Jobbsliten

Kom hem kl. 6 i morse. Det är inte okey.

Det finns en mentalitet hos musikvideo-, reklamfilm- och i vissa fall tv-producenter att det bara är att köra på. More is more. Vilket stämmer. Jag håller med.

Men det känns ju som om något är felplanerat när man drar över 6 timmar för att få ett slutresultat på dryga tre minuter. Det måste gå att effektivisera.

Folk blir slutkörda. För vad då egentligen?

I filmbranschen måste man annonsera övertid två timmar innan planerad sluttid och man får säga nej. Arbetstiden är 40 h i veckan. Man får inte jobba mer än 5 h i sträck utan en matrast där man ska sitta ner och äta. Känns sjukt när man är van vid annat men kanske normalt när man jobbar vanligt.

Men. Angående musikvideon. Det var roligt och ett jättefint team. Trevliga och fina människor så på det viset var det toppen. Underbar setting ute på klippor övertittandes havet. Och jag fick mig en gryning, vilket inte var fel.

Nu måste jag piggna till och gå och bada. Om jag inte gör det så kommer jag bli av med min lägenhet. Så är det.

Ett vad har slagits. Om inte min kontrapilot doppar sig så får jag hans tv, dator och iphone. Rätt nice deal eftersom jag är en badanka.

Fast en trött och sliten sådan idag.

Dagens uppdrag

Tillbaka i stan och i jobbtagen. Musikvideoinspelning i skärgården idag. En aning mer sol hade känts tillfredsställande men det får jag nog leva utan.

Ska bli kul att röra lite på mig. Mycket soffa och film på senaste tiden.

På ett fint sätt dock.

Vacation

Tänker fortsätta mitt globetrotteri genom att bege mig till Mariefred. Denna Mälarens pärla, en grönskande oas.

Ska bli riktigt schysst. Vill besöka Gripsholmsslott, bada, vandra runt, äta vildsvinsburgare och chilla. Och så kommer det nog också bli.

Tåget dit och Majabåten tillbaka.

Tydligen finns det ingen marijuana på båten (som på dess namne, Mekongfloden, Vietnam) utan det är en käck förkortning för SS Mariefred. 100 år på samma trad. Stolta anor.

Osocial husmus

Jag väljer att sitta hemma själv. Det är rätt skönt. Pluggar text, tittar på film och dricker yogi-te. Har stoppat i mig två morotskaksbitar också. Det är svårt att låta bli att äta när jag vet att jag har massa supergod kaka i frysen.

Blir bara lite stressad för det känns som om jag dragit ner rejält på tempot och nu på sommaren så känns det som om jag istället borde vara överallt, träffa 1000 människor och göra det mesta.

Fast om jag inte känner för det så är det väl dumt att tvinga.

Jag vill vara en ja-sägare för att inte missa något i livet, att leva det till fullo liksom. Fast jag kan känna att när jag sprungit runt så blir det också ett blurr och tiden går.

Variation kan vara nyckeln till lycka så därför ska jag försöka chilla och gilla läget. Ta det lugnt liksom.

Har sett Marley and Me idag och grät som ett barn. Inte för att den var bra utan bara för att det blev något slags livsdokument.

Ska nu kolla på Yes Man, Jim Carrey som bestämmer sig för att bli en ja-sägare. Det kanske kan inspirera mig att komma tillbaka till gammal god form.

När jag är färdig med den lugna perioden vill säga.

Det som är positivt med att hänga mycket hemma är att jag får valuta för mina pengar jag har investerat i lägenheten.

Alltid något bra med allting.

Andra kinden till

När det gäller gratulationer så blev jag förvånad. Fick ett mail från förr och det värmer lite grann. Visar på nåt slags hjärta och kanske är det dags för de fina minnena att träda fram.

Ibland känns det som om det är lätt att förlåta människor, en jättebra egenskap såklart, men man ska inte göra det för lättvindigt.

Eller så kanske det gäller att förlåta men inte glömma. Det är nog knepet.

Vissa ärr finns där som en påminnelse om att det förflutna verkligen har hänt.

Pest eller kolera

Fick frågan om vem jag skulle ligga med: min pappa eller en 10 åring.

Min pappa är jättefin men det är ett huge no no så det får såklart bli en 10 åring.

Vem ska man då ta?

