självständig och undvik beroende helt enkelt.

Var lite rädd igår att jag dukat under ett av vår västvärlds värsta faror. Då snackar jag inte alkohol eller kokain som i och för sig är bra bubblare i världen jag traskar runt i (alltså att jag är medveten om att det är utbrett i Sthlm, NY, Skärholmen och även låt oss säga Karlstads uteliv), utan helt vanligt socker.

Socker som finns överallt. I maten du äter, i kakan du unnar dig, i läsken du släcker törsten med. Var du än tittar och tillgänglig.

Min kropps vrids i förtvivlan över att se mammor som ger bebisar läsk i nappflaskan, som mutar sina barn med kakor för att de ska hålla sig lugna. Överallt ser vi resultatet av detta. Människor med bukfettma enbart orsakat av för stort sockerintag och det både äcklar och oroar mig. Det känns helt enkelt väldigt onyttigt.

Efter en tids alldeles för stort intag av socker så trodde jag att det skulle vara jobbigt att inte äta upp mina chocolate chip cookies som jag har i mitt skåp, lite sugen på att smaka var jag, men det har helt enkelt inte hänt idag.

För att jag bestämt mig för att jag vill inte mer.

Och så enkelt tror jag att det är. Att ta ett beslut. Att inte vara ett offer hur starkt begäret än må vara. En dag kanske är ingen dag fast det är ändå något och där står jag vad det än gäller. Ansvarstagande hur starkt suget än må vara.

Veta vad man vill och vart man vill gå. Vi lever endast en gång. Låt det bli något bra.

Jämföra socker med något starkare, är jag naiv? Tror ändå att i de flesta fall så handlar det om inställning. Så ser min värld ut.

tisdag 17 mars 2009

Sugar, honey honey

Jag har under de senaste två veckorna åtminstone begått fyra av De Sju Dödssynderna.

Högmod (storhetsvansinne, fåfänga; eller åtminstone övermod; Hybris) - superbia
Girighet - avaritia
Vällust (otukt eller begär) - luxuria
Avund - invidia
Frosseri - gula
Vrede (I vissa fall även hämnd) - ira
Lättja (likgiltighet) - acedia.

Kan inte påstå att jag ångrar mig speciellt mycket heller, det fanns många fina ögonblick, och om det skulle leda till evig fördömelse av mig så so be it.

Fast det har varit för mycket frosseri måste jag erkänna. Jag har verkligen tokätigt. Anna Skipper skulle slå en bakåtvolt i förtvivlan om hon hade fått duka upp mitt bord.


I går blev det bland annat amerikanska pannkakor med lönnsirap plus doughnutsbollar som rullats i socker och kanel OCH doppade i lönnsirap till frukost. Sen blev det pizza till förrätt, hamburgare till lunch och tripple choclate cake till efterrätt. Gott, men inte så GI.

Tänkte att idag skulle bli soft och handlade äpplen, morötter, ägg, broccoli, vitlök, müslimix (varför är det russin i allt?!), bönor och av någon konstig anledning så ramlade en Ben & Jerry Half Baked (blandning mellan Chocolate Chip Cookie Dough och Chocolate Fudge Brownie, mums) med. WTF?!

Inser nu, några timmar senare, när jag ser botten i den runda asken att jag har utvecklat ett sockermonster.

Två veckor med ketchupen som min bästa vän för att liva upp en trist Gallo Pinto (häpnandsväckande tråkig ris- och bönblandning) som intagits till frukost, lunch och middag somliga dagar, har nog gjort sitt. Dessutom har jag börjat uppskatta Cola vilket är konstigt plus att det har varit ett konstant flöde av underbart goda, söta bakverk ner i min kropp, serverade utan att jag behöver röra på mig. Vetemjöl, vetemjöl hela dan. Vet inte vad som har tagit åt mig. Bara massa socker hela tiden. Min kropp har blivit van och vill ha mer. Men i morgon är det slut på det roliga.

No more cookies for me alltså.

De tre andra begångna dödsynderna får förbli ett mörker. Än så länge i alla fall.

söndag 1 mars 2009

You had me at hello....


