lördag 31 maj 2008
Jag gör alla besvikna
Just nu så kör jag bara. Folk blir besvikna för jag är inte i tid. Lovat att dyka upp kl. 19, kommer kl. 20.30 istället, för att fan festen var grym och att det enda jag vill är att vara i ögonblicket och inte tänka framåt eller bakåt. Det hände igår.
Maybe we could make it all right
We could make it better sometime
Maybe we could make it happen baby
We could keep trying
but things will never change
So I don't look back
Still I'm dying with every step I take
But I don't look back
Just a little, little bit better
Good enough to waste some time
Tell me would it make you happy baby
And it hurts with every heartbeat.
För övrigt så sa jag till Anna Mosseby att jag skulle vara på Medis kl. 17 idag. Det sket sig.
Bruden med alla ursäkter. Here I am.
fredag 30 maj 2008
Stockholms Maraton
Förra året satte vi oss vi Södermälarstrand, hade picnic och kolla på löparna. Riktigt fin dag.
Dels är det grymt med picnic, dels är det jättekul att titta på folk som springer. Faktiskt. Vissa springer så jävla snabbt. Andra lunkar. Bra underhållning.
Målet är att jag ska springa själv något år. Kanske nästa, eller om två?
4,2 mil. Det är en bit. På asfalt. 25 grader varmt. Det är ju ingen barnlek. Kanske borde jag börja med Lidingöloppet eller tjejmilen? Fast en mil känns sjukt tråkigt att springa. Dessutom har jag ett dåligt knä.
Äh, jag nöjer mig med picnic i år så får vi se vad framtiden har i sitt sköte.
Mitt skrapade ansikte
Saken är den att det ser inte så farligt ut. Jag var typ besviken först, trodde att det skulle vara mycket värre. Är lite orolig att hon inte har skrubbat tillräckligt. Jag menar, ska jag ändå lida och betala massa pengar så är det väl lika bra att få det ordentligt gjort.
Men jag ser fördjävlig ut. Röda märken och streck i hela ansiktet.
Det lustiga är att det är inte så många som nämner det. Som om jag ser helt normal ut. Jag förstår att ev. praktikanter som jag intervjuar inte säger något för de har aldrig träffat mig förut, men andra. Fast å andra sidan så kan det handla om artighet. Det skulle ju kunna vara så att jag har fått ett allvarligt acneutbrott och då är det information som man tar in, processar och kommer fram till att det är bäst att knipa. Sån är jag i alla fall.
onsdag 28 maj 2008
Ansiktsskrubb
Har nämligen pigmentfläckar i ansiktet som har uppkommit från ihärdigt backpackande i soliga länder. Tar ungefär 10 år för dem att dyka upp så även om man är försiktig och förståndig i dag så kan man åka dit.
Visst kan man leva med sina pigmentfläckar, det är inget farligt alls. Men saken är den att huden är förstörd där och vill man att huden ska leva och vara vital så krävs det ibland en bulldozer.
Tydligen kan man bli röd och blöda efteråt, något som kan hålla i sig en vecka. Ser jag riktigt risig ut så ska jag lägga ut bilden.
Det kan jag bjuda på.
måndag 26 maj 2008
Vacker Hästpojke.
Jättebra version av bra låt.
Vi förtjänar nog ändå
och få hitta lite tröst och så
och nånstans mellan porr och knark
tror jag att jag hittat min kant
Caligula väntar nog ändå
för nånting har stannat för oss två
jag trycker tillbaks så gott jag kan
jag håller mig upprätt i din famn
Nackamodellen
Fattar inte riktigt hur pengar kommer in, men mina efterforskningar tyder inte på att det handlar om bidrag eller våra skattepengar som annars skulle kunna vara en orsak till att hojta till.
Ändå verkar det som om många blir ganska upprörda över detta faktum att man kan gå hemma med sina egna barn, och främst feminister som tycker att det är förjävligt. Jag är feminist men förlikar mig för den sakens skull inte med alla andra feminister.
Alla måste få leva sitt liv som de själva vill. Det är en grundläggande filosofi. Så länge man inte skadar någon annan. Så länge man inte är ett offer och lever på andra. Sprid kärlek istället för att leta fel liksom.