"I see dead people"-killen är inte min grej, hellre då Macaulay Culkin som ändå är ensam hemma, men varför inte lägga på några år och köra Edward Furlong i T2.

Now we talking.


Naturligtvis är det inte rätt utan det är bara för att jag måste. Annars dör jag.

Guldbyxor

Varje gång jag drar mitt kort så känns det som om det kommer bli "medges ej". Men det händer inte. Jag bara drar och drar och det verkar aldrig sina.

Hur lyxigt som helst.

Jag kan själv?

Min frisör Johanna har semester och mitt hår är en mess. Bad hairday 24/7.

Tänkte gå till hennes kollega men jag är skeptisk. Så jag har beslutat mig för att fixa hemma själv och spara mina 1500. Kan bli katastrof eller himmelrike (nåja).

Vi får se. Kanske lägger jag ut före och efterbilder.

Restaurang Kungsholmen

Åt på Restaurang Kungsholmen för ett tag sen. Då förärades sällskapet med kyckling och ryggbiff. Fågeln var torr men kossan fin. Efterrätterna, creme brulée och cheesecake, rockade.

Var tillbaka igår kväll. Tycker inte det var så bra.

Jag åt en Moules Mariniere och min kompanjon en Fish n' Chips.

Pommes fritten smakade tivoli, fisken var trist, hummeraiolin sur och moulen var gråbeige. Därför hoppade vi efterrätten och drog hem där choklad och film väntade. Mycket bättre.

Blir det ett återbesök ska jag prova tonfiskburgaren med lime och koriander. Det låter fantastiskt gott men mina förhoppningar är vadhöga. Det är inte så att jag springer exalterad tillbaka direkt. Tyvärr.

Gullig granne!

Min granne hade problem med tvättmaskinerna och drog därför över typ en halvtimme in på min tid. Lite surt men helt okey sa jag till honom och gick upp och väntade en halvtimme till.

När jag kom ner så hade han lämnat en chokladask som ursäkt.

Gulligt!

Tappade trosor

Tvättdag idag. Jättetråkigt. Verkligen. Därför har jag skjutit upp detta måste alldeles förlänge vilket har resulterat i två överfulla tvättkassar.

Det börjar bra. När jag kommer ner över gården in mot tvätteriet så kommer en granne efter mig och ser att jag har tappat något. Han säger till och jag ser att han böjer sig ner för att plocka upp det tappade och hoppas innerligt att det är en svart strumpa. Men när han sträcker över det så ser jag genast att det är mina trosor. Använda sådana.

Han fastnar med ett finger i mina trosor och för ett evighetslångt ögonblick så står jag och han med mina smutsiga underkläder sträckta som en livlina mellan oss.

Det skulle kunna vara en början på en livslång kärlek. Nu var det bara skam och viljan att springa därifrån från min sida.

Urs. Det var snällt av honom men själv skulle jag aldrig plocka upp någons smutstvätt. Speciellt inte underkläder. Fy.

Tur för mig så var så var jag så förlägen att jag glömt hur han såg ut. På det viset kommer jag inte skämmas när jag möter honom igen.

Ibland är ovisshet en gåva.

Månen tur och retur

"We choose to go to the moon, not because it's easy but because it's hard."

40% av Aftonbladets läsare tror att månlandningen är en bluff, skriver Ronnie Sandahl sist i dagens tidning.

Konspriationsteorierna är många. Filmen Capricorn One handlar om fusket. I och med att JFK hade lovat att sätta en människa på månen och plocka hem honom igen innan årtiondes slut, var amerikanarna tvungna att fejka en månlandning.

Allt för att vinna kapplöpningen mot de stora röda i öst.

Idag är det 40 år sen den påstådda månlandningen ägde rum. Då trodde man att vi vid det här laget skulle semestra på månen, precis som man så sent som på 80-talet trodde att 2010 skulle alla flyga runt i sina bilar.

Eller det lustigaste av allt: att man 1999 trodde att allt skulle typ explodera vid milleniumskiftet.

...

Fan, känner att jag yrar och inte kommer till någon slags conclusion.

Så om jag ska försöka med något. Capricorn One är en hygglig film. Det har säkert hoppat runt gubbar på månen. Jag skulle aldrig vilja semestra där. Flygande bilar verkar krångligt regelmässigt, fast det är för många nere på backen. R.S. känns ganska lillgammal sin ålder till trots.