Big Corn Island, Nicaragua

"If your idea of an perfect vacation is swaying in a hammock,
reading books, walking white sand beaches, enjoying
spectacular sunsets and snorkeling in clear turquoise waters,
this is a destination for you; there are no country clubs, martini
bars, 5 star restaurants, t-shirt shops, or tour buses (yet!)."

Manipulation

Alla människor sysslar med någon slags manipulation för att få som de vill. Vissa är naturligtvis värre än andra och de är oftast bortskämda, oförskämda eller helt enkelt psykopater. Det är svårt att veta vem som är vad.

I alla förhållanden, vänskap som kärlek, så pågår ett ständigt manipulerande, speciellt i nya kontakter. Detta görs på grund av osäkerhet då den som manipulerar vill ha det dens väg or the highway, pga av att den blir så osäker på oprövad mark.

Många som manipulerar är även lögnare och drar till med både vita och svarta lögner i tid och otid eftersom den inte vågar vara ärlig för den är rädd att få skäll (troligtvis ligger en hård förälder som inte nått fram bakom detta), och i vissa fall så ljuger de för att de tror att de är smarta och kan lura omgivningen. Manipulation som är kombinerad med lögner är besläktad med mytomani.

Den vanliga manipuleraren brukar hota eller smickra för att få som den vill. Det kan te sig genom varningar om att lämna "om inte...", flirtningar med andra för att påvisa sin makt och status på marknaden eller lockelser om en utopisk framtid.

Detta kan ske på ett oskyldigt plan och är ett sätt att lära känna någon som man tycker om, och att också testa sina gränser.

Problem kan dock uppstå om det sker för ofta eller under berusade tillstånd då allt tenderar att bli större än vad situationen faktiskt kräver.

Alla relationer vinner på att våga ge sig. Att inte alltid få som man vill. Ge och ta. En relations varaktighet kan vara beroende av det.

Tyvärr finns det många tjejer som blir manipulerade av sina pojkvänner och det är därför det finns en tendens att tjejer som har varit roliga, livsbejakande och utåtriktade blir hemmavana, inåtbundna, tjatiga, gnälliga och åsiktslösa när de träffat mannen i deras liv.

Män har en tendens att vilja "knäcka" kvinnan, att rida in sin partner helt enkelt för att hon ska hålla sig på sin plats. Detta sker oftast genom manipulation och psykiskt nedbrytande av självkänslan. I och med detta så gör han sig själv en otjänst eftersom han samtidigt får sig en passiv partner som lyder hans minsta vink, men det som är positivt är att han inte behöver vara orolig för att kvinnan ska göra något som kan såra honom, eller rent djurmässigt, komma hem med en avkomma som inte är hans.

En form av kyskhetsbälte om man så vill.

Sjuk

Stålmannen har sprungit på kryptonit i form av nollgradigt vinterväder som trängt sig in i de allt för tunna tightsen en klar fredagsnatt. Manteln var av modell sommar och Stålmannen gav sig ut på en alltför lång flygtur, upplyft av mänsklig värme och tequila.

Nu är huvudet fullt av snor och atchoos kommer titt som tätt.

Högmod går före fall.

En pleaser

En pleaser tillfredställer andra, och sig själv, genom att vara glad, trevlig och tillmötesgående. Detta är ett väldigt bra personlighetsdrag i de flesta lägen eftersom omgivningen tenderar att tycka om folk som är bekväma att umgås med. Pleasers är även bra lyssnare, de är hjälpsamma och bemöter dig oftast med ett leende.

Pleasers utvecklas redan på bebisstadiet då den outvecklade hjärnan provar olika metoder för att överleva. Skrik, gråt eller skratt. För pleasen så är skrattet det mest effektiva.

Det som är negativt med pleasern är att den själv kan känna sig otillräcklig ibland, kappvändare eller att den sväljer för mycket.

Genom att pleasern är snäll och trevlig så kan personer med t.ex. narcissistiska drag försöka utnyttja detta till sin fördel. Pleasern förstår detta, oroar sig men vill ändå vara tillgänglig och tillmötesgående.