Mitt problem med Nackamodellen är att det verkar så sjukt tråkigt att gå runt hemma och hänga med mindre intelligenta varelser.
- Oj, dagens mest spännande händelse är att Pelle klarade av att räkna till 4. Hipp hipp hurra!
Det måste vara självförverkligande.
Jag skulle dö.
Sen kanske det är annorlunda om man klämt ut de små liven ur ens eget underliv och de är världens vackraste, mest intelligenta varelser. Men va fan?! Gå runt hemma och vänta på att mannen/kvinnan kommer hem. Städa lite. Planera mat. Skulle inte funka för mig. Men det finns tid för massor av aktiviteter. Man kan kånka barnvagnen med den käcka namnskylten in till stan och fika latte med likasinnade, diskutera nya blöjmodeller. Eller lyssna på hur väninnans lilla Nova är sååå duktig när hon faktiskt åt en hel tallrik gröt i morse. Oj oj oj.
Sen kan man ju ha en hobby såklart. Fast det går ju inte riktigt eftersom man är sin egen barnvakt och alltid måste ha barnen med.
För barnen är det däremot guld. Min mamma var hemma med mig och mina syskon hela vår uppväxt och vi blev exemplariska.
Hultsfred
Jag åker till Hultsfred i sommar. Första gången. Ska dit och jobba med ZTV. Vara någon slags reporter på campingen, festivalområdet och backstage.
Önskereportaget är med Pete Dorethy. Typ jag och han shottar Tequila samtidigt som vi pratar om livets vemödor. Om hjärta och smärta. Sen får han lära mig att balansera på en tältlina samtidigt som jag sjunger Fuck Forever med falsk, söndersupen stämma.
Vilken underbar festivalsommar att se fram emot!
fredag 23 maj 2008
Ligga eller inte ligga
Jag tycker det är sjukt tråkigt när man hänger med någon som man gillar för man har kul tillsammans och den personen försöker så småningom få till det. När man förklarar att det inte kommer att hända, då vill personen inte hänga längre. Det har hänt mig så jävla många gånger. Spelar ingen roll hur kul jag har med en kille, när jag förklarar att jag inte är i ett hångel- el. liggmode så är det som om jag inte är värd att hänga med. Men va fan hände med värdet i att ha kul. Så jävla tråkigt att inte kunna ha snubbpolare utan att de ska försöka hångla. Det gör mig ärligt ledsen, att mitt största värde verka ligga i att vara ett möjligt ligg. Se mig som en av snubbarna liksom. Man ligger ju inte med sina polare. Eller?
Fast å andra sidan skulle vill jag nog inte att det ska vara tvärtom heller. Tänk om det aldrig skulle vara någon som vill ligga med mig. Det hade kanske varit ännu sorgligare?
Världens roligaste bild
Dagen efter
Jag gick runt hörnet med Tom och hade sen en timme eller två då jag var lite ocommunicato, men sen var jag uppe igen. Är inne i ett litet ledsamt och destruktivt mode så jag var väldigt nära att dra hem vid typ 11, men så klart var jag i det läget rädd att missa något. Så jag stannade och det blev bra.
Nästan alla hamnade på Fredsgatan när vi blev utslängda ur vår festlokal. Ett tag var det grym musik. Sen var det inte lika grym musik.
Av någon anledning så började jag hänga med Peter. Har gjort det de senaste gångerna jag har varit ute. Han är något slags ZTV hangaround. Men det är kul. Vi har roligt ihop och det är väl bra. Däremot så är jag lite orolig att vi har olika agendor. Det har varit ett problem förr, att folk inte ser den penis jag har. Se mig som den människan jag är se inte mitt kön liksom, är det jag stillsam men hysteriskt ropar. Nåväl.
Vi är väldigt få på jobbet idag. Många som passar på att ta en klämdag. Smart.
torsdag 22 maj 2008
Dags att betala
Det är rösten som börjar. Jag vet exakt. Har varit med om det förrut.