Snipp snapp slut. Fantastiskt inlägg.

All We Need Is Love

Snart är det dags för min födelsedag!

Jag är jättedålig på att fira dem dock, vet inte varför men det är som om jag skäms över att allt ska handla om mig fast ändå så uppskattar jag det från mina käraste.

Min födelsedag förra året spenderade jag på en pittoresk parkbänk i ett grönskande West Village, NYC, Kirsten Dunst gled förbi och jag pratade i telefon med mitt ex, och grät.

Älskar NYC och min teaterkurs jag gick men var ändå olycklig över omständigheterna som jag valt. Man kan vara på världens underbaraste plats men utan fina vänner så betyder surroundingen ingenting.

Jag tröstshoppade en härlig Mulberryväska i snake skin till mig själv i present och kanske blev jag lite gladare en stund.



På kvällen blev jag bjuden på middag där jag fick betala fördrinken och osten (min plus min dejts) på första stället själv, vilket är helt sjukt. På utvald, tjusig men tråkig, restaurang i Williamsburg så beställdes maten åt mig och det blev bl.a. kalv som jag inte ens äter.

Det var konstig stämning och inte alls lyckat.

Väl tillbaka så fick jag ett skamligt förslag så jag blev förbannad och somnade ensam, kall och ledsen och beslutade mig för att fairytalen var slut.

Middag är jättetrevligt men blir det opersonligt och krystat som i detta fall, så känner att jag uppskattar typ ett egenknåpat armband i garn hellre, för det blir mer äkta.

Nu så funderar jag på vad jag ska ge mig själv i present i år. Är sugen på en ny väska. Inte för att jag känner att jag behöver tröst utan mer för att det är kul och det var länge sen.

Dessutom ska jag nog fixa en liten intim fest som jag hoppas mina närmaste som är i stan kan komma på.

Platser kan vara fantastiska men utan närhet så är de ingenting.

Orgie

Fattar inte varför jag är så sugen på någonting hela tiden! Blir tokig snart.

Drömmer om kinesiska bufféer, gyozas, choclate fudge brownie, pad thai, toast, smält ost i mängder, sushiwrap, räkor, skagentoast, öl, lax teriaki, ingefära, Royal Gala äpplen, nachos, bla bla bla.

Röda linjer

Var på Spy Bar igår och i Vita Baren så var soffdelen avstängd med ett rött band, sånt där som brukar finnas vid ingången.

Innanför satt två blonda tjejer som pratade med varann och en man från Hong Kong som väntade på sina vänner. Jag var inte där jättelänge, kanske 40 minuter och under hela tiden så var de själva.

Jag förstår inte riktigt grejen med att vilja vara en apa i bur. Det verkar inte kul.

Det konstiga är också att människor, inklusive mig själv, respekterar det här bandet som om det skulle vara skillnad på folk och folk.

Fast jag förstår om man vill boka platser till sina vänner, men då finns det ju ingen mening med att gå dit så tidigt själv. Grejen med att gå ut är ju att ha kul.

Exklusiv när man är allena, ingen munter historia.

Lätta brudar i LA

Både i Entourage och i Californication så är det väldigt enkelt för våra hjältar att få sig ett nyp, en runda i sänghalmen, ja, lite fitta helt enkelt.

Det enda de behöver göra är att säga "hi" så är det fixat. Vad är grejen?

Visst att tjejer har ett groupiekomplex som gör att de mycket lättare öppnar upp sig för alfahannar men den bilden som exempelvis dessa serier målar upp är skrämmande.

Det är fiction men frågan är om det är samhället som formar eller blir format av de rörliga bilderna?

Om det är så att Entourage och Californication visar hur det ser ut för manliga kändisar i LA så är det skrämmande precis som det är otäckt att serierna kan få unga tjejer att tänka att det är ett ligg som förväntas av dem för det ser så himla härligt, enkelt och roligt ut.

Och sex är kul, missförstå mig inte. Däremot så tror jag att både killar och tjejer borde vara lite försiktiga med vem de väljer att kopulera med. För att det betyder något. Det gör det.

Att ligga med någon för att den är känd kanske är kul i en kvart men sen så ganska tomt. Risken att känna sig billig är överhängande och då tror jag inte enbart det beror på samhällets norm, utan för att det är ganska billigt att öppna upp sig för någon som man bara känner igen från film och tv. En kändis som ligger med nya brudar varje dag. Någon där du bara blir en i mängden. Vi vill ju alla vara speciella.