Efter tillräckligt många munknull så finns det risk att det utvecklas en annan personlighet hos pleasern för att skydda den lilla bebisen som lärde sig att skrattet är det bästa vapnet. Bitterhet, passiv-aggressitivitet eller offermenatlitet kan ligga och lura och osynligt byggas upp för att en dag blomma ut fullskaligt.

Bitterhet blir man gammal och ful av. Passiv-aggressiv är en fruktansvärd egenskap. Offermentalitet skapar missbruk.

Därför är det viktigt för pleasern att vårda sin skörhet, att sätta ner foten när den blir trampad på och att vara lyhörd till sin inre röst.

Äntligen!!!



Hahaha! Vad jag har längtat! En kvinna av börd och en man av folket. Så romantiskt!

Vilken komedi. Jag skrattar och mår dåligt om vart annat av detta klipp. Det är som om det är på låtsas. Som en film.

Kungen är king of comedy, Victoria prettygirl, Daniel serialkiller och drottningen är den kanske mest normala av de fyra fast med Jokerface.

Stackars lilla Daniel Westling som brinner för entreprenörskap och ska göra allt han kan för att förtjäna svenska folkets förtroende.

Jag skulle aldrig våga möta honom i en mörk gränd, eller i ett ljust gym för den delen. Slimeball!

Åh, jag dör. De är så sjukt roliga.

torsdag 26 februari 2009

Bounce

Var på Bounce på Orionteatern igår. Väldigt bra. Överraskande bra till och med för jag var inte helt övertygad om att jag skulle gilla det.

Om det finns något att gnälla på så tycker jag att det saknades en röd tråd, det var lite för tydligt att de har jobbat hårt med kontraster plus att uttrycken inte var helt klockrena.

Däremot var det underbart att det hela slutade i ett stort skumparty som alla kunde delta i.

Att göra slut

Jag är så ledsen. Det är dags för mig att göra slut och det är med ett tungt hjärta jag har kommit fram till detta beslut.

Det känns som om flera av mina tekniska prylar håller på att falla ihop. Min kamera t.ex. tar bilder men de blir svarta med små streck över. Min telefon är opålitlig, mottar konstiga sms, skrovlar, tickar och kommer säkert att ge mig cancer i örat. Det är så trist det här.

Kanske beror det på att både telefon och kamera närmar sig 5 års strecket, dvs 90 i teknikår. Otroligt tråkigt men en del av livet förmodar jag.

Att vara sentimental och trogen verkar inte vara lönsamt i tekniksvängen; inga sparade minnen, ingen bra kontakt med vänner.

Det är dags för mig att gå vidare och hitta nya kompisar.

Tur att man kan köpa prylar så jag inte behöver gå ut och ragga upp dem på krogen. Det hade vart sjukt surt.

Världens bästa flickvän?

Jag har hävdat att jag är världens bästa flickvän men har insett att det stämmer nog inte i allas ögon.

När min dejt frågade om jag ville hjälpa honom att laga hans vante så tackade jag nej eftersom jag ser det som min livsuppgift att bryta ett samhälligt påtvingat könsmönster. När han frågade om han skulle byta min söndriga badrumslampa så tackade jag nej av samma orsak.

Han blev lite upprörd och tyckte att jag var fånig och sa att jag inte alls verkar vara världens bästa flickvän.

Och nej, det kanske är så; en modell funkar inte för alla.

Letar man efter någon som städar, lagar mat, tycker att Glamomama är cool, föder barn, håller tyst, stannar hemma och fogar sig så ska man inte knacka på min dörr.

Tycker man däremot att det är roligt med någon som gillar film, party, bilspel, efterfest, kramar, glass och har åsikter, så sitter ringklockan på höger sida.

Det är skönt att vi alla är olika. Don efter person.

tisdag 24 februari 2009

Facebook-etikett


Varför vill man bli vän med någon man inte känner och som dessutom bor i ett annat land? Jättekonstigt.