Då var det en tuff singelhöst med två olika prestationsmässiga skolor plus bildproducentjobb på Pussel och Ordjakten. Himmelriket och helvetet alltså. På detta så kom filmfestivalen med massa jobb men framför allt massa fest eftersom jag var restaurangansvarig. Rösten gick först.
Nu kraxar jag och hjärnan säger mig att enough is enough.
-Strunta i slutfesten ikväll, strunta i slutfesten ikväll!
Det kommer dock inte att hända. Visst blir det slutfest i kväll. Vi kommer att korka upp redan innan sändning eftersom det är det sista programmet. Dessutom kommer Kleerup idag och han blir så mycket gladare på mig om han får lite vino innan, under och efter programmet. Och jag vill att han ska vara glad.
Sen så är det klart att jag alltid kan säga nej. Nej är alltid ett alternativ. Kanske gör jag en tidig sorti. Det är också ett vinnande koncept i sådana här lägen.
Såg för ett tag sen ett gammalt klipp från Ljud- och Bild skoletiden. Jag och Johan var programledare, sittandes i 1800-tals kläder. Min röst var så ljus och oförstörd. Som en ängels. Så skulle jag vilja ha den igen. Men det är nog kört. Det är bara att acceptera att en hes röst är det nya svarta. I alla fall om alternativet har blivit utspelat för några fyllor sen. Dags att betala helt enkelt.
onsdag 21 maj 2008
Redaktionen
Hoppas inte ni missat Redaktionen på ZTV. Check it out! Allt är naturligtvis på riktigt. Inga fejkgrejer här inte.
tisdag 20 maj 2008
Pål Holländer
Man kan inte gilla allt som alla gör.
Filip & Fredrik + Paul
Detta är samma orsak varför jag inte gillade programserien Grattis Världen med samma trippel. Tydliga fejkade saker som de proklamerarade som äkta. Visst uppskattar jag mokumentury, men gör det inte i ett dokumentärt program. Det blir bara fånigt. Undrar om det är Holländers input. Vara lite "crazy".
Det tycker jag var problemet med Cirkus Gynning. Uppenbart fejkat, och utan bra skådespelare så blir det platt fall. F&F, Shannen och Ronthén spelar bättre än Gynning men det blir ändå fånigt och jag blir förbannad.
Underliga mediabranschen
Fler av J's favvisar
Vi har pratat om att skaffa hund. Det är väl det folk gör när man har varit tillsammans i 100 år, är för unga och vilda för barn men ändå kan tänka sig att släppa in en tredje part.
Johan vill ha Fransk Bulldogg eller Bostonterrier. Jag kan tänka mig en Mops eller kanske en Bostonterrier. Fast helst vill jag ha en Minityr Siberian Huskey (stavas det så?). Har bara träffat en i hela mitt liv, fantastiska Mr Rocco, och han köpte mig totalt. Men när vi googlat rasen så avråds man från att skaffa Mini SH för att de är knasavlade och har tydligen en massa mentala problem.
Rocco är ju ett tydligt mentalcase, men jag trodde det berodde på miljö och inte arv. Fuck that, har man världens sötaste hund så gör det väl inget om det är knas i skallen på den. Hunden är ju så liten så den är hanterbar ändå. Bite me and I bite back, liksom. Dessutom så är weird oftast intressant. Vem vill vara normal, det frågar jag mig.
Fast egentligen tror jag att jag inte vill ha hund överhuvudtaget. Jag känner mig för ung och vild för hund också.
måndag 19 maj 2008
2003 - hur länge sen var de?
Dr McDreamy
Han var charmig i verkligheten också. Och snygg. Men ganska liten. Det är väl så folk brukar säga när de träffar någon slags amerikansk kändis. Att de är snygga och små liksom.
Jag råkade kalla honom för ett objekt. För jag undrade över hur det kändes med hela Dr McDreamy grejen (som jag inte riktigt hänger med i eftersom jag inte tittar på serien) och han tyckte att det lät som om han var något på Macci D's. - Ja, du är ett objekt, säger jag. Och den fina stämningen var så gott som borta. Och jag glömde be om en bild på oss båda för att kunna lägga ut på bloggen. Nåväl.