Detta gäller båda könen såklart.

Och eftersom vi lever i ett ojämnlikt samhälle med en objektifiering av det kvinnliga könet så blir dessa tjejer som kommer och går i karaktärernas liv bara en skugga, en kropp att bruka.

Som åskådare så accepterar jag detta och dras in i en åsikt där jag vill jämnställa mig med mannen som är den ledande i samhället och blir på det viset en Female Chauvinist Pig där jag skrattar åt blåsta brudar istället för att förfäras över fenomentet.

Jag vill vara en del av könet jag aldrig kan vara genom att ta mig an dess beteeende.

Ett sätt att överleva indeed, precis som hundar accepterar människan som sin master.

Rätt väg att gå? Nja, inte riktigt för då accepterar jag min underordning och då förlorar vi kampen om jämnställdhet.

Det är en svår ekvation och vi är alla oss själva närmast. Döda eller bli dödad.

Tills dess kommer jag att fortsätta uppskatta Entourage men med en förbehållning om att vad som visas inte är okey.

Potäter

Jag gick upp, åt wasabiböner, kollade dn, skrev ett inlägg. Nu är kl 12.30.

Dags att fixa frukost, kanske åka till landet för en wakeboard runda, eller gå och bada. Men solen. Vart är solen?

Det är klart mycket lättare att ägna sig åt sommaraktiviteter när det känns som sommar. Nu blir jag lite Entouragesugen istället.

Shit, jag har blivit värsta soffpotatisen!

Tränar inte, äter massor men mår bra. Då kanske det är okey att vara soffpotatis? En liten stund i alla fall. Man blir ju ändå rynkig av att vara ute i solen.

Min kompis har börjat springa varje morgon. Det ska nog jag också göra. Typ imorn.

Knarka

Tittade på 10 avsnitt av Entourage i natt. Det blir som ett knark, man vill bara ha mer och mer.

"Bara ett avsnitt till". Typ 5 gånger.

Fast när det gäller knark, är det inte bara en allmän uppfattning att den som brukar vill ha mer och mer? Kan det vara så att det är skrämselpropaganda som ligger bakom det påståendet?

Någon som inte är införstådd har antagligen sett vad det kan göra och förtvivlat utropat "han vill bara ha mer och mer!". Och även någon som vet vart han är på väg tror att alla är på väg att göra samma usla val.

Notera att jag skriver "han". Det är lite fördomsfullt av mig. Är medveten om det.

Jag undrar varför de flesta knarkare, a-lagare och annat patrask är män. Ligger det i generna eller handlar det om intelligens?

Många skulle säkert hävda att kvinnans möjlighet att föda är orsaken till att hon väljer att inte bli knarkare. Jag tror inte riktigt på den teorin.

Jag tror att varje individ gör sitt val. Det finns inga sjukdomar eller genetiska ursäkter. Man gör ett val.

Förföriska bönor och nötter

Var på den fantastiskt undermarken-affären Kina Li på Ringvägen igår. Skulle bara köpa Jasminete men kunde inte hålla mig så kom hem med två olika currypastor, soyaskålar, inlagd ingefära och wasabibönor/mix.

Och dessa jäkla wasabibönor är helt omöjliga att sluta stoppa i mig. Jag bara äter och äter.


De känns någorlunda nyttiga men det är de säkert inte. Förstår inte varför jag inte kan ta kontroll på begäret. Nu när jag äntligen har avslutat min syndiga kärleksaffär med cashewnöten så känns det väldigt dumt att skaffa mig en ny partner in crime.

Jag gillar ju att vara själv.

Fast jag ska vara glad att mina vänner Ben & Jerry har slutat hälsa på. Det var farliga gubbar det.

En fantastisk höst till mötes

Det är lite tidigt att prata om hösten mitt i högsommarvärmen men jag skrev på höstens projekt idag och känner mig otroligt glad över mitt beslut.

Jag blev erbjuden ett jobb som sträcker sig fram till december och som totalt genomsyras av film och filmskapare. Det kommer att bli otroligt kul men mycket jobb så säkert kommer jag att svära och dra mig i håret någon gång i oktober.

Min position innebär socialt arbete, organisation, ledarskap och framför allt film. Jättekul.