Jag får en del vänförfrågningar från snubbar jag aldrig har träffat och som jag verkligen inte vill träffa eftersom deras profilbild är typ en halvbild utan tröja.

Vad händer om vi blir vänner på facebook? Ska vi sen bli vänner i verkligheten också eller ska vi bara vara en extra i listan? Det är så konstigt, jag förstår inte hur folk tänker.

Först måste man träffa personen IRL och sen kan man adda. Allt annat är knas.

(När jag gick in på snubben-som-skickat-bildens sida för att se vad det är för tomte så ser jag att han är vän med en av mina bästa vänner från högstadiet som jag har tappat kontakten med. Sjukt. Ibland är facebook bra.)

Min kompis

Jag dejtar en kille som envisas med att kalla mig "min kompis" i alla möjliga publika sammanhang.

Det är egentligen rätt gulligt att vara hans kompis om det inte vore så att när han pratar om andra så kallar han även dem "min kompis".

Betyder det att han dejtar alla sina kompisar, eller är vissa bara kompisar?

Jag blir förvirrad och har nu bett honom nämna mig som något annat. Hellre blir jag kallad t.ex. "en brud", även om det är mycket mer ocharmingt men då vet jag vad som är kompis och vad som är dejt.

Fast då måste han kalla alla han dejtar för "en brud" för att det ska gå att hålla isär och att jag ska veta var landet ligger, och det är ju inte heller ultimat för om han dejtar fler än mig så vill jag nog inte veta egentligen. Det skulle kännas smutsigt på något sätt. Hellre är jag lyckligt ovetande.

Men alla kompisar han träffar gör mig förvirrad eftersom jag är en kompis och jag vet hur vi umgås. Beter han sig som han gör med mig med alla sina kompisar så blir jag nog ledsen.

Tror dock att jag får vänja mig att vara "min kompis" tills om ifall vi blir tillsammans. Då kanske jag kan bli "min tjej" istället.

Det vore rätt fint.

måndag 23 februari 2009

På tal om Oscars....



ÄR han där?

Jag tror på det. Vad tycker du?

Stockholm 1:4

I en fjärdedel av mitt liv har jag bott i Stockholm.

Innan dess är det;
småstad,
fucking-jävla-kuk-Åmål
småstad
sunkig men större småstad (Borås)
amerikansk anglosaxisk småstadsidyll
S.F.
och småstad igen.

I den ordningen.

Nu bor jag här och insåg precis vilken tönt jag är/har blivit.

Jag bor i SoFo, inreder mitt hem shabby-chict och jobbar med media.

Lord!

Är jag en tänkande individ eller en summa av mina erfarenheter? Kanske är jag enbart ett flockdjur som präglas och impregneras av min omgivning.

Det är i vilket fall svårt att vara unik, samtidigt som jag är det genom min genuppsättning. Lite förvirrande, eller hur?

El Diablo

"El Diablo är ett nytt spännande koncept som levererar en meny präglad av
”South West Cooking” influenser från det smakrika Latinamerika."

Var och åt på El Diablo för några veckor sedan. Väldigt nyfiken var jag och hade stora förhoppningar pga min förkärlek till Mexiko. Tyvärr blev de inte infriade.

El Diablo stoltserar med att de har ett av Europas största utbud av Tequila och det känns som att de då borde känna sin dryck. Min fördrink, en Margarita on the rocks naturligtvis, blandades med sockerlag. När jag vänligt påpekade att jag inte tycker om socker i min Margarita (och att den ska inte innehålla socker) så tyckte bartendern att det var beklagligt men serverade den ändå på det viset. I stället för att göra en ny. Skitdåligt. (Samma kväll i lilla baren på Berns händer samma sak fast där får jag en ny. Bättre bartender, bättre ställe.)

Även maten var en besvikelse. Jag åt en tricolore i lamm; lammlägg, lammfilé och lammkorv. Till detta serverades en potatisbakelse innehållandes tryffel enligt beskrivningen i menyn, men inte enligt mina smaklökar. Det var den torraste, tråkigaste potatisbakelse som har träffat min tunga i hela mitt liv skulle jag tro. Riktigt illa.