Det var lite spännande och kul i alla fall. Något jag aldrig gjort förrut. Sparar på nya erfarenheter. Jag har blivit en erfarenhets-junkie.
Måndag morron
Idag är första dagen på sista vecka på första säsongen av ZTV Presenterar. Vemod beskriver nog bäst mina känslor.
Eller comfortable numb.
Detta kommer bli en jävla partyvecka. Som om jag inte har haft tillräckligt. Jag har druckit alkohol varje dag sen förförra tisdagen. Nästan två veckor alltså. Vissa av dagarna har blivit fyllor, vissa bara zipping. Ikväll är det filmpremiär, onsdag Indiana Jones premiär, torsdag slutfest. Alltså gäller det att tisdag och fredag-söndag är helt rena. Måste nog ta och dansa regndans, en ordentlig sådan för solen kikar fram och visar sitt vackra nylle och då börjar telefonen gå varm. Och det är så mysigt med uteserveringar.
söndag 18 maj 2008
Dolph Lundgren - moi?
Min hatkärlek till USA är nu förbytt till ren kärlek. När Obama eller Clinton tar över så kommer nog allt att ordna sig. Jag är sjukt sugen på att åka tillbaka asap och stanna lite längre. Håller på att fixa med olika lösningar för att kunna genomföra denna operation. So next time I'll be even worse. Then I'll speak english only. Kanske något svenska ordet kommer fram.
ACNE fest pre urspårning
Till Johan
Det är fan inte ok att ha hundvalpar i skyltfönster. De måste bli helt stressade och förstörda av alla folk som kommer och glor, knackar och tar bilder.
Denna bild är till Johan.
I LOVE NY
Now we're talking!
Har aldrig varit i Brooklyn förut och blev alldeles förälskad. Williamsburg i Brooklyn är vad Hornstull vill vara men inte riktigt är. Brooklyn rockar.
Så nära men ändå så långt borta.
Brooklyn var grymt. Detta var uppe på Maijas tak där hennes grannar åt pannkaksfrukost och den ena snubben gjorde alfabetet i pannkakor som han fotade. Jag gillar ju arty stuff like that.
Carina har släktingar som har en restaurang ute i the Bronx. Bilden är från tunnelbanan på väg tillbaka till Manhattan. Lägg märke till Getto-chic. The Bronx var intressant men väldigt smutsigt. Den exotiska Puerto Ricanska maten vi bjöds på bestod av lax, vita bönor, kallopps, ris, friterad grön banan och ris á la malta till efterrätt. Åtnjöts med två kalla Coronas.
De första tre nätterna så bodde vi i ett råtthål i Chinatown. En säng och typ 60 cm golv runt två av kanterna. Det var något som liknade bajs på täcket. En skräckfilmsfläkt som stod och gick. Jävligt mycket AC. Sen flyttade vi upp till Midtown. Medelklass hotell men det kändes som värsta lyxen. Lite tråkigt hood ute på 10 ave men jag är ju en gångare så det funkade fint.
Det regnade typ tre av dagarna tyvärr men det var ok ändå. Just denna dagen så var vi turistiga och gjorde midtown.
söndag 4 maj 2008
Fest med ZTV
lördag 3 maj 2008
Maja
NYC
Life is good
Vi fixar iordning lägenheten efter slipningen. Det blev väldigt bra. Ser ut som en alpstuga här nu. Ekgolv istället för vitmålade dito. Klart man ska ha trä.
fredag 2 maj 2008
Valborg
Först gick vi till underbara Azafrán och åt vitlökstapas tills de kom ut ur öronen. Drack Cruz Campo till trots att jag är allergisk. Tror jag är allergisk i alla fall för jag får alltid hysterisk näskli när jag dricker det. Alltså på näsan. Det är jättekonstigt. Kan även inträffa vid tuggning av vissa tuggummi. Så jag tror att jag är allergisk mot Cruz Campo och tuggummi.
Varför kvällen blev som det blev handlade nog om regn kombinerat med en del lättja och en del övermättnad. Det var mysigt att bara hänga jag och Johan också. Det var länge sen känns det som.