Under hösten kommer jag även att plugga en kurs i filmvetenskap på halvfart plus medverka i en pjäs.

Andra halvan av året är alltså bokad. Lite tråkigt kan man tycka men jag är bara glad för det känns som att allt är superkul och givande.

It will be great!

Positivt eller negativt?

Idag fick jag ett besked som var positivt men ändå negativt fast någonstans väldigt positivt fast i slutändan mest negativt.

Men jag tror ju på att se livet ur en positiv synvinkel så det kanske är bra ändå.

MIYABI

Var på fantastiskt trevlig fest här på Söder för några veckor sen. Mörk källare, folk rökte inomhus, bra techno, det kändes lite som en svartklubb.

Temat för festen var namnbyte, vilket innebar att det fanns ett ställe dit man kunde gå för att byta namn. Hade man inget på lager så gick det bra att dra ett namn ur en skål och på det viset få sig en fin överraskning.

Naturligtvis tyckte jag att detta lät som en fantastisk idé så jag kliver fram och fyller i en blankett. Ett namn hade jag på lut, nämligen Miyabi.


Som tack för att jag bytte namn fick jag en fin film som jag tyvärr inte kan se då jag saknar en hederlig videobandspelare. Darn.


En vän till mig bytte till Don och en annan till Cheesus. Fares Fares var på festen och hade han haft någon humor så hade han lagt till ett Fares. Det vore jättekul; Fares Fares Fares. Den humorn fanns tydligen inte.

För några dagar sen fick jag ett brev från Skatteverket där de ifrågasätter mitt namnbyte. De måste blivit helt förbryllade när de fick in en hel hög med ansökningar.


Klart att jag vill stå för mitt namnbyte det är ju jätteroligt. Nu borde jag sadla om och bli en designer eller något annat härligt.

Det tråkiga är bara att tydligen så måste jag byta körkort, pass och andra id-handlingar och det känns ju sjukt surt. Fast det kanske är värt det. Bara för att liksom. Det gör ju allt mycket roligare.

There's a light that never goes out

Träffade mina vänner Naida och Claudia igår och vi gick till Mosebacke och drack ett glas rosé. Har inte sett Naida på flera år så det var ett kärt återseende.


Det är så fint med vänner som man förlorar kontakt med, av en eller annan anledning, men sen när man träffas så finns den stora kärleken och respekten kvar. Man är där man lämnade.

Vi tillbringade fyra intensiva veckor tillsammans där livet förändrades och återskapades på ett annat plan. Det var vackert känslosamt och mynnade ut i ett stort ingenting som vi nu kan skratta åt.



Tänkte ta med Naida till Boule och Berså idag men det här regniga vädret är inte riktigt kul.

Bruno med tyskt u

Såg precis filmen och den var bra. Mycket roligare än Borat som jag aldrig var ett fan av. Rekommenderas.

PK Tina går bananas

Det blev Mosebacke igår med fina C och D. Jag var på ett lite konstigt humör, som om jag hade en liten surhet i mig men det gick över. Vi hängde där en timme kanske innan vi mellanlandade hos C och drack Bacardi ur glögg-glas och sen vidare till Trädgårn som har öppnat i nya lokaler i Skanstull under bron. Asnice, kändes urbant och festival och bartendern var snygg.
C spelade Mario Bros och jag pratade med en arkitekt. Han var väldigt noga med att berätta vad han gjorde och längre än så sträckte sig inte hans personlighet tyvärr. Snygg men trist. Not a keeper.

Vi drog till Berns där härliga Tony Zoulias stod för skivvändandet på terassen. Hip hop på ett fint sätt. Besökte herrtoaletten och det var det äckligaste jag har varit med om. Varför kissar killar på golvet? Det kom ut en snubbe och en helt väck brud innan vi gick in. Fy fan att bli påsatt i urinstank på en skitig toalett. Seriöst, någon slags självrespekt skulle nog sitta bra på plats.

Boys boys boys på hela terassen men jag pallade inte utan hängde med Erik som jag har träffat på en midsommarfest för några år sen. Vi drack öl och shots medan min vän stod och blev kär på andra sidan baren.