Lammet var okey men ingen sensation direkt.

Till maten drack vi tequila och den var fin men min invändning är att den rekommenderade sorten är alldeles för snäll. Om man vill dricka tequila så borde servitören utgå från att alla gillar smaken och vill ha något som är genretypisk och inte det mest drickbara. Jag tycker det måste bli en upplevelse, något måste hända. Annars kan jag lika gärna dricka vatten, eller injicera spriten om det är det jag är ute efter.

Om jag ska säga något om inredningen så tycker jag att den känns lite småborgelig och som ett fegt försök. Men ändock ett försök och det kan jag smålyfta på hatten för. Tippa den lite framåt liksom.

Men det fanns något som stack ut och glimmade till. Nämligen efterrätten. En frozen cheesecake med kokossorbet och choklad. Fanfuckingtastic.

Gå dit om ni tycker det gott med texmex och känner för att vara lite crazy. Gillar ni däremot det genuina Mexiko så spara pengarna till en skön resa till Tequilans förlorade land. Eller till NYC. I Stockholm finns det inget för oss.

Bye bye finanskris

PRESIDENT
Do you agree with Ben, Mr.
Gardiner? Or do you think we
can stimulate growth through
temporary incentives?

CHANCE
(a beat)
As long as the roots are not
severed, all is well and all
will be well in the garden.

PRESIDENT
(a pause)
...In the garden?

CHANCE
That is correct. In a garden,
growth has its season. There
is spring and summer, but there
is also fall and winter. And
then spring and summer again...

PRESIDENT
(staring at Chance)
...Spring and summer...
(confused)
Yes, I see...Fall and winter.
(smiles at Chance)
Yes, indeed.

RAND
(interrupts)
I think what my most insightfult
friend is building up to, Mr.
President, is that we welcome the
inevitable saesons of nature, yet
we are upset by the seasons of
our economy.

CHANCE
Yes. That is correct. There will
be growth in the spring.

Slumdog Millionaire


Oscarsgalans stora vinnare, Slumdog Millionaire, såg jag för några veckor sen och blev inte ett dugg imponerad. Jag har hamnat i debatt på grund av det här, men jag tycker inte den är så bra.

Berättarmässigt så hoppar det fram och tillbaka, vilket funkar men blir lite upprepande och tråkigt tycker jag. Berättelsen känns dessutom banal och en axelryckning.

Men, jag sov lite i filmen så jag har inte full koll eller rätten att säga något egentligen. Ska försöka se om den asap och sen kan jag ha en åsikt.

Jag är bara förvånad över att den vann så mycket i natt. Jag tror inte, även om jag håller mig vaken genom hela, att den kommer gripa tag i mig och förändra mitt liv. Det känns verkligen inte så.

torsdag 19 februari 2009

I Can See Clearly Now the Rain Is Gone

Lyckorusigt, saligt, bragdinsats är orden som kommer från Svts medarbetare. Ett svenskt VM-silver i mixstafett. Jätteintressant och kul att se att svenskarna höll. En eloge till Ekholm.

Jag har haft en fin morgon. Silver, fotmassage och nu är det dags att åka och avklara lite business. En tyngd från mitt hjärta.

Det känns som om våren är på väg.

It´s gonna be a bright, bright sunshiny day.

fredag 13 februari 2009

Ryss 5or

Jag är glad fast ändå ledsen. Det är tråkigt med dopning i alla sporter och speciellt skidskytte för där känns allt så familjärt och rart. Det är få åkare som håller sig kvar i toppen länge och jag som hängt med har koll på deras för- och nackdelar. Som om jag kände dem på ett knas sätt.

Därför är det ett riktigt tråkigt besked att tre ryska åkare har testat positivt, för jag gillar ryssarna även om de har känts lite väl omänskliga ibland. Fast deras styrka har alltid varit skjutningen i förhållande till åkningen.

MEN. Det som är glädjande är att det öppnar upp ordentligt för våra svenska killar. Vår bästa tid är nu. Nu ska det ske! Bergman och Ferry på pallen och Björndalen skjuter bort sig. Det är min prognos.

(Eller så får Bergman bendarr i vanlig ordning och Ferry går sig stum.)

I morgon drar kalaset i gång. Klicka här för att hålla reda på alla tider. Jag kommer lätt ställa klockan på 8.45 trots att det blir utgång i kväll. Är det fest så är det fest.

Dagens Diet

En apelsin
I kopp te, English Breakfast
En kanelbulle, uppvärmd fast lite torr längst ut
1 halvliter vatten på flaska
En chokladmuffins, torr och smulig
I halv kopp te, English Breakfast
I stycke torr wanna-be foccacia med en skiva kalkon och jalapenoröra
100 g Marabou Amigo, söt fast man vänjer sig
1 halvliter vatten på flaska

I den ordningen.

torsdag 12 februari 2009

Att bli vuxen

Är det att glömma bort att njuta och uppskatta små detaljer i livet, nya äventyr runt varje hörn och en passion som brinner och sprakar? Ibland är jag rädd för det. Jag är rädd för att bli vuxen och numb och glömma bort att leva. Det verkar fruktansvärt, en levande död, en zombie.

Därför blir jag barnsligt förtjust i att det är knoppar på träden på Långholmen, att solen tittaar fram på en blå himmel och att min nya passion är blåbärssylt även det inte är speciellt nyttigt.

I morgon ska jag åka till Luleå tor och Kiruna tor. Det känns inte jätteupphetsande men har jag tur får jag sitta i cockpit under en av landningarna och det är fint när planet surfar på molnen just innan nosen skär linjen. Dessutom ska det bli underbart att kliva ut i ett svinkallt Kiruna och dra ner kall, torr norrlänsk luft i mina lungor.

Små små detaljer. Fröjdas kommer jag. Och förhoppningsvis aldrig bli vuxen.

You die when you´re young.

onsdag 11 februari 2009

Vakuum

Jag tror jag har gått runt som om det vore ett vakuum de senaste tre-fyra veckorna eller så. Konstigt, det kommer ju inget produktivt ut av det. Antagligen så är det den här långa mörka vintern som slutligen lyckades gripa tag i mig och jag var ett lättare byte än jag trott.

Ett plötsligt uppvaknande senare så ser allt mycket ljusare ut. Och solen lyser.

På en förmiddag så har jag gjort så bra mycket mer än vad jag gjort hittills på hela året. Ni vet, fixat med papper, ringt samtal bla bla bla. Saker som gärna skjuts upp men som stackar sig som ett oroligt myrnäste och som pyser ut lite ammoniak i tid och otid.

Nu mockar jag för fullt och ser ljust på framtiden. Allt kommer att bli som en dröm.

söndag 1 februari 2009

Fjäderboa

Var ute en sväng igår och kom hem i morse med en fjäderboa kring halsen. Är det ett tecken på en bra fest?

Först var jag på födelsedagsfest i underbara Hornstull och sen skulle det bli Berns men hamnade i stället på Riddarholmen och gratis öl. Trevligt. Fick ett förslag om en fyrkant som jag dock nobbade. Det där med att vara ja-sägare till livet handlar inte allt. Lite picky får man vara.

Vems fjäderboa det var, som nu ligger i min papperskorg, förtäljer dock inte historien. Nån stackare som kom hem tomhänt. Hoppas inte personen är allt för ledsen, boan var ganska crappy ändå.

Blogg-gala

I morgon är det tydligen en blogg-gala på Nalen. Min kära vän Wille är nominerad i kategorin prylar och teknik skulle jag tro. Go Wille! Hoppas du vinner.

Köpstopp

Jag och en vän skulle egentligen ha köpstopp hela februari men så säger han till mig idag att det inte går längre för att vi inte har förberett. Det känns trist och korkat av oss att vi inte har gjort det som behövdes göra för att kunna klara en hel månad utan att konsumera. Fast jag fattar, måste bunkar upp lite hemma så att man överlever.

Då får blir det en köpfri månad i mars i stället. Bra för miljön, bra för mig. Alla borde göra likadant.