Ett telefonnummer senare så drog vi till Spy Bar. Äntligen funkar deras lilla maskin och jag stod på listan. Nu gillar jag Spyan. Med oss på vägen stötte vi på en gammal bekant till mig. Trodde jag. Såhär i efterhand har jag ingen aning om vem det var. Trodde det var en regissör som jag mötte för några år sen men sen var han så jäkla konstig och bara satt och väntade på oss så vi var tvungna och göra en höger vänster och verkligen försvinna innan han blev läskig.

Jag hatar när det blir så, att jag tror att det är någon så visar det sig vara någon annan. Borde ha bättre koll på folk kan man tycka. Eller sluta vara så himla social och trevlig. Oh well.

Vi drog från Spy Bar och blev påhoppade av en snubbe och brud som var otrevliga utan anledning. Bara för att vi var vi. Trist med folk som går runt med så mycket underliggande aggression att en fin klänning på en fin flicka kan vara provocerande.


Jag var tvungen att gå under bältet för att få ett stopp på trakasserierna. Inget jag är glad över men min överlevnadsinstinkt är hög och där gatans lag råder är jag kung.

Jag sa svartskallebrud.

Lördagkväll

Det blir Mosebacke idag. Svårt bara med klädval känner jag. Det är kallt ute men ändå sommar. What to wear?

Mexiko!!

Igår fick jag ett jobberbjudande om att åka till Mexiko och jobba i höst. Är så sjukt sugen. Älskar Mexiko!

Var där 2004 och arbetade med en dokusåpa som heter Paradise Hotel. Då bodde vi på ett resort i närheten och en halvtimme från det så låg den mest härligaste byn; Barra de Navidad.


Barra var kanske lite turistigt men jag köpte det, för det fanns ändå genuina mexikanska barer, svalkande tequila, en magisk solnedgång, fantastisk mat och en hel dos crazyness. Lärde mig älska räkor där plus köpte en cheesy huvudbonad som var kul i ca en timme. Grejen var Giant Margaritas och Giant Pina Colada.



Det tråkiga med erbjudandet jag fick är att det inte är på önskbar position och om jag ska vara realistisk så blir det svårt för mig att vara borta 1,5 månader eftersom jag har en pjäs som går upp i slutet på oktober.

Väldigt tråkigt att tacka nej, för det hade varit roligt att jobba på projektet plus att mitt Mexikosug är stort.

Får åka dit på semester snart istället.

Pizzapicnic

Skulle egentligen ut igår men det blev pizzapicnic i en park istället. Mysigt.

Det är jättesvårt att få tag på pizza efter klockan 22 i den här stan. Det tycker jag är konstigt. Borde inte det finnas massor av människor som gladligen skulle äta denna fina maträtt på nattens timmar?

Nu är man förpassad till 7-Eleven och mycket kan man tycka om dem men deras mat är ingen höjdare.

Som tur hann jag, precis innan stängning, köpa en Africana från Oliven på Folkungagatan. Heeelt okey. Dessutom en väldigt smörig och god bea.

Om jag får för mig att äta sån pizza någon mer gång så kan det tänkas att jag kliver tillbaka.

Bästa komplimangen

"Du är det finaste jag sett sen Lost In Translation."

Tack.

Bedårad

Man måste väl kunna göra bedårande till ett verb? I så fall är jag bedårad. Eller det är jag i vilket fall, oavsett om det är grammatiskt korrekt eller inte.

Lite läskigt men väldigt fint det här med att vara bedårad. Det vill jag fortsätta vara.

Livets ekvation i ett äggskal

Jag tycker det är viktigt vad jag stoppar i mig. Maten vi äter är nyckeln till god hälsa.

Därför har jag speciellt problem med ägg som inte är ekologiska. Man märker en sån stor skillnad. De som är märkta med 2:or och 3:or är typ ljusgula i mitten, 0:orna är fint soliga.



Top notch är äggen från min mamma och pappa. Deras hönor springer runt fritt på gräset och mår superbra. Därför är också äggen de bästa man kan hitta. Finfina gulor som får mig att må bra och som ger min omelett den vackraste nyansen av gult.

Det känns bra för kroppen.

Film i solen

Tittat på film idag. Först De Ofrivilliga som var bra fast inte lika fantastisk som efter första gången och sen Woody Allens nya som är trevlig.

Enough said.

Äntligen!!!

Johanna var här i går och gav mig en bashning angående mitt stopp i handfatet som jag har haft sjukt länge och typ hoppats skulle läka sig själv. Det har det inte gjort.


Så, jag tog tag i det hela i morse. Det stank vill jag lova. Skitäckligt.

Men nu rinner vattnet igenom och jag känner mig duktig. En medalj till mig.

Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal

Om jag hade knuffat in någon i en dörr så den här personen var tvungen att åka till sjukhuset och sy 3 stygn i pannan och leva med ett ärr i ansiktet för resten av livet, då hade jag varit så ångerfull så jag självklart hade betalt sjukhusräkningen. Utan problem. Speciellt om jag lovat. Inte jiddrat om att jag betalat taxi för 250 kr fram och tillbaka plus köpt plåster för 80 kr.

Fast det kanske bara är jag.

Man kan vara ekonomisk, man kan vara snål och det tredje stadiet är väl då idiotisk kan jag tänka mig.

En liten tanke, en liten parantes. Vi är alla olika.

Pengarna är inte det viktiga. Det är tanken som räknas.

Fast lever man i sin egna värld så kanske man rättfärdigar även sina dummast beslut. Då är det svårt att kommunicera.

Åh, det är skönt när mitt Stockholm är grönt

SMHIs prognos för natten och i morgon:

OVÄDER MED RIKLIGT REGN OCH KRAFTIGA VINDAR

Vi har ett blött dygn framför oss, framförallt i landets östra delar där det vid kusterna även blåser upp till kuling.

Måste erkänna att jag blir glad av denna information. Det betyder att jag kan ligga i min soffa, chilla och kolla på film. Det enda jag vill göra just nu.

Smattrande regn mot rutan, kraftigt flöde ur stuprännorna, vattnet som forsar på gatorna.

I mitt trygga boende ligger jag och viskar sweet nothings. En välförtjänt smekning, den bästa kramen. Enkelt, lustfyllt, rogivande.

Leve regnet, leve ovädret!

Sansa mig

Det finns en människa som fortfarande, trots att det är slut, kan trigga mig så till den mildaste grad att jag blir lite patetisk. Urs och fy. Vill inte.

Då. Ett djupt andetag. Tänk på det som hänt. Tänk på all smärta.

Mantra: Det är inte värt det. Han är inte värd det.

Puh. Andas ut.

Faran är över för denna gång. Fortsätt ignorera så kommer han försvinna. Svara inte när han ringer. Spring åt andra hållet om han syns.

Strunta i upprättelse. Strunta i förståelse. Människan är inte kapabel. Det är något knas.

Vi kommer aldrig bli vänner.

Incenstiöst

Det finns två systrar som hänger ute som alltid försöker se kåta ut på bilder och speciellt som om de ska hångla upp varandra. WTF?! Känns inte det sjukt mycket som ett Graaf-komplex? Fast dessa brudarna är mycket fulare.

Vem tänder på incest liksom?

Det måste vara några crazy motherfuckers som inte kan få något annat, det är min gissning.

Gulaschsoppa...

...blir det nog idag. Försökte få det på Götgatan igår men det finns inte på sommaren för "det är ingen som vill äta gulaschsoppa på sommaren för det är för varmt". Eh... bor de i samma land som jag? För varmt? Jävligt varmt, hörrö. Dessutom är en god gulaschsoppa alltid god.

Så nu blir det långkok och soppa till hela kvarteret. Alla stackars frusna SoFo:are kan behöva lite mat.

Meatmarket

Om ni är sugna på både färskt kött och fläsk så rekommenderar jag F12 på fredagskvällar. Aldrig har sommaren varit mer lättraggad, aldrig har fler varit intresserade av mitt klädval, namn, hår, skor, danssteg w/e. Fint på många sätt indeed, jag ska inte klaga.

Fast det känns sådär.

En snubbe i grå luva stod mot väggen och jag knuffade min kompis i sidan och nickade åt hans håll. Kanske var han något åt henne?
-Det där är Pelle Porseryd (Sveriges hetaste singel enligt någon tidning.) säger hon.

Då känner jag mig dum. Urs. Tyckte jag att han såg intressant ut? Dit vill jag inte att hon ska gå. Inga sådana snubbar. Han kan säkert gå hem med en ny brud varje kväll. Det känns inte roligt.

Vi drack upp vår öl och åkte till Berns istället. Där kan man vara säker på att folk är så dryga så ingen raggar. Det känns skönt.

Tji fick jag. Tydligen är även det stället fyllt av turister eller sommarkåta bockar. Alla vill ligga. Värsta köttmarknaden råder i hela stan.

Muskelberg

Jag tycker inte det är snyggt med muskler men det är intressant med människor som är så sjukt fitta (ja, alltså tränade). Kolla Carolina jämför med lillasystern Olivia. Lika som bär men Carolinas kropp är som en belgian blue. Bara muskler.

Jag undrar hur hennes liv ser ut. Vad äter hon, hur mycket tränar hon. Vad behöver man offra för att se ut sådär och är det egentligen hälsosamt? Tror knappast det.

Tror att det finns en hel del hjälpmedel för att få en sån kropp. Hjälpmedel som är på gränsen till doping.

Ja, jag vet att vi inte får tro så om våra renhjärtade, ärliga, hälsosamma svenska atleter, men kom igen. Självklart tuggar hon i sig saker som inte jag gör. Och/eller får det intravenöst.

Idrottens baksida är ett steriliserat labb där muskelberg födds upp. Så är det. Face the facts.

Hamster

Jag förstår inte var jag har lagt mina räkningar. Hittar dem inte. Känns lite jobbigt.

Nu måste jag ringa upp eller maila om nya inbetalningslappar. Eller så kanske det bara är att vänta på påminnelser men det känns så himla b. Jag är ju en skötsam person med full koll på min ekonomi.

Faktistkt. Jag är sjukt bra med pengar. Bra på att spara liksom.

När jag var liten sparade jag på godis. När mina syskon åt upp det de fick så sparade jag mitt. Sparade tills det blev gammalt och oätligt.

Mina pengar kommer ju inte bli oätliga och det är skönt med en buffert. För att ha någon slags frihet liksom. En sparad trygghet.

Vad jag borde göra är att investera för att få dem att växa. Skaffa mig ett litet imperium. Sen kan jag sitta på min stora pengahög och må bra. Bada i de kalla kronorna och bli rädd för att slösa minsta lilla.

Eller. Urs. Pengar får aldrig vara primärt. Bra att ha men inte viktigt. Så är det väl. Därför spara en del och spendera en del. Den gyllene medelvägen. Trist men sant.

Dagens ljus

Var på en fantastisk rolig provfilmning idag som kändes bra trots mitt tillstånd. Jag tog i mig i kragen och var bäst när det gällde. En bra egenskap att inneha. Skådespeleriet är viktigast. Ett tag har jag glömt det, jag prioriterade annat och lät min energi flyga åt annat håll. Kärlekens väderstreck.

Kan inte påstå att jag ångrar mig för det är valet jag gjorde då, men jag kan se till att fokusera bättre i framtiden. Veta vad som är viktigt i livet.

Kärleken är det största men det gäller att den är hälsosam.
Min passion behöver utrymme.

Det som muntrade upp mig i dag var skådespelandet. Mötet med nya människor. Att få känna, vara, leva.

Jag hann träffa en kille, vara kär och bli dumpad på en kvart. Det var dagens ljus.

Misstag är till för att lära sig av

Jag har haft bakfyllan från helvetet idag. Seg, darrig, ont i huvudet och på det en rejäl dos ångest. Inte okey. Det blev för många rundor och nån shot som borde lämnats i glaset. Fattar inte varför men vi liksom bara körde på. Som om det inte fanns någon morgondag.

Nu tycker jag att det är pinsamt att jag varit ute på lokal och antagligen varit sjukt slirig. Urs, gillar inte att vara full. Jag skäms över mig själv och mitt beteende.

Till råga på allt så råkade jag stöta på mitt ex.

Första konfrontationen skedde smärtfritt men det var den där andra på slutet som inte borde inträffat. Den där då jag tycker att han är så läskigt kall så jag blir lite elak. I självförsvar liksom. Jag vill ju att han ska vara glad över att se mig, inte dryg. Att vi någon dag ska kunna vara vänner och skratta tillsammans. Jag trodde på honom när han sa att han förändrats. Att han blivit snäll.

Men det är svårt att lära gamla hundar sitta. Precis som det verkar svårt för mig ibland att veta hur mycket alkohol min lilla kropp faktiskt tål.

Note to self: Om exet uppenbarar sig, spring åt andra hållet
2nd note to self: Kalla inte exets dejt för en dokusåpabrud även om så är fallet.